Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jordbrukare lefde i den öfvertygelsen, att husbehofsbränningen vore till icke
ringa fördel för boskapsskötseln och åkerbruket Häraf läto
nykterhetsvän-nerne sig emellertid ej afskräckas, och med öfvertygelsens kraft uppvisade
ädelsinnade fosterlandsvänner, såsom den snillrike, varmhjertade kyrkoherden,
sedermera domprosten Per Yieselgren, den ansedde läkaren Magnus
Huss, den aktade gamle sjömannen, öfverste Otto Julius Hagelstam, i
tal eller skrift det förderfliga inflytande, bränvinets missbruk utöfvade på det
svenska folkets både sedliga och fysiska krafter och ekonomiska välstånd.
Så var tiden omsider mogen for en genomgripande förändring af hela
brän-vinslagstiftningen. Trots bondeståndets ihärdiga motstånd genomdrefs nu på
grund af en kunglig proposition i ämnet, att husbehofsbränningen skulle
af-skaffas och brän vinsbränn ingen förvandlas till en fabriksnäring med hög till-
verkningsskatt. Genom detta beslut
har icke blott brän vinssuperiet i
väsentlig grad inskränkts, utan äfven
en inkomstkälla vunnits, som blifvit
af största vigt för landets följande
materiela utveckling.
Den under så lång tid på
dagordningen stående frågan om
grundskatternas förenkling, det vill
säga omsättningen af de i ordinarie
räntan ingående många
naturapresta-tionerna till ett färre antal, äfvonsom
frågan om sättet för dessas utgörande
vunno nu sin lösning. Införandet
af det likformiga postportot,
antagandet af ett nytt myntsystem och
tillämpningen af decimalsystemet på
mått och vigt, hvarom allt
författningar utfärdades i det följande, äro
äfven minnesvärda nydaningar från
denna riksdag.
Epokgörande har 1853—1854 års riksdag varit med afseende på
tullagstiftningen. Allt ifrån 1823, då ständerna uttalade sig mot de dittills
gällande prohibitiva grundsatserna — dock utan att se sin uppfattning delad
af regeringen — hade åsigterna hos regering och ständer ideligen vexlat till
förmån än for skyddssystemet och än för ett friare tullsystem. Nu hade
man emellertid mer och mer allmänt börjat komma till insigt om, huru
hämmande det dittills tillämpade förbuds- och skyddssystemet varit för rikets
handel, sjöfart och industriela utveckling i allmänhet, och detta förmådde
äfven regeringen, ehuru då varande finansministern Palmstjerna visst icke
ansåg Sverige böra frångå skyddstullsystemet, att föreslå betydande lindringar
i tullsatserna och upphäfvandet af en mängd förbud. Ständerna gingo än
80. Nils Strindlund
(1792 — 1872).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
