Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.45
En helsning yi Dig bringe från våra Faders land,
Dei\ vårvind nu i dunkla skogar susar; «—.■–-
Tag eld uti Ditt sinne, tag harpan i Din hand
Och sjung den sång, hvarmed Din Nord du tjusar:
Öm hopp, som aldrig sviker, om tro evinnerlig,
Om Forn- och Framtid–––-Patriark! vi slappe icke Dig
Förr’n Fädrens litt Du har i oss välsignat!
Efter sångens slut framträdde Docenten Petersson och
tolkade med magra hjertliga ord vår vördnad och beundran,
samt slöt sitt tilltal med följande-’In provvphu
Du höge Son af Nordens Sånggudinna,
Se Nordens ungdom sluter nu en krans
Kring Dig, som väckte tonerna, som brinna
Uti dess bröst vid dessa festers glans!
Hur Du förstod med kraften af Din luta
Att Skandiens folk och länder sammansluta!
Derför Din ärns rika strålglans breder
Sig fjerran hän ifrån Ditt sångarhö,
Och för Din thron vi tacksamt lägge neder
"Vår varma gärd af kärlek ock af tro*
tys frid utöfver os» och Hordens Öden,
Och fridsäll sjung, lik svanen, än i döden!
Sist utropade han:
Länge lefve Sk al dekon ungen!
hvaruti alla närvarande enthusiastiskt instämde med
mångdubbla, högt skallande hurrarop.
Oehlenschläger tackade under rörelse; han tillstod, att
det gjorde hans hjerta godt, att så blifva hyllad af
Brödrafolkens ungdom, som redan ofta tillförne hade helsat honom
i deras eget hem; han var nu gammal vorden och hans
lefnadsår kunde väl hädanefter icke blifva många, men den
tanken gladde honom, att när han hade lagt sina Ögon
tillsamman, så skulle de nu församlade och deras barn komma hit,
och för hvarandra utvisa hans hvilostad och sonligen ara hans
minne. De varma ordett trängde alla till hjertat,.. och en djup
rörelse audades i de upprepade hurrarop, som nu ånyo ljödo
for den vördade Skalden. Under det att han gick omkring
i kretsen och lät flere af de främmande sig föreställas och
samtalade med dem, utförde de bägge svenska
sångföreningarna sina skönaste hemlandssanger. Sedan man slutligen
höjt det sista jublande Hurra för Hans välgång, aftågade maa
från Frederiksberg.
Vi påskyndade vår gång så mycket den omgifvande tala
menniskomassan tillät, och togo vägen åt staden genom slot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
