Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Bolsjevikpartiet under den utländska militärinterventionens och inbördeskrigets period. (1918—1920) - 3. Interventionens stärkande. Blockaden mot sovjetlandet. Koltjaks fälttåg och hans krossande. Denikins fälttåg och hans krossande. Tre månaders andhämtningspaus. Partiets nionde kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lands högsta regent". Hela kontrarevolutionen i Ryssland
underordnades honom.
Sålunda blev östfronten den viktigaste fronten.
Våren 1919 trängde Koltjak, som samlat en väldig armé, nästan
ända fram till Volga. Mot Koltjak sändes bolsjevikernas bästa
krafter, mobiliserades ungkommunister och arbetare. I april 1919
tillfogade Röda armén Koltjak ett svårt nederlag.
Inom kort började Koltjakarmén retirera längs hela fronten.
I det ögonblick, då Röda arméns offensivaktioner befann sig i
full gång på östfronten, kom Trotskij med förslag till en
misstänkt plan: att stanna framför Ural, inställa förföljandet av
Koltjaktrupperna och överföra trupperna från östfronten till
sydfronten. Partiets CK, som väl insåg, att man ej fick lämna Ural
och Sibirien i Koltjaks händer, där han med japanernas och
engelsmännens hjälp skulle kunna hämta sig och ånyo komma på
fötterna, avvisade denna plan och gav direktiv om att fortsätta
offensiven. Då Trotskij ogillade detta direktiv, anhöll han om
avsked. CK avböjde Trotskijs avskedsanhållan, men ålade honom
samtidigt att omedelbart taga sin hand från ledningen av
operationerna på östfronten. Röda arméns offensiv mot Koltjak
igångsattes med ny kraft. Röda armén tillfogade Koltjak en rad nya
nederlag och befriade Ural och Sibirien från vita, varvid Röda
armén understöddes av en mäktig partisanrörelse, som uppstått
bakom de vitas front.
Sommaren 1919 gav imperialisterna general Judenitj, som stod
i spetsen för kontrarevolutionen i nordväst (i Baltikum, invid
Petrograd), i uppdrag att avleda Röda arméns uppmärksamhet
från östfronten genom ett anfall på Petrograd. Garnisonen på två
fort utanför Petrograd gav efter för den kontrarevolutionära
agitationen av f. d. officerare och gjorde myteri mot sovjetmakten,
och i frontstaben avslöjades en kontrarevolutionär
sammansvärjning. Fienden hotade Petrograd. Men tack vare de åtgärder
sovjetmakten vidtog med arbetarnas och matrosernas understöd
rensades de revolterande forten från vita. Judenitjs trupper led
nederlag och Judenitj drevs tillbaka till Estland.
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
