Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Bolsjevikernas parti under arbetarrörelsens uppgångsår före det första imperialistiska kriget. (1912—1914) - 1. Den revolutionära rörelsens uppsving 1912—1914
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det revolutionära uppsvinget 1912—1914, strejkrörelsens
slagkraft förde sålunda landet närmare samma situation som i
revolutionens början 1905.
Proletariatets revolutionära masstrejker hade betydelse för hela
folket. De var riktade mot självhärskardömet. Den väldiga
majoriteten av den arbetande befolkningen hyste sympati för
strejkerna. Fabriksägarna tog hämnd på arbetarna för strejkerna genom
lockouter. I Moskvaguvernementet kastade kapitalisterna 1913 ut
50.000 textilarbetare på gatan. I mars 1914 avskedades i
Petersburg på en dag 70.000 arbetare. Arbetarna på andra företag och
inom andra industrigrenar hjälpte sina strejkande och lockoutade
kamrater med omfattande penninginsamlingar och ibland med
solidaritetsstrejker.
Arbetarrörelsens uppsving och masstrejkerna väckte också
bondemassorna och drog in dem i kampen. Bönderna reste sig ånyo
till kamp mot godsägarna, förstörde godsägarnas herrgårdar och
kulakernas gårdar. Under åren 1910—1914 förekom över 13.000
bondeaktioner.
Även bland militären började revolutionära aktioner äga rum.
1912 förekom en väpnad aktion bland trupperna i Turkestan. På
Baltiska flottan och i Sevastopol höll resningar på att mogna.
Den revolutionära strejkrörelsen och demonstrationerna, vilka
leddes av det bolsjevikiska partiet, visade att arbetarklassen inte
kämpade för delkrav, för "reformer", utan för folkets befrielse
från tsarismen. Landet gick en ny revolution till mötes.
För att vara närmare Ryssland flyttade Lenin sommaren 1912
över från Paris till Galizien (f. d. Österrike). Under hans ledning
hölls här två konferenser av Centralkommittémedlemmar och
ansvariga funktionärer: den ena i Krakow i slutet av 1912 och den
andra i det lilla samhället Poronino i närheten av Krakow hösten
1913. På dessa konferenser fattades beslut i arbetarrörelsens
viktigaste frågor: om det revolutionära uppsvinget, om strejkerna
och partiets uppgifter, om de illegala organisationernas stärkande,
om den socialdemokratiska dumafraktionen, om partipressen, om
försäkringskampanjen.
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
