- Project Runeberg -  Studentbesöket i Finland 1857 /
77

(1858) [MARC] Author: Anton Rosell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra besöket i Åbo.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Finlands söner vore Finnar i själ och hjerta,
Finnar i lif och död. De vilja ock, om vi förstått dem
rätt, aldrig blifva något annat än Finnar. Häraf följer
naturligen, att de icke heller vilja blifva Svenskar. »Om
vi kunde, ville vi ej mera återgå till Sveriges utveckling, i
den mening och på det sätt, att denna återgång kräfde
uppoffrandet af Finska folkets framtid som nation,»
— yttrade en af Finlands ädlaste ynglingar, vid den ofvan
omnämnda nationella festen,[1] i sitt tal till de
Skandinaviska universiteternas ungdom. Att den tanke, som
dermed öppet och ärligt uttalades, är den i Finland
rådande, derpå tro vi oss under vår vistelse derstädes hafva
funnit bekräftelse. Detta torde måhända gälla icke blott
om dem bland Finlands söner, som leda sitt ursprung
ifrån den egentliga Finska stammen, utan ock i allmänhet
om dem, som äro af Svensk härkomst. Finland är,
såsom det der yttrades till oss i afskedets stund, af
gammalt kändt såsom ett gåtornas land. Bland de gåtor från
Finland, hvilka man här i Sverige haft svårast att lösa,
torde väl kunna räknas den, att mången, hvars förfäder
varit Svenskar, det oaktadt, endast och allenast vill
vara och förblifva Finne. Lösningen till denna gåta
torde måhända ligga i det enkla ordet: fosterlandskärlek.
Den, för hvilken detta ord icke blott innebär ett
instinktmessigt fasthängande vid den jordtorfva, der «slumpen
ställt hans vagga», utan framför allt själens öppna
hängifvenhet för det folk, hos hvilket han «offrat åt ljusets
makter hvad han bäst kan ge», det folk, hvars strider
han kämpat, hvars pröfningar han genomgått, hvars
sorger och fröjder han delat, — han har måhända hittat
nyckeln till den nyssnämnda gåtan. För honom torde det


[1] Se sid. 4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:43:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/studbesfin/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free