Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra besöket i Åbo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske icke synas underligt, att så mången Finlands son,
ehuru han icke leder sitt ursprung från det egentliga
Finska folket, dock känner hela sin själ genomträngd af
samma anda, som hos detta folk lefver och verkar.
Men, om Finlands söner icke vilja blifva Svenskar,
följer deraf ingalunda, att de vilja upplösa det förbund, som
de med Svenskarne knutit genom del under sju sekler
gemensamt utförda arbetet på den nordiska kulturens fält och
det lika gamla «kamratskapet i blod och ära.» Tvärtom,
om Finnarne äro Finnar, om de äro sig sjelfve trogne
så äro de ock, hvarthän deras vägar än må gå och huru
än deras ödes lotter må kastas, detta heliga förbund i
lif och död trogne; — och aldrig skall denna trohet
någonsin hämma den fria utvecklingen af deras nationalitet.
Ty lika litet som den enskilde behöfver, för att utveckla
sin individualitet, upplösa hjertats ömmaste förbindelser, —
lika litet behöfver ett folk, för att utveckla sin
nationalitet, underkasta sig en lika onaturlig uppoffring.
Tvärtom torde utan tvekan kunna antagas, att de förbindelser
såväl emellan individer som nationer, hvilka fritt och
naturligt, d. v. s. utan tvång och konst, fått utbilda sig.
i hög grad befrämja den harmoniska utvecklingen såväl
af de förras individualitet, som af de senares nationalitet.
Att en sådan förbindelse, som fritt och naturligt fått
utbilda sig, under sju århundraden egt rum emellan det
Finska och det Svenska folket, derom vittnar historien. Denna
historia förtäljer visserligen, att Svensken för sjuhundra
år sedan, enligt den tidens sed, med svärdet i hand vann
sin nye broder: men hon förtäljer ock, att den ene brodern
sedan aldrig sökte förtrycka den andre, utan att de båda
gingo med hvarandra hand i hand sina både blida och mulna
öden till mötes. Denna historia! — skall hon någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
