Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Bolsjevikernas parti i kampen för fullbordandet av det socialistiska samhällets uppbyggande och den nya författningens genomförande. (1935—1937) - 1. Den internationella situationen åren 1935—1937. Den ekonomiska krisens temporära mildrande. Början till en ny ekonomisk kris. Italiens erövring av Abessinien. Den tysk-italienska interventionen i Spanien. Japans infall i Centralkina. Dët andra imperialistiska krigets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett utmärkande drag för det andra imperialistiska kriget utgör
tills vidare det faktum att det föres och utvecklas av de
aggressiva makterna, medan andra makter, de "demokratiska"
makterna, mot vilka kriget egentligen är riktat, låtsas som om
kriget inte angår dem, tvår sina händer, viker undan, prisar sin
fredskärlek, träter på de fascistiska angriparna och... steg för
steg uppger sina positioner åt angriparna, under det de
försäkrar att de bereder sig till motstånd.
Detta krig har, som synes, en ganska egendomlig och ensidig
karaktär. Men det hindrar ej att det är ett grymt och brutalt
erövringskrig, som utspelas på bekostnad av Abessiniens,
Spaniens och Kinas svagt försvarade folks blod.
Det skulle vara oriktigt att förklara denna krigets ensidiga
karaktär med de "demokratiska" staternas militära eller
ekonomiska svaghet. De "demokratiska" staterna är självfallet
starkare än de fascistiska staterna. Den ensidiga karaktären hos det
världskrig, som håller på att utvecklas, förklaras genom
frånvaron av en enhetsfront mellan de "demokratiska" staterna mot
de fascistiska makterna. De s. k. "demokratiska" staterna gillar
naturligtvis inte de fascistiska staternas "ytterlighetsåtgärder"
och fruktar dessa staters stärkande. Men de fruktar ännu mera
arbetarrörelsen i Europa och den nationella frihetsrörelsen i
Asien, och de anser, att fascismen är ett "bra motgift" mot alla dessa
"farliga" rörelser. Därför inskränker sig de regerande kretsarna
i de "demokratiska" staterna — särskilt de regerande
konservativa kretsarna i England — till politiken att övertala de rovgiriga
fascistiska makthavarna att "ej driva saken till ytterlighet",
medan de samtidigt låter dem förstå, att de "fullkomligt förstår"
och i huvudsak sympatiserar med deras reaktionära polispolitik
mot arbetarrörelsen och den nationella frihetsrörelsen. De
regerande kretsarna i England driver därvid ungefär samma politik,
som den ryska liberala monarkistiska bourgeoisin bedrev under
tsarismen. Denna fruktade visserligen tsarpolitikens
"ytterlighetsåtgärder", men ännu mera fruktade den folket och övergick
till följd härav till politiken att övertala tsaren — följaktligen
419
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
