Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likväl åtminstone berättiga en att snarare beklaga
den, än att dömma den efter sträng rättfärdighet.
Tegnérs verksamhet som frihetens talsman
förlorar visserligen i allt fall något af sitt inre värde genom
den motsatta taktik han sednare omfattade, men
inflytandet af hans ungdoms bragder var imedlertid icke
derför mindre till sin tid, och det är en sanning att, om
vi noga se till, hela hans prelatensiska sträfvan icke
förmått att i vågskålen lyfta blott det enda talet vid
jubelfesten, icke heller hela biskopen, kommendören och
adertonmannen i Svenska Akademien att någonsin ställa
i skuggan den unge obemärkte författaren till “Svea”.
Tegnérs litterära produktioner hafva i denna sidsta
period af hans lif med få undantag inskränkt sig till
några saker på prosa, skole-tal, utskotts - utlåtanden
vid riksdagen, prestmötesförhandlingarna 1836. Hans
lyra synes nästan hafva haft för mycket samvete för
att låna sig till dessa nya toner, så olika dem
skalden fordom grep ur dess strängar. Det enda, som här
må vara värdt att nämnas, är en sång till,Svenska
Akademiens jubelfest 1836; det är en klang, fri från alla
missljud, en klang från fordna välbekanta dagar. Detta
var också det sidsta, som påminte om Frithiofs sångare.
Få år derefter förenade sig kroppsligt och
själe-ligt lidande att för alltid bringa denne store genius till
tystnad. Efter sju års sorglig lethargi kom ändtligen
befrielsens stund, och Esaias Tegnér afsomnade stilla
och roligt i Vexiö om aftonen den 2 november 1846.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
