Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bolsjevikpartiet under övergångsperioden till fredligt arbete för folkhushållningens återuppbyggande. (1921—1925) - 2. Diskussionen i partiet om fackföreningarna. Partiets tionde kongress. Oppositionens nederlag. Övergången till nya ekonomiska politiken (NEP)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. DISKUSSIONEN I PARTIET OM
FACKFÖRENINGARNA. PARTIETS TIONDE KONGRESS. OPPOSITIONENS
NEDERLAG. ÖVERGÅNGEN TILL NYA EKONOMISKA
POLITIKEN (NEP).
Partiets Centralkommitté, dess leninska majoritet hade klart
för sig, att det efter krigets likviderande och övergången till
fredligt ekonomiskt uppbygge ej längre fanns grund för att
upprätthålla krigskommunismens hårda regim, som framkallats av
krigs-och blockadsituationen.
CK insåg, att nödvändigheten av förskottsinfordran av
livsmedel bortfallit, att denna måste ersättas med livsmedelsskatt in
natura, för att bönderna skulle få möjlighet att använda en stor del
av sina produktionsöverskott efter eget gottfinnande. CK insåg, att
en sådan åtgärd skulle ge möjlighet att sätta nytt liv i
jordbruket, utvidga produktionen av säd och tekniska kulturer, vilka
var nödvändiga för industrins utveckling, stimulera varuutbytet
i landet, förbättra försörjningen av städerna och skapa en ny
ekonomisk bas för förbundet mellan arbetarna och bönderna.
CK gjorde också klart för sig, att en industriell uppryckning
var den främsta uppgiften, men den ansåg att man ej kunde sätta
liv i industrin utan att aktivisera arbetarklassen och dess
fackföreningar för denna uppgift, att man kunde aktivisera arbetarna
för denna uppgift ifall man övertygade dem om, att det
ekonomiska förfallet var en lika farlig folkfiende som interventionen
och blockaden, att partiet och fackföreningarna ovillkorligen skulle
kunna genomföra denna uppgift, om de ej uppträdde med
militära order gentemot arbetarklassen, som fallet var vid fronten,
där order verkligen var nödvändiga, utan påverkade den genom
övertygelse, genom metoden att övertyga.
Men ej alla partimedlemmar tänkte på samma sätt som CK. De
oppositionella smågrupperna — trotskisterna,
"arbetaroppositionen", "vänsterkommunisterna", de "demokratiska centralisterna"
o. s. v. — befann sig i ett tillstånd av förvirring och greps av
vacklan inför svårigheterna vid övergången till det fredliga eko-
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
