- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
114

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

Här, uti en vrå, — „nu vet ni det, Sir!44 —
bland berg och skogar, åar och kärr,
i denna ruin, bland örnarnes bon,

John Faa slagit upp sin kungatron.

Till fri och enväldig disposition
i tornets inre han funnit der
en präktig sal utan allt besvär;
med hagtornsbuskar och ormbunksgrönt
invändigt var den ornerad skönt,
marken var golf, men gräsbekläddt
och comfortabelt på konstlöst sätt,
en matta, tvärs mellan murarna hängd,
höll middagssolen utestängd;
det hela var improviseradt blott,
det syntes lätt på stort och smått,
det var en blandning af rum och tält,
men ytterst pikant och originellt.

Hit kallade John Faa ibland
sitt folk från rundtorn det hela land;
då höll han thing och skipade lag
allt efter sitt kungliga behag,
och tvister slet och, full af nåd,
delade ymnigt hjelp och råd.

Då var det ett hvimmel på Dunbar Hill;
det hela berget och slätten dertill,
så långt mot Haddington den sig bredde,
ett sällsamt läger då företedde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free