Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gofiskt att “först har man att kämpa med en förfärlig
hop motgångar och derefter blir man namnkunnig
Hans beslut stod icke att af böja; modern måste
ge med sig, och en vacker solklar eftermiddag begaf
sig Hans Christian, beledsagad af hennes varmaste
välsignelser, från hemmet, en fjortonårig äfventyrare med
15 riksbankdaler på fickan, men full af förhoppningar
och allehanda temligen vidlyftiga idéer.
Ankommen till Köpenhamn, var naturligtvis hans
första omsorg att uppsöka den förrnämnda dansösen, till
hvilken han skaflat sig ett slags rekommendation. Han
infann sig vid hennes dörr klädd i gala i sin bästa rock,
ett par nya stöflar, dragna utanpå byxorna, och med en
stor hatt, som föll halfvägs ned öfver ögonen. Inan
han ringde på, föll han på knä derutanför och bad till
gud om att han här måtte finna tillflygt och hjelp.
Ändtligen blef han insläppt. Dansösen betraktade honom
med stora ögon och åhörde hans andragande med
yttersta förvåning. På. hennes fråga om hvad partier han
egentligen trodde sig kunna utföra, svarade han att han
till exempel ville ge Cendrillon, den han sett gifvas
i Odense, och efter att hafva dragit af sig stöflarna
be-gynte han straxt ganska ogeneradt, begagnande sin
stora hatt som tamburin, dansa och sjunga upp ett
stycke ur denna opera. Dansösen ansåg honom för
halftokig.
Dä han alltså icke såg sig kunna uträtta något på
detta ställe, begaf han sig till teaterdirektören sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
