Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rysslands Socialdemokratiska Arbetarpartis bildande. Uppkomsten av bolsjevikernas och mensjevikernas fraktioner inom partiet. (1901—1904) - 4. De mensjevikiska ledarnas splittringsaktioner och skärpningen av kampen inom partiet efter andra kongressen. Mensjevikernas opportunism. Lenins bok ”Ett steg framåt, två tillbaka”. Det marxistiska partiets organisatoriska grundvalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lämnade ’Iskras" redaktion för att befästa sin ställning i
partiets CK och från denna position slå opportunisterna.
Tvärtemot kongressens vilja insatte Plechanov egenmäktigt de
förra mensjevikiska redaktörerna till "Iskras" redaktion. Från detta
ögonblick, från och med nr 52 av "Iskra", förvandlade
mensjevi-kerna tidningen till sitt organ och började genom "Iskra"
propagera sina opportunistiska åsikter.
Från denna tid talar man i partiet om den gamla "Iskra" som
den leninska, bolsjevikiska "Iskra", och om den nya "Iskra" som
den mensjevikiska, opportunistiska "Iskra".
I och med "Iskras" övergång i mensjevikernas händer blev den
ett organ för kampen mot Lenin, mot bolsjevikerna, ett
propagandaorgan för den mensjevikiska opportunismen, framför allt
beträffande de organisatoriska frågorna. Mensjevikerna förenade sig
med "ekonomisterna" och bundisterna samt drog i "Iskras"
spalter i fält mot — som de sade — leninismen. Plechanov kunde inte
hålla sin försonliga position och anslöt sig också efter någon tid
till fälttåget. Så måste det också gå enligt tingens logik: den som
förfäktar försonlighet gentemot opportunisterna, han måste glida
ned till opportunismen. Som ur ett ymnighetshorn flödade i den
nya "Iskras" spalter förklaringar och artiklar om att partiet inte
bör vara ett organisatoriskt helt, att man måste tillåta att det
inom partiet fanns fria grupper och enskilda personer, vilka inte var
skyldiga att underordna sig partiorganens beslut, att man måste
ge varje intellektuell, som sympatiserade med partiet, och likaså
"varje strejkande" och "varje demonstrant" rätt att förklara sig
vara medlem av partiet, att kravet på att underordna sig alla
partiets beslut var ett "formellt-byråkratiskt" förhållande till saken,
att kravet på att minoriteten skall underordna sig majoriteten var
ett "mekaniskt undertryckande" av partimedlemmarnas vilja, att
kravet på att alla partimedlemmar — både ledare och vanliga
medlemmar — i samma mån måste underkasta sig
partidisciplinen innebar upprättande av "livegenskap" inom partiet, att
"vi" inom partiet inte behövde centralism, utan en anarkistisk
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
