- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
113

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

Nu var det nerramladt här och der,
men murgrönan täckte dess misére
med fria, smakfulla löfgirlander
och uti remnor och vrår man fann der
i frodig vext båd,#alm och ek,
der foglarna sjöngo i munter lek.
Baronen var borta för längese’n,
han hvilade under marmorsten
sin frejdade herrlighets trötta ben,
men tornet hade likväl en gäst;
en kung residerade der som bäst.

Hans namn står ej uppå häfdens blad,
han saknas i krönta hufvudens rad;
i Almanach de Gotha också,

— hur än du bläddra och söka må, —
fast arten sjelf finnes ännu qvar,
fanns aldrig deraf ett exemplar,

för alla de bromsar med gyldne skal,
de purpurflugor förutan tal,
som sitta på nålar med näpet.knåp
ordnade i dess mahogniskåp.

Och dock han kallades kung med skäl,
ty han det var, han var det likväl,
en herre med myndighet absolut,
hörsammad blindt i sina beslut,

— en konungamagt kompakt och stark! —
han var zigenarnes monark.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free