Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mensjevikerna och bolsjevikerna under det rysk-japanska krigets och den första ryska revolutionens period (1906—1907) - 5. Det väpnade decemberupproret. Upprorets nederlag. Revolutionens återtåg. Den första Riksduman. Partiets fjärde (förenings)-kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skiljaktigheterna i revolutionens frågor ej skulle suddas ut. Stor
skada tillfogades partiet av försonarna (Bogdanov, Krasin och
andra), vilka sökte bevisa att inga allvarliga
meningsskiljaktigheter fanns mellan bolsjevikerna och mensjevikerna. Lenin
bekämpade försonarna och krävde att bolsjevikerna skulle gå till
kongressen med en egen plattform, så att det skulle vara klart för
arbetarna, vilken ställning bolsjevikerna intog och på vilken
grundval förenandet skedde. Bolsjevikerna utarbetade en sådan
plattform och sände ut den till diskussion bland partimedlemmarna.
I april 1906 samlades i Stockholm RSDAP:s fjärde kongress,
den så kallade föreningskongressen. I kongressen deltog 111
delegater med beslutande röst, vilka representerade 57 lokala
partiorganisationer. Dessutom fanns på kongressen representanter för de
nationella socialdemokratiska partierna: 3 från Bund, 3 från
Polens socialdemokratiska parti och 3 från den lettiska
socialdemokratiska organisationen.
Till följd av att de bolsjevikiska organisationerna rivits upp
under och efter decemberupproret, kunde ej alla sända delegater.
Dessutom hade mensjevikerna under "frihetens dagar" 1905
upptagit i sina led en massa småborgerliga intellektuella, vilka inte
hade någonting gemensamt med den revolutionära marxismen. Det
är tillräckligt att nämna att Tiflismensjevikerna (i Tiflis fanns få
industriarbetare) sände lika många delegater till kongressen som
den största proletära organisationen, nämligen
Petersburgsorganisationen. Till följd härav fick mensjevikerna en visserligen
obetydlig men dock majoritet på Stockholmskongressen.
En sådan sammansättning av kongressen gjorde att
kongressbesluten i en hel rad frågor fick en mensjevikisk karaktär.
På denna kongress skedde endast ett formellt förenande. I
verkligheten vidhöll bolsjevikerna och mensjevikerna sina åsikter och
bibehöll sina självständiga organisationer.
De viktigaste frågor, som behandlades på fjärde kongressen var:
agrarfrågan, värdesättning av läget och proletariatets
klassuppgifter, förhållandet till Riksduman samt organisationsfrågor.
Ehuru mensjevikerna hade majoriteten på denna kongress, var
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
