Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne betraktade honom och sade “att han var. för
mager” för scenen. Andersen svarade, såsom mig
synes, ganska förträffligt att “om han blott finge en
100 Rbdlr. gage, skulle han nog söka bli fetare”. Men
det hjalp icke.
Han var nu rätt olycklig och tänkte ett ögonblick
på att dö. Efter att han hjertligen hade gråtit ut sin
sorg för sig sjelf, beslöt han imedlertid att repa mod
och, som han ännu hade några skillingar qvar, gick han
och — köpte sig en galleri-biljett till operan. Det var
“Paul och Virginie”. De älskandes skilsmessa rörde
honom så att han ovillkorligen utbrast i högljudd gråt.
Ett par fruntimmer sökte trösta honom och gåfvo
honom smörgås med metvurst; han blef vid denna
godhet, som alltid, ytterst öppenhjertig och anförtrodde
dem sina hemliga qval. De hörde derpå med välvilja
och “gåfvo honom ännu mera smörgås, förutom frukt
och kaka”.
Men följande morgon vaknade han åter hungrig
och kassan var så godt som tom. Han köpte ett
annonsblad, för att efterse om der icke kunde vara någon
passande tjenst ledig för honom. Han fann ingenting bättre
än en lärgosse-befattning hos en snickare. Sagdt och
gjordt! Här på verkstaden kunde han imedlertid icke
uthärda längre än tillförene i väfveriet och han måste
redan första dagen med tårar i ögonen bedja mästaren
om att åter få gå sin väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
