Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Mensjevikerna och bolsjevikerna under den stolypinska reaktionens period. Bolsjevikerna formerar sig i ett självständigt marxistiskt parti. (1908—1912) - 5. Partikonferensen i Prag 1912. Bolsjevikerna formerar sig till ett självständigt marxistiskt parti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mensjevikerna och formera ett särskilt parti, utan framför allt i
att efter brytningen med mensjevikerna skapa ett nytt parti,
skapa ett parti av en ny typ, som var olikt de vanliga
socialdemokratiska partierna i Västern, som var fritt från opportunistiska
element, som var i stånd att föra proletariatet till kamp för makten.
I kampen mot bolsjevikerna använde alla mensjeviker utan
skillnad på schatteringar, från Axelrod och Martynov till Martov
och Trotskij, oföränderligt de vapen de tagit ur de västeuropeiska
socialdemokraternas arsenal. De ville i Ryssland ha ett alldeles
likadant parti som exempelvis det tyska eller franska
socialdemokratiska partiet. Det var just därför de bekämpade bolsjevikerna,
emedan de i dem anade någonting nytt, ovanligt, någonting olikt
Västerns socialdemokrati. Och vad utgjorde då Västerns
socialdemokratiska partier? En blandning, ett mischmasch av
marxistiska och opportunistiska element, av vänner och motståndare till
revolutionen, av anhängare och motståndare till partitroheten —
varvid de förra så småningom ideologiskt försonade sig med de
senare, de förra faktiskt så småningom underordnade sig de
senare. Försoning med opportunisterna, med revolutionens
förrädare — varför? frågade bolsjevikerna de västeuropeiska
socialdemokraterna. För "freden inom partiet", för "enhetens" skull —
svarade man bolsjevikerna. Enhet med vem, med opportunisterna?
Ja, svarade man, med opportunisterna. Det var klart att sådana
partier inte kunde vara revolutionära partier.
Bolsjevikerna kunde inte undgå att se, att de västeuropeiska
socialdemokratiska partierna efter Engels’ död börjat urarta från
den sociala revolutionens partier till "sociala reform"-partier, och
att vart och ett av dessa partier som organisation redan
förvandlats från en ledande kraft till ett bihang åt sin egen
parlamentsgrupp.
Bolsjevikerna kunde inte undgå att känna till, att proletariatet
inte kunde vänta sig något gott av ett sådant parti, att ett
sådant parti inte var i stånd att föra arbetarklassen till revolution.
Bolsjevikerna kunde inte undgå att känna till, att proletariatet
inte behöver ett sådant parti, utan ett annat, nytt, ett verkligt
12 SUKP(b) :s historia.
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
