Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mensjevikerna och bolsjevikerna under det rysk-japanska krigets och den första ryska revolutionens period (1906—1907) - 5. Det väpnade decemberupproret. Upprorets nederlag. Revolutionens återtåg. Den första Riksduman. Partiets fjärde (förenings)-kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter det väpnade upproret riktade mensjeviken Plechanov mot
partiet tillvitelsen: "Man skulle inte ha gripit till vapen".
Mensjevikerna försökte påvisa, att uppror är en onödig och skadlig
sak, att man kan komma tillrätta med revolutionen utan uppror,
att man ej kan uppnå framgång medelst väpnat uppror, utan med
fredliga kampmedel.
Bolsjevikerna brännmärkte denna värdesättning som förrädisk.
De ansåg att erfarenheterna från det väpnade upproret i Moskva
endast bekräftade att en framgångsrik väpnad kamp var möjlig
för arbetarklassen. På Plechanovs tillvitelse: "Man skulle inte ha
gripit till vapen", svarade Lenin:
"Tvärtom, man skulle ha gripit till vapen mera beslutsamt,
energiskt och offensivt, man skulle ha klargjort för massorna
omöjligheten av enbart en fredlig strejk och nödvändigheten
av en oförskräckt och skoningslös väpnad kamp." (Lenin, Saml.
verk, b. X, s. 50.)
Decemberupproret 1905 utgjorde revolutionens höjdpunkt. I
december tillfogade det tsaristiska självhärskardömet upproret ett
nederlag. Efter decemberupprorets nederlag inträdde en vändning
till successivt återtåg för revolutionen. Revolutionens uppsving
avlöstes av dess successiva avtagande.
Tsarregeringen skyndade sig att utnyttja nederlaget till att
fullständigt slå ned revolutionen. De tsaristiska bödlarna och
fångknektarna satte i gång med sitt blodiga arbete.
Straffexpeditionerna rasade hejdlöst i Polen, Lettland, Estland, Transkaukasien
och Sibirien.
Men revolutionen var likväl ännu inte kuvad. Arbetarna och de
revolutionära bönderna retirerade långsamt under strid. Nya
ar-betarskikt drogs in i kampen. I strejkerna 1906 deltog över en
miljon arbetare, 1907 — 740.000. Under första hälften av 1906
omfattade bonderörelsen omkring hälften av alla härad i
Tsarryssland, under andra hälften av året ungefär en femtedel av alla
härad. Oroligheterna i armén och flottan fortsatte.
I sin kamp mot revolutionen inskränkte sig tsarregeringen inte
endast till våldsåtgärder. Sedan den vunnit de första framgån-
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
