Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anne-Marie, en idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
han vänj de sig att älska detta minne
med dess likväl så ljufva vemodsdrag,
det blef så småningom hans själs förtrogna;
en tanke började hos honom mogna.
En morgonstund han sutit långa timmar,
— det var på Medelhafvets brända kust, —
och skådat utåt vattnet, — hur det glimmar
i solens sken och spritter utaf lust!
han ser en bark, som ut ur bugten simmar,
för klen åt två, för fiskarn lagom just,
— nu upp med seglet! öfverflödig åra!
käckt bär det ut till sjös med förlig kåra....
När från sin utflygt Walter återvände,
det var likt segrarn ur en kämpad strid;
han nästan med sig sjelf tillfreds sig kände,
han kastat tärningen, — det blef dervid.
Det var som plötsligt sig en stjerna tände
uti hans töcken, med en glans så blid;
han fått ett mål! — “För vinden gud må råda,
men seglet upp! Mitt land jag än vill skåda,“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
