Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bolsjevikpartiet under övergångsperioden till fredligt arbete för folkhushållningens återuppbyggande. (1921—1925) - 1. Sovjetlandet efter interventionens och inbördeskrigets likviderande. Återuppbyggnadsperiodens svårigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyllda. I särskilt svår belägenhet befann sig metallurgin.
Tackjärnstillverkningen utgjorde för hela 1921 endast 116.300 ton, det
vill säga omkring 3 % av tackjärnsproduktionen före kriget. Det
var knappt med bränslet. Trafikväsendet var ödelagt. De
metall- och textilvaruförråd, som funnits i landet, var nästan
uttömda. I landet rådde svår brist på det allra nödvändigaste:
spannmål, fettämnen, kött, skor, kläder, tändstickor, salt, fotogen,
tvål.
Så länge kriget pågick, hade folk funnit sig i alla dessa brister
och ibland inte ens lagt märke till dem. Men nu, då kriget
upphört, blev plötsligt bristen och avsaknaden på allt detta olidlig
för människorna och man började kräva att den omedelbart skulle
avhjälpas.
Bland bönderna yppade sig missnöje. Under inbördeskrigets
brand hade det militärpolitiska förbundet mellan arbetarklassen
och bönderna skapats och befästs. Detta förbund vilade på en
bestämd grundval: bönderna erhöll av sovjetmakten jord och
skydd mot godsägaren och kulaken, arbetarna erhöll av bönderna
livsmedel genom förskottsinfordran av livsmedelsöverskotten.
Nu visade det sig att denna grundval inte längre var tillräcklig.
Sovjetstaten hade varit tvungen att av bönderna
förskottsin-fordra alla livsmedelsöverskott för landsförsvarets behov. Utan
förskottsinfordran, utan krigskommunismens politik skulle det
varit omöjligt att segra i inbördeskriget. Krigskommunismens
politik hade framtvingats av kriget, av interventionen. Så länge
kriget pågick, samtyckte bönderna till förskottsinfordran och lade
inte märke till varubristen, men då kriget tog slut och faran för
godsägarnas återvändande var över, började bonden ge uttryck
åt missnöje med att alla överskott frånkrävdes honom, missnöje
med förskottsinfordran, och började fordra att man skulle förse
honom med en tillräcklig mängd varor.
Hela krigskommunismens system råkade, som Lenin anmärkte,
i sammanstötning med böndernas intressen.
Missnöjeselementen berörde också arbetarklassen. Proletaria-
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
