Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staae i godt Venneforhold med de svenske Brödre, nu, en Hakon
Athelstan er dem gjenopstanden, som allerede ved sit förste
Kongeord gav dem at haabe, at Forjættelsen om fuldkommen Lighed i det
gjensidige Forhold skulde blive en Ret och Sandhed; — nu skal det
norske Folk ret glæde sig vid Tegnet paa, at saa mange svenske Mænd
tænke og ville som deres Konge.
Hvad herlig Höst maa ikke en Dag som denne forjætte for vort
Nord, da Ord som den höiærværdige Hædersmands spredtes ud i
saamange aabne Hjerter! Eller skulle vi tvivle om Hösten, da vi dog
tillige fornemme, hvor godt Præstens salvelsesfulde Ord stemmede
med vor glade Jubel, som et Amen til vort Haab, — da vi ret föle
os vakte til at lægge os paa Sind hans Erindring om vort skjönne
Kald i Fædrelandets Tempel som Religionens og Videnskabens
Tjenere? Ja, hav Tak, ærværdige Herre! for det vakkre Ord; ogsaa
denne Dags Höitid skal gjöre det lettere for os altid at have i
Minde, at ”Gudsfrygt er Rigernes Styrke.” Ja, Gudsfrygt har
Forjættelse paa Alleting. Allerede en ærlig, aaben Ligefremhed er jo et
af dens Bud; og sandelig, Eders norske Gjæster synes ret at föle
Forvisning om, at naar de, som nu, af fuldt Bryst lade et Hurra
for Sverige tone gjennem Hallen, saa skal deres Raab forstaaes og
med glad Tillid troes som et Svar paa venlig Tiltale — o ifra
Norges inderste Hjerte!
Op, Landsmænd! et Hurra for Sverige!
Efter detta tal, som med lifligt bifall emottagits,
yttrade Doc. Petersson:
M. H.! I går, när vi i morgonstunden styrde in mot denna strand,
betogos vi af en ljuft egendomlig känsla; ty det var då vi första
gången sammanträffade med våra Norske Bröder. Vi tågade med dem
upp i denna stad, der den mest förekommande artighet var oss till
mötes. I dag äro vi här åter, och röna nya prof af den
fosterländska gästfriheten. Knappast hafva vi ännu hunnit samla våra tankar
efter den sköna festen under Lundagårdens kronor. Trofasta voro de
handslag, som der vexlades, ljufva de minnen, som der upplifvades,
ljusa de förhoppningar, som der uppklarnade, varma de offer, som
der i naturens festliga tempel från den gemensamma härden uppstego
mot himmelen för Konungahus och Fosterland, dessa älskade
föremål, som Talaren, den gamle vördnadsvärde, nyss omnämnde.
Nordens dyre Monark! Aldrig steg väl ur ungdomliga bröst en varmare
bön för Din sällhet, än den, som der upplågade. Den som så, som
Du, byggt sin thron på kärlekens och sanningens grund, han är lik
den man, som byggde sitt hus på hälleberget: det föll slagregn och
kom flod och stormen stötte på huset, men det föll dock ej omkull,
ty det var grundadt på hälleberget. Och du, älskade Fädernesland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
