Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i mitt lif hade jag trott att naken gammal gråsten
kunde vara så upplyftande, så poetisk och liffull,
aldrig blef jag så som denna morgon förvissad om att
stenarna kunna tala, dessa kringslungade klipp-
block, dessa taggiga och vågiga konturer, denna
höga bergkam, bakom hvilken morgoneus soi som
bäst höjde sig i underbar prakt, tycktes säga mig ...,
„Sinta har rymt, Sinta har rymt!" hördes i det sam-
ina ett förtviilans skri genom huset. Den gamle
Griovanni, blek och förstörd, vacklade som en druc-
ken fram tili loggian, der jag befann mig i det sam-
språk med naturandarne, som jag just ämnade an-
föra. De tystnade och den praktfulla morgonen tyck-
tes mig kali, grå och färglös.
Stackars Griovanni! Stackars lady Sinta! Sta-
den vaknade tili nyfödt lif, ock vattenbäraren, kol-
bäraren, slagtaren och grönsakshandlaren, alla förde
de ut på sqvallrets lätta tunga historien om Sintas
öde och Giovannis olycka.
Jag, lyckans gunstling, hade af ödet fått mig
beskärdt att åter trampa Italiens jord, åter drog jag
fram de kända vägarne, skakade hand med de gamle
vännerne, ock så kom jagåter tili Assisi, som hängde
på sluttningen af sin bergkam, grå och underfull
som förr. Det var en vårmorgon alldeles lik den,
som par år förut hade ändats så bedröfligt med Sin-
tas flykt. Vi voro flere pilgrimmer, som vandrade
upp tili staden, denna heliga stad, dit fordom den.
troende verklen drog upp tili den nådutdelande Fran-
cisci graf, dit nu ali verlden vandrar för att se den
107
SINTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
