Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finnes så många hundratusentals arbetare i Sverge, som behöva väckas, skolas och
stödjas, innan arbetareklassen kan nå fram till den ställning i samhället, den med rätta bör
intaga, att typograferna sannerligen icke kunna stå till svars med att för det mesta stå
såsom passiva åskådare till och endast i undantagsfall — vid kritiska tillfällen — deltaga
i arbetet härför.
Ett argument mot anslutningen, som verkar skäligen sökt, är när man får höra uttryck
sådana som att förbundsstyrelsen har ju alltid förut varit emot att förbundet skulle ansluta
sig till landsorganisationen, varför skola vi då göra det nu?
Så vitt jag vet ha så gott som alla, vilka setat i förbundsstyrelsen sedan år 1902, varit
principiella anhängare av en anslutning. Det har endast varit av lämplighetsskäl de vid
givna tillfällen talat däremot. Vid den strömkantring, som skedde vid 1901 års val, skulle
det naturligtvis icke varit lyckligt för den inre sammanhållningen, om anslutningsfrågan
tagits upp och eventuellt gått igenom. Likaledes skulle det heller icke varit lämpligt, att
en anslutning skett år 1905, omedelbart efter det att avgifterna till förbundet höjts så
väsentligt. Men nu är det en annan sak. Uppfattningar, vilka för fem à sex år sedan
för en stor del medlemmar voro tämligen nya, ha hunnit skärskådas och mogna till över»
tygelse. Medlemmarna behöva heller icke nu bliva ansatta med några extra uttaxeringar,
sedan senaste förbundsmöte beslutat, att omkostnaderna till landsorganisationen skola
bestridas ur reservfonden. Nu är således tiden för en anslutning lämplig och därför bör
den också nu beslutas.
Det finnes kanske en del hetsporrar, som rent av tycka, att ett dylikt beslut nu kommer
allt för sent. Personer, som älska striden för stridens egen skull och som tycka, att det
icke är mycket bevänt med att en fråga, varför de kämpat, vinner sin lösning, om de
icke samtidigt få känna tillfredsställelsen över att ha segrat över sina meningsmotståndare
och höra deras knot över nederlaget. Jag är nu av den uppfattningen, att det är ofantligt
mycket bättre att ordentligt planera för den sak man vill ha genomförd och söka bringa
den i verkställighet under enighetens och samförståndets tecken eller i det minsta söka
undvika, att någon bitterhet skall följa med ett beslut — isynnerhet vid ett fall som
härvidlag, då det gäller att än innerligare knyta bandet mellan Sverges typografer och
dess övriga organiserade arbetare.
Det är min förhoppning, att de, vilka till äventyrs ännu anse, att de böra reservera sig
mot nyttan och nödvändigheten av en anslutning, dock gärna nu skola resignera inför
det krav på deras solidaritet med sina övriga klassbröder, som med allt oawisligare makt
gör sig gällande. Min vädjan till kamraterna landet runt är därför, att de må giva ett
värdigt uttryck åt denna solidaritetskänsla genom att enhälligt rösta för anslutning, därmed
visande att de ha både förbundets och den övriga fackföreningsrörelsens bästa till
ögonmärke."
Emellertid blev det även denna gång avslag men med ringa majoritet.
Rösterna stodo denna gång 1,023 nej och 970 ja.
Så kom 1909 års storstrejk och slappade intresset för anslutning till lands*
organisationen. Under de närmaste förbundsmötena framkommo inga för*
slag om anslutning till landsorganisationen, varken från förbundsstyrelsens
eller avdelningarnas sida. Vid 1913 års förbundsmöte förelåg visserligen en
613
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
