Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130*
-vi"’krafter", att* draga ut och kämpa på Vigrids slätt, pä historiens
omätliga skådebana, ljus, frihet, fosterland, Noräm —• dessa Sr o
de fanor, som flyga framför öss| lmng dem skola vi samlas, kring
dem skola vi segra eller falla. Dä vi icke längesedan en oförgätlig
aftonstund voro samlade, anmärkte en talare, att det var med skäl
vi höllo våra sammankomster på aftonen, eftersom det var liksom i
tidernas afton de Nordiska folken sir förtroligt närmat sig hvarandra,
Jag vill i anledning häraf einlast erinra, att vi nu hafve högsommar
och att »olen i dessa dagar icke gar ned deruppe i det höga Norden.
I samma ögonblick hon synes sjunka och försvinna ur vår åsyn,
slungas hon upp på himlahvalfvet igen likasom af en osynlig hand. Den
ena dagens afton hinner icke att andas, förrän den nya dagens
morgon inbrutit. Sammalunda skall historiens afton icke lyktas för
Norden, förrän en ny dag inbrutit för detsamma. Eller rättare, denna
dag bar redan uppgått, dagsarbetet är redan börjadt af ett icke så
ringa antal arbetare och, lita på det j ännu flere skola oförtöfvadt
infinna sig.
Med detta hopp, ja, med denna visshet dragc vi hän öfver
vågorna, åtföljde af oförgängliga minnen. Vi dragc hän för att
väcka det eko, som slumrar i vår hembygds klippor, och lära det
att återgifva Banmarks namn, men ännu mer för att väcka det i våra
landsmäns bröst; och detta skall icke blifva oss svårt. Vi hafve här
tillbragt några dagar af omvexlande nöjen och förlustelser, men på
förlustelsernas botten har legat allvar, »om perlan ligger på hafvets
botten under de dansande böljorna. Minnet af dessa fester skall lysa
länge sedan ljuset af dessa otaliga, mångfärgade lampor slocknat,
eko’t af dem skall höras, sedan ljuden af alla dessa sönderspringande
raketer längesedan borfdött.
Danske Bröder! Å kamraternas från Lund vägnar bringar jag
Eder den hjertligaste tacksamhet för dessa oförgätliga dagar, för en
gästfrihet utan like!
Liktidigt med detta tal utdelades följande poem af Stod. €.
Strandberg (Talis Qualis):
Bet sista Ifanulglaget«
Lunds Studenters afsked från Köpenhamn.
Är det ögonblickets låga,
Soni så vänner själ och sinn1?
Gerna: men i stundens toga
Kryper evigheten in.
Nu står ingen nordbo ensam,
Stark han känner sig med skäl,
Hvarje seger blir gemensam,
Boden blir det äfvenvfil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
