Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Bolsjevikernas parti i kamp för jordbrukets kollektivisering. (1930—1934) - 2. Från politiken att begränsa kulakelementen till politiken att likvidera kulakerna som klass. Kampen mot förvrängningarna av partiets politik i kollektivrörelsen. Offensiven mot de kapitalistiska elementen längs hela fronten. Den sextonde partikongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dustrigrenar (olje- och torvindustrin, allmänna maskinindustrin,
jordbruksmaskinindustrin, elektrotekniska industrin) gick planens
uppfyllande till den grad framgångsrikt, att man inom dessa
grenar t. o. m. kunde förverkliga femårsplanens program på 2 tø—3
år. Detta bekräftade, att parollen "femårsplanen på fyra år" var
fullkomligt reell och avslöjade opportunismen hos de klentrogna,
vilka tvivlade på möjligheten av dess förverkligande.
Sextonde kongressen uppdrog åt partiets CK att "också
framdeles trygga ett bolsjevikiskt kamptempo i det socialistiska
uppbygget, verkligen uppnå att femårsplanen uppfylles på fyra år".
Till sextonde partikongressen hade uppnåtts ett väldigt
genombrott i jordbrukets utveckling i Sovjetunionen. De breda
bondemassorna hade svängt över till socialismen. Till den 1 maj 1930
imfattade kollektiviseringen i de viktigaste räjongerna i de
spann-målsproducerande distrikten 40—50 procent av bondehushållen (i
stället för 2—3 procent våren 1928). Kollektivjordbrukens
åkerareal uppgick till 36 miljoner hektar.
Således hade det utökade program, som fastställdes i CK:s
beslut av den 5 januari 1930 (30 miljoner hektar), överskridits.
Fem-årsplanens program för upprättandet av kollektivjordbruk hade
under loppet av två år redan överskridits mer än halvannan gång.
Kollektivjordbrukens varuproduktion hade under tre år ökat till
mer än det 40-dubbla. Redan 1930 erhöll staten från
kollektivjordbruken, sovjetjordbruken ej inberäknade, mer än hälften av
hela produktionen av varuspannmål i landet.
Detta innebar, att jordbrukets öde härefter inte skulle komma
att bestämmas av de individuella bondebruken, utan av
kollektivjordbruken och sovjetjordbruken.
Om sovjetmakten före böndernas massinträde i köllektivbruken
huvudsakligen stödde sig på den socialistiska industrin, så
började den härefter att också stödja sig på den snabbt växande
socialistiska delen av jordbruket, på kollektivjordbruken och
sovjetjordbruken.
Kollektivbönderna blev, som sextonde partikongressen påvisade
i ett av sina beslut, "ett verkligt och fast stöd för sovjetmakten".
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
