Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glänsande namn standom till och med måste åsidosättas
och der det blotta snillet icke i och för sig har lof att
väga tyngst i vågskålen, att en sådan natur, säger jag,
smanigom af det motbjudande i det formella förledets
till att finna något motbjudande i saken sjelf. Vi kunna
alltså föreställa oss att en poet, — så paradoxt det än
låter, — kan i idéen älska något, som han likväl i
praktiken ändar med att älska mindre, och att han
sålunda en gång, tvungen att draga politikens tunga
rustning, kan ega åtminstone en skenbar anledning att ångra
hvad han tillförene sjelfmtnt, men med harpans lätta lek,
lagt sin samtid på hjertat. Vi sätta högre, — det är
sannt, — skådespelet af en man, som ännu i gubbens
sena qväll står eller dör för hvad som utgjort
ynglingens hänryckning, en man, hvars svärd ännu i hans
sidsta timma är helgadt samma vänner och ämnadt
samma fiender, som i hans första vapenvakt,
framförallt en man, som icke i en högre samfundsställning
har nödigt att skämmas för sina borgerliga debuter och,
såsom man berättar om en namnkunnig hög person
från revolutionens dagar, behöfver ständigt draga fram
sina manschetter, för att öfverskyla det valspråk, han
en gång låtit inbränna på sin handlof. Vi värdera högre
detta, utan tvifvel; men, som sagdt är, vi tro oss kunna
förklara det andra och vi tro att der i särskilda fall kan
förefinnas sådana bevekande omständigheter, som, om
•icke tillräckliga att fullt ursäkta en dylik inkonseqvens,
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
