Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bolsjevikernas parti i kamp för landets socialistiska industrialisering. (1926—1929) - 2. Den socialistiska industrialiseringens framgångar. Lantbrukets efterblivenhet. Partiets femtonde kongress. Kurs på jordbrukets kollektivisering. Det trotskij-sinovjevska blockets krossande. Politiskt dubbelspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraft mot den proletära diktaturens regim". (SUKP(b) i
resolutioner, d. II, s. 232.)
Kongressen fann, att meningsskiljaktigheterna mellan partiet
och oppositionen utvecklats till meningsskiljaktigheter i
programfrågorna, att den trotskistiska oppositionen slagit in på den
sovjetfientliga kampens väg. Därför förklarade femtonde
kongressen, att tillhörighet till den trotskistiska oppositionen och
propaganda för dess åsikter är oförenliga med kvarblivande i det
bolsjevikiska partiets led.
Kongressen godkände det beslut, som fattades av CK:s och
CKKrs förenade möte om Trotskijs och Sinovjevs uteslutande ur
partiet, samt beslöt att ur partiet utesluta alla aktiva ledande
personer tillhörande det trotskij-sinovjevska blocket, exempelvis
Radek, Preobrasjenskij, Rakovskij, Pjatakov, Serebrjakov,
I. Smirnov, Kamenjev, Sarkis, Safarov, Lifschitz, Mdivani, Smilga
och hela den "demokratiska centralismens" grupp (Sapronov,
V. Smirnov, Boguslavskij, Drobnis o. s. v.).
Ideologiskt slagna och organisatoriskt krossade förlorade det
trotskij-sinovjevska blockets anhängare de sista resterna av sitt
inflytande bland folket.
Någon tid efter femtonde partikongressen började de ur
partiet uteslutna antileninska elementen inlämna förklaringar om
att de brutit med trotskismen och anhålla om att bli återupptagna
i partiet. Partiet kunde självfallet då ännu inte veta, att
Trotskij, Rakovskij, Radek, Krestinskij, Sokolnikov och andra redan
länge varit folkfiender, spioner, värvade av det utländska
spionaget, att Kamenjev, Sinovjev, Pjatakov och andra redan höll
på att knyta förbindelser med Sovjetunionens fiender i de
kapitalistiska länderna för "samarbete" med dem emot sovjetfolket.
Men partiet hade lärt tillräckligt av erfarenheten för att veta,
att man kunde vänta vilka nedrigheter som helst av dessa
personer, som flera gånger uppträtt mot Lenin och det leninska
partiet i de mest ansvarsfulla ögonblicken. Därför förhöll sig partiet
synnerligen misstroget till förklaringarna. Som en första
prövning av uppriktigheten hos dem, vilka avgett förklaringar, upp-
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
