Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andlig odling.
Kyrkan. Tallin. Schartåu. — LSserlet. — Frlmmande religionssamfund. —
Lekmannapredl-kandet och den evangeliska fosterlandsstiftelsen. — De frireligiösa föreningarna. — Utsträckt
religionsfrihet. — Undervisnings väsendet. — 1842 års stadga och folkskolorna. — Folkhögskolorna. —
Elementarundervisningen. — Tillämpningsskolorna. — Högskolorna. — Vetenskaperna. —
Skaldekonsten. — Bildande konst.’
Den i föregående del omnämda neologien, som under 1700-talets sista
skedo vunnit insteg icke blott hos bildade lekmän, utan äfven hos icke så
fa af den svenska kyrkans prester, möttes redan i början af detta tidhvarf
af det kraftigaste motstånd. I sitt tal vid det svenska bibelsällskapets första
allmänna sammankomst (1816) utsände den store tempeltalaren och
psal-misten Johan Olof Yallin (död
såsom erkebiskop i Upsala 1839) sitt
öppna fejdebref mot ljumheten i
religiösa frågor och den gängse tonen att
nedsätta religionen under all
verlds-lig vishet, och jemte Yallin verkade
Samuel ödmann och Frans Mikael
Franzén med flere med all framgång
för en varmare religiositet och en
mer bökännelsetrogen kristendom.
De understöddes härvid i icke ringa
grad af den forändrade tidsandan.
Den allmänna reaktion, som på det
politiska området fick sitt uttryck i
wienkongressen och den heliga
alliansen och som inom literaturen
kännetecknades af nyromantismen, röjdo
sig nämligen icke minst på det
religiösa området. Seende i
upplysnings-tidhvarfvets fritänkeri yttersta roten
och upphofvet till alla de
omstört-ningar och lidanden, hvaraf man under revolutionstiden varit hemsökt,
sträf-vade man nu, inom den protestantiska kristenheten icke mindre än inom
den katolska, att återupprätta kyrkan ur den missaktning, hvari hon kommit,
och mot tviflet och otron framhöll man hennes bekännelse och lära såsom
enda säkra rättesnöret i andliga ting.
Af svenska lärare torde knappast någon vid donna tidpunkt i högre
grad hafva verkat för ett renare kristligt lif och en strängare ortodox
uppfattning af kyrkoläran än den fräjdade kateketen, prosten och
stadskommi-nistem i Lund Henrik Schartau (död 1825). Den brist på dogmatisk
bestämdhet och bibliskt-kyrkligt innehåll, som i förening med en öfverdrifven
känslosamhet kännetecknade den tidens bästa predikanter — Karl Peter
Sveriges hi*toria. VI. 14
21j. Johan Olof Yallin
(1779 — 1839).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
