Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ett ord: J villen påbörja återföreningen af det, som Gud
sammanfogat, men menniskor åtskilt! Och J blefven icke
bedragne i Edert hopp — J funnen dessa hjertan, J funnen broderliga
sinnen. Det är alltså Eder, som äran tillhör, att först i hjertat
af Svithjod hafva lagt första grundstenen till Nordens förening i
anda och sanning, sedan Bröderna i Lund och J gemensamt
redan förut räckt hvarandra händerna till detta sköna måls uppnående.
Nordens trenne Brödrafolk hafva i århundraden sönderslitit
hvarandra och under blind yra utgjutit sina Bröders blod. Hvem har
skördat frukterna af denna förderfliga kamp? — icke vi! Men då
nu vår blick öppnats och vi kunna börja hoppas, att denna gudlösa
strid för alltid hafver en ända, skall då all strid oss emellan
upphöra? Nej! nu först börjas den ratta striden, den rent kristliga,
den folkliga striden för sanningen och ljuset. Det kommer nu att
gälla hvem, som kan gå längst i det rätta, goda och sköna; hvem,
som först går segrande ur kampen mot egna brister, och först och
uppriktigast tillmötesgår de andra i afläggandet af orättvisa fördomar
och i ett rättvist erkännande af ömsesidiga förtjenster. Sådan
skall nu vår strid varda - en ädel täflan.
J hafven börjat denna täflan med att besöka oss, för att i
hemmet lära känna dem, med hvilka J önskaden täfla i kärlek. Väl: vi
upptage Eder kastade handske — vi hafve för länge sedan upptagit
den - vi vilje icke stå Eder efter! Det är derföre vi redan förlidet
år beslöto, att med ett återbesök gengälda Edert. J veten, att
hinder kommo, som gjorde att vi, ehuru med svidande hjertan, måste
afstå från vår lifligaste önskan. Vi gåfvo Eder då vårt löfte, att J
snart skullen få se oss anlända. — Nu då en sträng vinter håller på
att bryta upp från Norden och bereder sig att öppna oss en väg
genom de fängslade vågorna, rusta vi oss till, att, omkring eller straxt
efter midten af instundande Juni månad, anträda färden från Stockholm
till Edert sköna Köpenhamn. Vi närme oss således den stund,
då det, som så länge föresväfvat oss i hoppet, skall blifva en glad
verklighet: — den, att åter få gifva Eder ett trofast handslag —
Eder, som vi redan haft den lyckan att hafva till gäster här i vårt
hem, och Eder, alle öfrige Köpenhamns ädelsinnade Studenter, som
vi ännu icke sett, men som vi redan älske som Bröder, såsom Söner
af samma Moder, det uråldriga Skandinavien!
Vi, som kunne följa vår lust och deltaga i detta fröjdefulla
ungdomståg, utgöre omkring en femtedel af Upsala Studenter; ty flere
kan det fartyg, tyvärr, icke rymma, som vi kunnat förskaffa oss till
begagnande. Vi utbedje oss att framdeles, något närmare intill
afresan, få tillkännagifva för Eder, när vi begifva oss från Stockholm,
och när vi således, om allt går väl, kunne hoppas att uppnå
Köpenhamn.
Liksom vi härmedelst hafve velat gifva Eder tillkänna vår
ankomst, så hafve vi nyligen till Christianias Studenter sändt och
afsände nu på samma gång till Lunds inbjudningar, att med oss
sammanträffa i Köpenhamn till ett allmänneligt Skandinaviskt
Studentmöte. Ty ett personligt utbyte af tankar, öfver gemensamma
sträfvanden och förhoppningar, frigör anden från skadliga ensidigheter;
en fri samverkan till ett gemensamt mål gifver och betryggar enheten
och enhet gör kraft! — Vi erinre oss härvid de betydelsefulla
forntidsord, som en af Edra snillrikaste Siare för icke länge
sedan med manande stämma upprepat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
