Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Bolsjevikernas parti i kamp för jordbrukets kollektivisering. (1930—1934) - 3. Inställning på rekonstruktion av alla folkhushållningsgrenar. Teknikens roll. Kollektivrörelsens fortsatta tillväxt. Politiska avdelningar vid maskin- och traktorstationerna. Resultaten av femårsplanens uppfyllande på fyra år. Socialismens seger längs hela fronten. Partiets sjuttonde kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baka tempot i industrins utveckling, att sänka det och skapa sig
en "lugn miljö", att vältra ansvaret för produktionen på
"specialisterna".
Det var nödvändigt att rikta de kommunistiska driftsledarnas
uppmärksamhet på tekniken, att hos dem inympa smak för
tekniken, visa dem att behärskandet av den nya tekniken är en
livssak för de bolsjevikiska driftsledarna, att om vi ej behärskar
den nya tekniken riskerar vi att döma vårt fosterland till
efterblivenhet, till vegeterande.
Detta var en uppgift, som måste lösas för att man skulle kunna
gå framåt.
En synnerligen betydande roll för lösandet av denna fråga
spelade kamrat Stalins tal på industriledarnas första konferens i
februari 1931.
"Ibland frågar man — sade kamrat Stalin i sitt tal — om
det inte vore möjligt att något sakta tempot, att hålla rörelsen
tillbaka. Nej, det går inte, kamrater! Tempot får inte
saktas !... Att sakta tempot — det betyder att bli efter. Och
de efterblivna blir slagna. Men vi vill inte bli slagna. Nej,
det vill vi inte!
Det gamla Rysslands historia bestod bland annat däri, att
man oupphörligt slog det för dess efterblivenhets skull. De
mongoliska khanerna slog det. De turkiska bekerna slog det. De
svenska feodalerna slog det. De polsk-litauiska panerna slog
det. De engelsk-franska kapitalisterna slog det. De japanska
baronerna slog det. Alla slog det — för efterblivenhetens
skull . . .
Vi har blivit 50—100 år efter de framskridna länderna. Vi
måste på tio år tillryggalägga denna distans. Antingen kommer
vi att göra det, eller gör man slut på oss...
Inom högst tio år måste vi tillryggalägga den distans, som
vi blivit efter de framskridna kapitalistiska länderna. Härför
har vi alla ’objektiva’ möjligheter. Det är bara förmågan att
riktigt utnyttja dessa möjligheter, vilken ej räcker till. Och
det beror på oss. Bara på oss! Det är på tiden att vi lär oss
394
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
