- Project Runeberg -  Det nordiska studentmötet i Köpenhamn år 1845 /
44

(1845) With: Carl Magnus Ekbohrn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det sinnelag, kvarmed Norrmännen bade beträ’dt Danmarks
kust De hade kommit diV icke blott af begär att se de
ställen, der också deras fäder hade lefvat och verkat och
vid" hvilka så många, äfven för Norige,’ betydelsefulla
minnen voro fastade, icke blott i känslan af att Norrmän och
Danskar i samma minnessal, som så vackert var af bildad i
det festliga rummet, hade att uppsöka så mycket kärt och
dyrbart för dem bada*, hvad som än mäktigare förde den
norrska ungdomen i Danmarks öppna famn, var känslan af,
att Norrmännen delade sina danska bröders framtidshopp.
Detta i anledning af detta: ’ländteligen aren J hitkomne!"
hvarmed den danske talaren ovilkoriigen förde den nu
talande Norrmannen till minnes, hvad som i sednare tider
stundom hade sårat folkens fina öron,- Det hade så ofta
blifvit sagdt, och äfven i- detta tal antydt, att Norrmännen
skulle hysa misstankar till redligheten af Danskarnes
skandinaviska sfcräfvanden; men talaren ansåg emedlertid
tillräckligt att yttra, att han tilltrodde sitt folk den sinnesarten,
att det heldre ville pröfva och bedöma, än misstänka och
fördöma. Ännu allmännare hördes den meningen öppet
uttalas, att Norrmännen ännu hade alltför litet sinne och håg
för den skandinaviska idéen, och att de långsamt läto väcka
sig; men talaren trodde sig kunna anföra motbevis,^ Då
norrska folket genom försynens ledning kom att fatta tro
till den Nordens anda, som nu också kallade det till sin
tjenst, och lofvade att deri vilja framträda kraftigt och
lef-vande i verldshistorien; då det norrska folket på den tiden,
trots all hotande fara, för verldens ögon nedlade
påståendet om sin oäfhängighet och sjeifständighet, så var detta
en äkta skandinavisk tänka; då det norrska folket iden
följande raenniskoåldern använde alla^sina krafter för att
genomföra denna tanka som den princip, hvilken lifvande skulle
genomströmma samfundets finaste nerver och ådror, så var
det en skandinavisk bedrift, som, hvad Norrige angår, måste
träda i stället för många tal; och att det folk, för hvilket
folklifvets sjelfständiga utveckling hade blifvit det högsta,
måste nära lifligt deltagande för hvilket annat folk som helst,
som utvecklade idéer i samma riktning; att det ock i
samma mån som det kom till medvetande af sitt
verldshistori-ska kall, måste glädja sig åt, att se närbeslägtade folk
samverka till samma stora mål, var i och för sig icke allenast
troligt, utan visade sig också som verkligt genom det
förhållande, hvari Norrmännen nu så gerna tänka sig till det
svenska brödrafolket. Från den dagen då, helt nyligen, en
högsirmad konungs höga ord för hela verldens ögon ställde «
detnorrska folket som jemnförligt och lika berättigadt med
det svenska, och der var all anledning tro att det svenska
folket blifvit belåtet dermed, var ddt intet, som hindrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:43:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stud1845/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free