Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kampen för att skapa ett socialdemokratiskt arbetarparti i Ryssland. (1883—1901) - 2. Folklighetsrörelsen och marxismen i Ryssland. Plechanov och hans grupp ”Arbetets frigörelse”. Plechanovs kamp mot folklighetsrörelsen. Marxismens spridning i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om storproduktionen, samt på grund av sin proletära ställning är
den mest revolutionära, ty i en revolution har det ingenting att
förlora, utom sina bojor.
Annorlunda förhåller det sig med bönderna.
Bönderna (det var fråga om de individuella bönderna. — Red.)
är, oavsett sitt stora antal en sådan arbetande klass, som är
förknippad med den mest efterblivna hushållningsformen, med
småproduktionen, och till följd härav har de inte och kan inte ha
någon stor framtid.
Bönderna växer inte som klass, tvärtom, de differentieras år för
år i bourgeoisi (kulaker) och fattigbönder (proletärer,
halvproletärer). Dessutom är det svårare att organisera dem till följd av
deras splittring, och de ansluter sig inte så beredvilligt som
proletariatet till den revolutionära rörelsen på grund av sin
ställning som små egendomsbesittare.
"De folkliga" påstod att socialismen i Ryssland inte skall
komma genom proletariatets diktatur, utan genom böndernas byalag,
vilket de betraktade som embryot och basen för socialismen. Men
byalaget var inte och kunde inte vara varken basen eller embryot
till socialismen, ty i byalaget härskade kulakerna, "blodsugarna",
som exploaterade fattigbönderna, lantarbetarna och de mindre
bemedlade medelbönderna. Att byalaget formellt innehade jorden,
och att det tid efter annan företogs omdelningar av jorden efter
antalet familjemedlemmar, förändrade på intet sätt saken. Det var
de medlemmar av byalaget, som hade dragdjur, inventarier och
utsäde, det vill säga de välbärgade medelbönderna och kulakerna,
vilka brukade jorden. De bönder som var utan häst,
fattigbönderna och i allmänhet de mindre bemedlade var tvungna att
lämna jorden åt kulakerna och bli daglönare, lantarbetare. Böndernas
byalag var i själva verket en lämplig form att skyla kulakernas
övervåld samt ett billigt redskap i tsarismens händer, då det
gällde att driva in skatter av bönderna enligt principen om solidarisk
borgen. Just därför fick böndernas byalag vara i fred för
tsarismen. Det skulle varit löjligt att anse byalaget som embryot
eller basen för socialismen.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
