Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skålen besvarades af theol. kand. Möller från
Christiania. — Magister Andersson föreslog vidare med
nedanstående ord en skål för Köpenhamns universitet:
"Sommarsolen ilar mot vester, och våra tankar följa
det sjunkande klotets rigtning. Väl vaggar sundet ännu sin
salta våg mellan oss och bröderne i Köpenhamn, men i våra
hjertan och i vår åtanka äro de redan närvarande, likasom
de snart skola vara det i verkligheten. I synnerhet vid ett
tillfälle, sådant som detta, ega de den obestridligaste rätt
till vår broderliga åtanka. Nu skulle någon lätteligen
kunna fråga: Hvad har då detta tillfälle för en synnerlig
betydelse? Det enkla faktum är det, att 500 af nordens
studenter en nordisk sommarafton under den fria himmelen i
fröjd och gamman klinga med hvarandra. Denna
redogörelse är visserligen mycket upplysande, ingenting
hufvudsak-ligt synes härvid vara att tillägga och många äro de, som
anse båda tryggast och beqvämast, att här stadna och
beskedligt hålla sig inom den gifna företeelsens tydligt
utstakade gränsor. Men det gifves ändå en hel hop* frågvist och
underligt folk, som icke låta sig nöja med ett så tydligt och
klart besked, utan gå ännu längre och fråga: Hvad betyder
detta? Hvad är anledningen till det och hvad är
syftemålet med det? Då fråga nemligen är om icke så alldagliga
tilldragelser, äflas desssa svärmare, att, likasom bakom den
yttre företeelsens slöja, uppfånga en skymt af väsendet, som
deras underliga hufyuden ana derunder. Ja, tillochmed de
allranyktraste af våra samtida, som så litet som möjligt
låta förleda sig att läppja på den berusande drycken ur
lif-vets skummande pokal ogIi så mycket som möjligt hålla sig
obesmittade af tiden, lyckas ej helt och hållet att på den
instängda kammaren undkomma den frågan, som försåtligt
stjäl sig in på dem: Hvad i all veriden, betyda dessa
folkvandringar? Hvi äro sundets vågor så oroliga, och hvad
är det för ett lif, som spörjes deröfver? Hvarfore, i alla
gudars namn, sitta ej folken i fred och ro hemma b var och
en hos sig, Svensken hos sig, Norrmannen hos sig,
Dansken hos sig? — Låt dem reda sig ifrån dessa frågor så
godt de kunna*, vi som lefva inne uti dessa företeelser,
som ryckas med i den brusande hvirfvein, som känna våra
hjertan slå af en högre lust i dessa stunder, då vår
fosterlandskärlek oemotståndligt uppflammar, och forntiden med
sina väldiga minnen förmäler sig med en framtid, full af
härliga förhoppningar —- vi kunna gripa i våra egna bröst
och omedelbarligen känna, hvad dessa fester betyda. Hade
för 13 århundraden sedan en af de då lefvande stigit fram
och frågat Germanerne, hvad deras* tåg egentligen hade att
betyda, eller hvad det var, som oemotståndligt dref dem
ur deras skogar mot de sju kullarnes stad, mot det eviga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
