Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Om nästa dag den lilla frun
satt flitigt stilla i sin paulun,
satt efter vanan, den lilla Nåd,
med sin brodérnål och silkestråd,
satt der efter vanan med en tår
i de darrande långa ögonhår,
— „så ger jag er lof och rättighet till
att kalla mig, Sir, — hvad heldst ni vill!a
O, denna natt och denna dag,
det var ett dygn af förunderligt slag!
Det var som om fjedern, gud vet hur,
var sprungen af uti tidens ur;
det eljest så snabba ögonblick
just denna dag på kryckor gick,
och solens hästar, den ädla race,
de tycktes med trög och förlamad has
förgäfves streta och ligga på,
att middagshöjden, som vanligt, nå.
Väl hundra gånger se’n morgonens sken
i parken bröt in mellan qvist och gren,
fru Jane har ilat till fönstret med hast,
med skygga och väntande ögonkast;
och hundrade gånger hon lyssnat till
om tornuret åter ej hamra vill;
hvar gång det knäpper, hvar gång det slår,
hon väntande, stum som en marmor, står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
