Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
denna "dag, och j«g går säkert allas edra känslor til mötes, då jag
dervid särsliildt förbinder ett uttryck af.våp vördnad och våra
sympathier för Köpenhamns Borgarre presentation, denna utvalda legion,
hvilken uti de sista tiderna uti sitt fäderneslands politiska
angelägenheter ådagalagt så många storsint a prof af frihetskärleh? ihärdighet
och politiskt mod. En jublande skål för Ii öp e n h a m n s B or g a r o
och Borgar-represc« tan ter!
6. För’de Danska Bo inderna ..föreslog Prosten .A. A,
Afzelius från-Enköping e« skål:
Mine Herrar! — Nej, således må j«g iche tilltala Eder. Jag
erinrar mig från min hembygd: väl är Bonden från urminnes Drott
eller Herre i sitt hus— såframt hustrun icke är det (Bravo! Br!) —
BJå jag märher nu, att således lär äfven här i landet vara— och det
är skönt, det är godt att så är, ty det är härleken som gifver med
sig, och det är ofta nyttigt för bonden att han lyder sitt Statsråd
qvinnan; det är ju hon, som gläder hans lif och torkar svetten af
hans panna. — Således vill jag tilltala Eder, a.oin Svenske män ännu
kalla sig: ’’Dannemän!" — mina Bröder! — J«»g är iche främling i
bondehyddan. Vi Svenskar, som stå här framför Eder, äro till stor
del af Nordisk Bondestam: — Jag såg, under färden till denna fest,
torfhögar, som skola värma någon bondchydda. Äfven jag uppväxte
på sådan ort, der vid torfvens glöd £ hyddans härd jag hörde Sagan
i vinterkvällen, om förfädrens mandowsrön, ock huvu Skandinavien
fordom visat sin trohet mot Drott och Fädernesland. Det kan väl
hända, att den höge veklingen ur vällustens gyllne sälar förnämt
rycker på axlarna vid ordet " Tor frö kj"
Men mången Skandias son, när han sin hosa ställer
Tillbaka till sitt hem frän marmorsalars flärda
Utaf förtjusning tårar faller,
Vid oset utaf torf ifrån sin barndoms härd.
Men, mina Bröder! i dessa Sagor blandades ett förgift för inbördes
kärlehen i våra hjertan. *Fag lärde att det var Svenskhet, att hata och
förakta Danskarne, och jag tänhfe mig en Dansk nästan såsom ett
odjur med svans och klor. Men som yngling mötte mig första
gången i Stockholm en Dansh, en ung bildad man; jag kände mig starkt
dragen til honom, och sade förundrad vid mig sjelf: Min Gud! det
är jn. en menniska! — Huru hafva då Bröder så länge hunnat
missförstå och hata hvarandra och färga dessa af Gud välsignade fält med
hvarandras blod? — Ja, Furstarne j forntidens Komingar, läto utså
oel* underhöllo detta brödrahat< — -*-’.. Ha fra då således Konungarne
syndat? — Bröder! må vi dock glömma dem, som det gjort, och
förlåta dem!— men ingalunda uppresa åt dem minnesvårdar.
För glädjen att vara sluten i denna krets, en gäst \id denna
he-ty deUcfuU« fest, tackar jag dessa unga Skandtaver från Upsala, De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
