Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förborgadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Längs med djupen har man varligt
fram sig skrubbat och behändigt,
man har krupit, man har stretat,
man har stridt, men man har vunnit.
Än det gäller, att sig tvinga
genom någon skroflig springa,
än att öfver bottenlösa,
lömska remnor djerft sig svinga,
men det går. Med monstruösa,
platta tassar träln försöker
vägen först, hans öga spanar
Öfverallt, hans sinne anar,
hvar en stig sig klokast kröker;
främlingen uti hans spår
följer efter hvart det går.
Re’n ur en och annan klyfta
ses en mager björk sig lyfta;
och en enslig fjäril sväfvar,
— vilseförd till dessa höjder
ifrån dalens blomsterfröjder, —
öfver naken gråstensklint;
ängsligt fladdrar den och bäfyar
med de späda, gula vingar,
än i regellösa ringar,
än för vandrarns fötter blindt
Stundtals öfver strand och bölja
öppnar sig en vy från fjällen,
stundtals träder åter hällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
