Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nesbörd om, att.det var sanningens ord, vi talade, då vi
sade till eder, att vårt hopp icke var en flygtig dröm,
alstrad i en enskild individs sjukliga hjerna, utan en
fullmogen frukt af tidens utveckling och historiens gång; bära
* vittnesbörd om, att detta hopp icke blifvit försvagadt eileV
afkyldt genom misstänksam förföljelse, eller missundsam
förtalr utan tvertom vuxit med hvarje dag och städse
fram-.-bragt allt flere och flere välsignelserika frukter, sedan det
af er mun först erhöll sin egentliga, högtidliga, offentliga,
jag kunde nästan säga verldshistoriska, stadfästelse."
Ups a li en s er I Jag bringer eder mitt folks tacksa^
gelser, icke blott derföre, att J kallen dess söner broderi
och älsken dem, som älska eder, utan derföre, att J med
handling hafven ådagalagdt, att J alivärligen önsken att dela
dess öde, alldenstund våra känslor, våra sträfvanden och
vårt hopp icke blott funnit genklang i edra bröst, utan
äfven mana eder till verksamhet för vår gemensamma sak,
vår gemensamma framtid till mötes. Erinren J eder ännu,
alt jag, då jag för två år sedan, på Gustaf Wasas dag, stod
i eder krets på allshärjartingets hög och uppmanade, eder,
att med handling lägga edert sinnelag i dagen, erinren J
eder, säger jag, att jag då klagade öfver att vårt
ändliga förbund var fästadt vid blott elt flygtigt
tidsmoment; att- det icke fans något samband oss emellan i
skrift och tal, undantagande i de sällan inträffande och korta
atunder, då det kunde lyckas oss att personligen träffa
hvarandra-, att er litteratur och edra förhållanden voro nlistan
lika okända i Danmark, som vår litteratur och såra
förhållanden i Sverige? Huru hafva icke tvenne år förändrat allt
detta! Nu förflyter nästan ingen vecka, utan att det mellan
Upsala och Köpenhamn vexlas bref och bud, skrifter och
böcker, vårt inre lif, våra andliga och statsborgerliga
sträfvanden följas med uppmärksamhet i Carl den tiondes och
tolftes land, likasom edra öden och vilkor med deltagände
blickar följas af ättlingarne af Juels och Rantzaus krigare.
Det är J, som hafven giMt edert folk föredömet; J som
först och mest fullständigt hafven följt vår uppmaning; J,
som hafven fortplantat den på hinsidan Kölen, som hafven
kallat Norriges kraftfulla och höghjertade ungdom till
deltagande i detta möte; J, hvilka hitintills ensamt i begge
brödralanden gifvit den skandinaviska idéen en organ; J,
som hafven stiftat ett samfund till dess skydd, till dess.
utveckling, befästande ooh utbredande.
Derföre, J Upsaliénser, täcke vi eder, ehuru vi vete/ f
att J icke behöfva våra tacksägelser i ord. Eder inre
häftiga rörelse, då J för första gången sätten foten på dansk
jord, just den innehöll den belöning, som intet guld kan
uppväga; en tacksägelse, som inga ord kimaa tolka,’en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
