Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rysslands Socialdemokratiska Arbetarpartis bildande. Uppkomsten av bolsjevikernas och mensjevikernas fraktioner inom partiet. (1901—1904) - 4. De mensjevikiska ledarnas splittringsaktioner och skärpningen av kampen inom partiet efter andra kongressen. Mensjevikernas opportunism. Lenins bok ”Ett steg framåt, två tillbaka”. Det marxistiska partiets organisatoriska grundvalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig ’fabrik’, delens underordnande under det hela och
minoritetens under majoriteten synes honom vara en ’livegenskap’...
arbetets delning under ledning av centrum framkallar hos
honom tragikomiska tjut mot att människorna förvandlas till
’små kuggar i ett maskineri’ (varvid som en särskilt mördande
art av denna förvandling betraktas redaktörernas förvandling
till medarbetare), nämnandet av partiets organisationsstadgar
utlöser en föraktlig grimas och en överlägsen anmärkning
(adresserad till ’formalisterna’) om att man också skulle kunna
klara sig utan stadgar." (Lenin, Saml. verk, b. VI, s. 310.)
6. Om partiet vill bevara enheten i sina led, måste det i
praktiken genomföra en enhetlig proletär disciplin, som är lika bindande
för alla partimedlemmar, såväl för ledarna som för de meniga.
Därför får inom partiet inte förekomma någon uppdelning i
"utvalda", för vilka disciplinen ej är bindande, och "icke-utvalda",
vilka är skyldiga att underkasta sig disciplinen. Utan denna
betingelse kan partiets helhet och enheten i dess led ej
upprätthållas.
"Att Martov & Co. — skrev Lenin — är fullständigt renons
på förnuftiga argument mot den redaktion som kongressen
tillsatt, illustreras allra bäst av deras eget slagord: ’Vi är inga
livegna!’... Mentaliteten hos den borgerliga intellektuelle, som
räknar sig till de ’utvalda andarna’, vilka står över
massorganisationen och massdisciplinen, framträder här utomordentligt
pregnant . . . För den intellektuella individualismen . . .
synes all proletär organisation och disciplin vara livegenskap."
(Sammastädes, s. 282.)
Och vidare:
"I den mån det hos oss utbildas ett verkligt parti, måste den
klassmedvetna arbetaren lära sig att skilja mellan mentaliteten
hos kämpen i den proletära armén och mentaliteten hos en
borgerlig intellektuell, som prålar med anarkistiska fraser, han
måste lära sig att kräva att inte endast de meniga
partimedlemmarna, utan också ’männen i toppen’ uppfyller en
partimedlems plikter." (Sammastädes, s. 312.)
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
