Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besöket i Helsingfors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gällande. Ty så mycket kände de för visst, att den tanken,
som under dessa dagar funnit ett länge saknadt uttryck,
den, att bildningen vester och bildningen öster om
Bottenhafvet vore som tvenne plantor, vuxna ur samma stam,
att den vore densamma, ehuru iklädd drägterna af tvenne
olika nationaliteter, den tanken skulle icke dö. Väl vore
afskedets stund inne och snart skulle Bottenhafvet hvälfva
sina vågor mellan dem och de Svenska bröderna; men,
hur högt vågorna än månde svalla, hur stormen än månde
ryta och onda makter svepa ogästvänligt mörker kring
deras kuster, det band de knutit — nej, blott fastare
tillknutit, det skulle icke kunna slitas. Vägen vore nu
banad, början gjord, och ur denna början såge tal ett
närmare samband utveckla sig emellan de Nordiska
universitetenia, han såge det Finska universitetet såsom den femte
länken i det stora brödraförbundet, och bortom detta
såge han . . . . drömmar, som kanske en gång blefve
verklighet. — Generationerna vexlade i de akademiska
lärosalarna, och snart skulle endast få af den stora der
församlade skaran qvarstå. Men minnet af dessa dagar skulle
icke förgå, så visst som de egde en djupare betydelse än
blott stundens. «Bröder!» fortfor tal., «bären oss ett
vittnesbörd om vår starka, vår outplånliga kärlek till det gamla
Svea, och helsen dem derborta i Upsala och Lund och
sägen, att vi hoppas och veta, att vår kust icke mera skall
vara så undanskymd och förgäten, och sägen att, när
helst de komma, väntar dem ett varmt, ett broderligt
handslag på stranden! Och I sjelfve, om I kunnen,
kommen ännu en gång till oss. Mine Herrar! En skål för
återseendet, en skål för nästa gång!»
Skålen besvarades af Mag. Landtmanson, som bland
annat yttrade, att under dessa dagar af på en gång glad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
