Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v’18.0*
väck* vänskap oeb kärlek i en menniskas eller i «n na tio na bröst,
det är mera än hvad ett blott bevis förmår, Erasmus Montanus,
pedanten, s tamfadren fur en vidt utgrenad slägt, kunde visserligen
bevisa, att »Bioer lille" var en sten, men "M.ott lille" blef dock icke
en sten.
Hvad ett bevis icke kan åstadkomma, det åstadkommos af en
starkare makt, af lifvets, af handlingens makt. Vi vädjade till denna
malit, på ynglinga-manér afgjorde vi saken hastigare, till det sköna
målets ernående togo vi en genare väg oeh i sjelfva verket den
ge-naste väg, som atod att finna— rakt öfver Sundet. Gingo vi upp
sn klar morgon på kelgonabackcn, och solen sken Öfver Sundet, detta
Megingjard kring Skandinaviens höfter, och tornen at Köpenhamn
döko upp ur vågorna, syntes oss afståndet derifrån så kortj och det
var så. Vintren kom och lade en isbrygga öfver vågorna. Detta
loc-lindé oss. Det var en kall, frisk vinterdag, då en skara af
Carolinas söner rustade sig till eröfringståg emot grannriket. Företyget var
äfventyrligt, planen vågsam, ty skaran var ringa, och till vapen och
ammunition hade de intet annat Uh varma hjertan och ungdomligt
mod, Och likväl, hvad som icke lyckades Carl X Gustaf, hjelten i
spetsen fqr en segervand här, det lyckndes en handfull o för vägne
studenter. De intogo -Köpenhamn £ och denna brud Yar v fil värd endans.
Detta var, att jag så må saga, det första famntaget mellan de båda
brödrafolken, sedan de lange förstulet kastat vanliga blickar mot
|ivarandra öfver Sundet. Dessa famntag hafva blifvit oftare
upprepade och för hvarje gång fastare och fastare, och denna gången har
évn tredje brödren Nore kommit ned från fjällen och vill vara med
om dessa famntag. Skandinavien är numera icke ett tomt ord, icke
ett blott namn, som bör sökas i gamla historieskrifvares annaler; det
bar trädt fram i dagen och är en lefvande verklighet. Den der ögon
bäfver, behofver icke stirra ut i rymderna och fråga måne och
stjernor, hvar de skandinaverg land Sr beläget, eller som det heter
isån-gen, "månn’ Svea land, månn’ Tronda land" etc. Bien, invänder
man, hvad bevisa dessa famntag, födda af ögonblicket och spårlöst
försvunna med detsamma? Vi svara endast: Har Skandinavismen en
sanning, har den en varaktig betydelse, så bar den det derigenom,
att den står på historisk grund. Den som icke kan eller vill se detta,
de« som icke vill andligen genomgå den historiska utvecklingsprocess,
som är den äkta ’skandinavens, födelse, den blir-icke’skandinav, om
ban än vore itidd midt i kretsen af ett skandinaviskt sällskap.
Vara fader hade ett gemensamt Valhall*. - Deruppe sitta de
herr-lige och ur evigt skumma ml e bägare dricka de gudomskraft, för att
&edaii draga ut och kampa |»å Vigrid* å hund ra mila sifitt. Våra
sammankomster äro också gästabud i ett Nordiskt Valhall. Här,
tryc-kande hvarandras bänder, bliekande in i de trofasta ögonen, nämt«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
