Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klang som af Morgenklokker,
Lyder omkring ham,
I Haanden höit han löfter
* Frihedens Blus.
De höie Fjelde glöde
Stærkt hvor det skinner,
De höie Hjerter glöde
-Stærkere dog.
I gjæve Ungersvende,
Bægerne fylder!
. Hil Éæmpen, som er baade
Gammel og ung!
Kandidat H. F. Poulsen proponerade derefter en
skål för Christiania universitet, med följande, ofta
af bifallsrop afbrutna tal:
"Länge hafve vi va’ntat eder, norrske bröder l så länge,
att de mindre troende ibland oss började att gifva hoppet;
förloradt, och våra fiender att triumphera-, och dock har
mången vanlig frände-röst ljudit Öfver till eder från
Danmark*, mången fulltonande och uppmanande helsning från
Sveriges och Danmarks ungdom. Åndteligen hafven J rest
eder; ändteligen hafven J öfvervunnit alla hinder*,
ändteli-gen hafven J stigit ned från edra stolta och fria klippor till
bröderne på Skånes och Selands slätter, den skandinaviska
idéens vagga, för att sjelfve prof va och erfara, huruvida det
finnes någon sanning och något allvar i det lif, hvars
ma’g-tiga stämma församlat oss på detta ställe,
I mina härvarande landsmäns namn bjuder jag eder
ett hjertligt välkommen och helsar eder såsom våra kära
gäster. O! det är underbara, djupa känslor, som fatta oss
i detta ögonblick, då vi se eder midt ibland oss, här i denna
stad, der så många af edra fäder funnit ett hem och
fram-lefvat sina bästa ungdomsår. Det tyckes oss, som om vi
kände eder alla*, som om J, hvilka så länge varit skiljde från
oss, baden kommit för att fråga, huru vi befunnit oss under
hela den långa tid, denna skilsmessa varat. Och förhåller det
sig icke äfven sålunda? Vi Danskar och Norrmän behöfva blott
att se hvarandra, och straxt igenkänna vi hvarandra, straxt
känna vi, att vi äro söner af en och samma moder.... Och är
det icke denna känsla, som nu med en .sä väldig kraft
brutit fram ur edra stolta bröst, fört eder hit till Danmark och
sagt eder, att här skulle alla hjertan flyga eder till mötes V
Sannerligen: den skall icke hafva bedragit e/ler. j hafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
