Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Bolsjevikernas parti under arbetarrörelsens uppgångsår före det första imperialistiska kriget. (1912—1914) - 1. Den revolutionära rörelsens uppsving 1912—1914
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgäves hade likvidatorerna och trotskisterna försökt begrava
revolutionen. Lenahändelserna visade, att de revolutionära
krafterna levde, att en väldig mängd revolutionär energi hopats hos
arbetarklassen. Första-majstrejkerna 1912 omfattade c:a 400.000
arbetare. Dessa strejker hade en klart politisk karaktär och
genomfördes under de bolsjevikiska revolutionära parollerna:
demokratisk republik, 8-timmars arbetsdag och konfiskering av all
godsägarjord. Dessa huvudparoller var avsedda att förena inte
endast de breda arbetarmassorna, utan också bönderna och
soldaterna till revolutionärt stormangrepp mot självhärskardömet.
"Det ryska proletariatets storslagna majstrejk och därmed
sammanhängande gatudemonstrationer, revolutionära
proklamationer och revolutionära tal inför arbetarmassorna visade
tydligt, att Ryssland trätt in i ett skede av revolutionärt
uppsving" — skrev Lenin i artikeln "Det revolutionära
uppsvinget". (Lenin, Saml. verk. b. XV, s. 533.)
Alarmerade av arbetarnas revolutionära aktivitet, uppträdde
likvidatorerna mot strejkkampen, som de kallade "strejklidelse".
Likvidatorerna och deras bundsförvant Trotskij ville ersätta
proletariatets revolutionära kamp med en "petitionskampanj". De
föreslog arbetarna att underteckna ett papper, en "petition", med
bön om "rättigheter" (om upphävande av inskränkningarna
ifråga om föreningar, strejker o. s. v.) för att sedan sända in detta
papper till Riksduman. Likvidatorerna lyckades inte samla mer än
1.300 namn, medan samtidigt hundratusentals arbetare slöt upp
kring de revolutionära paroller, som bolsjevikerna ställt.
Arbetarklassen marscherade fram på den väg, som
bolsjevikerna anvisade.
Den ekonomiska situationen i landet under denna period
erbjöd följande bild:
Den industriella stagnationen hade redan 1910 avlösts av
livaktighet och produktionsstegring inom de viktigaste
industrigrenarna. Medan tackjärnsproduktionen 1910 uppgick till 186 mil-
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
