Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besöket i Helsingfors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och högtidlig samvaro, då meddelanden af alla slag
gifvits och emottagits, vore det dock en fråga, som ej
blifvit besvarad. Den hade också här aldrig blifvit
framställd. Denna fråga vore om ändamålet med vårt besök.
Hvarföre hade vi kommit? — Men denna fråga behöfde ej
heller på annat sätt besvaras än genom den broderliga
känsla, som så otvetydigt visade sig. Icke sökte man
vid en broders besök hos en annan efter något särskildt
skäl, nyfikenhet, beräkning eller hvad som helst annat,
än blott behofvet att komma. Så hade äfven vi kommit,
emedan vi ej kunde annat än komma, så snart tillfälle
erbjudit sig. Tal. ville derföre såsom det bästa
uttrycket för den känsla han nu erfore, föreslå en skål, i
hvilken han särskildt uppmanade hvar och en af de
församlade att inlägga hvarken mer eller mindre än en broders
varmaste, heligaste känsla: en gemensam skål för
Sverige och Finland!
Den följande skålen föreslogs af Mag. C. G.
Estlander. Han erinrade derom, att mycket hade blifvit ordadt
om den tacksamhetsskuld, hvari det Finska folket stode
till sitt Svenska brödrafolk, mycket om de höga och
heliga minnen, som båda hade gemensamma. De stode
derförutan, dessa minnen, fortfor tal., så klara för allas
blickar, de hade trängt så djupt i allas bröst, att ord
icke kunde göra dem klarare, ej heller uttömma djupet.
Men en skuld af tacksamhet, som tillhörde denna tid
och denna generation, och som först i en framtid skulle
läggas till Finnarnes skönaste minnen, återstode dem ännu
att erkänna. Och detta gjorde de så mycket hellre, med
så mycket djupare känsla, som densamma vore ett bevis
så klart som solen derpå, att, om ock yttre förhållanden
slitit folken från hvarandra, fortlefde dock kärleken dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
