Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Bolsjevikernas parti under det imperialistiska krigets period. Den andra revolutionen i Ryssland. (1914—mars 1917) - 2. Partierna i II Internationalen går över på sina imperialistiska regeringars sida. II Internationalens upplösning i enskilda socialchauvinistiska partier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till undergång av opportunisterna, för vilka det revolutionära
proletariatets bästa representanter redan länge varnat.
Den II Internationalens partier var också före kriget anstuckna
av opportunism. Opportunisterna predikade öppet
avståndstagande från den revolutionära kampen, förkunnade teorin om
"kapitalismens fredliga inväxande i socialismen". II Internationalen
ville ej bekämpa opportunismen, ville ha fred med den och lät den
stärkas. Till följd av sin försonlighetspolitik gentemot
opportunismen blev H Internationalen själv opportunistisk.
Tack vare sina profiter från kolonierna, från utsugningen av
efterblivna länder, bestack den imperialistiska bourgeoisin
systematiskt de kvalificerade arbetarnas överskikt, den s. k.
arbetararistokratin, genom en högre arbetslön och andra allmosor. Från
detta arbetarskikt hade inte så få fackförenings- och
kooperationsledare, kommunal- och parlamentsdeputerade, funktionärer i
pressen och i de socialdemokratiska organisationerna kommit. Av
fruktan att förlora sin ställning blev dessa vid krigsutbrottet
motståndare till revolutionen, de mest nitiska försvarare för sin
bour-geoisi, för sina imperialistiska regeringar.
Opportunisterna blev socialchauvinister.
Socialchauvinisterna, bland dem de ryska mensjevikerna och
socialistrevolutionärerna, predikade klassfred mellan arbetarna
och bourgeoisin inom landet samt krig mot de andra folken
utanför sitt eget land. De bedrog massorna ifråga om vilka som var
de verkliga krigsanstiftarna och förklarade att bourgeoisin i
deras länder ej bar skulden till kriget. Många socialchauvinister
inträdde som ministrar i sina länders imperialistiska regeringar.
Ej mindre farliga för proletariatets sak var de förstuckna
socialchauvinisterna, de s. k. centristerna. Centristerna — Kautsky,
Trotskij, Martov och andra — rättfärdigade och försvarade de
öppna socialchauvinisterna, svek således proletariatet tillsammans
med socialchauvinisterna, samtidigt som de skylde sitt svek med
"vänster"-fraser om kamp mot kriget, vilka var avsedda att
bedraga arbetarklassen. I verkligheten understödde centristerna
kriget, ty centristernas förslag att ej rösta mot krigskrediterna
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
