Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Nu trädde midt ibland oss Oehlenschläger — skal*,
dernas Patriark i Norden!
Upsala sångare / uppstämde följande "Helsning till
Oehlenschläger af Studenter från Upsala’V författad af Docenten
B. E. Malmström-’på- melodien "Ack, ’’Venoelam! du sköna,
du herrliga land": ^
Oss Sagan Lar berättat: I Söder är en Ö,
Der Sången fäst sitt bo på fagra stränder:
Den andas der i vinden, sora susar öfver sjö?
Den ler i hvarje stjerna, som sig tander;
Dmv vakar der så troget bland Minnets skatter än,
Och tyder Fädrens visdom ännu ’för frie män:; — —-
Dit bort, dit burt vi åla öfver yiigen.
Men främst i Skaldekretsen en åldrig Kämpe slår
Med himmelsk kraft sin karpas gyllne strängar| ’
Han manar varen fram i Nord med sinel sångers vart
Då börja blomstren gro på gröna ängar,
Då tystnar men’skors klagan, då tiger stormens bot,
Och Sundets bölja lägger sig stilla vid bans fot
Att lyssna få till Siaren i Morden.
Hans Sång och Saga lyfta alltjemt från kust till kust
På starka vingar rordomtids bedrifter.
Ock yngre slägter skåda med undran och med lust
Hur Fädren vandra fram ur sina grifter,
Hur Forntid sina armar mot Framtid. sfr a’ober ut *
Tills bröst vid bröst de bvila försonade till slut,
..■A-ff Sångens inakt. och Minnenas besvurna*
I)itt verk det rar, o Skaldekungl Med snillets tillförsigl
Vidtfräjdad bar Du gjort Norröna tunga.
SH bela verlden lyssnar med häpnad på Din dikt;
Men hvem förstar också som Du att sjunga?
Skön Wulhorq evigt lefver, Kung Helge aldrig äor:
At evigheten Viges allt hvad Siaren berör
Med diktens eld, med flamman af sin anda.
Så suto vi der hemma oeh hörde länge på
Hm* hjelteharpan ljöd från Selands lundar.
Men blodet börjar sjuda, och hjertat börjar slå
För tid, som flytt, och för den tid, som stundar.
Dit bort lill diktens-oar, dev Oehlenschläger bor,
Dit skynda vi — enhvar af oss, som på en framtid trorj — —*
Dit bort, dit bort vi ila öfver vasken.
Och färden blef ett underbart, ett Ijnöigl äfventyr,
Som Nordens trogna folk ej brådt skall glömma,
Derom skall hemma talas nar arla dagen gryr,
Derom skall serla månget hjerta drömma.
Ja, länge skall man tänka der på den midsommarkväll,
Då Sveas söner helsade den Danske Skaldens tjäll
Med hvad de bäst af sång och kärlek cguV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
