Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nya teser och slutsatser, som motsvarar den nya historiska
situationen.
Den marxistisk-leninistiska teorin är ingen dogm, utan en
vägledning till handling.
Före den andra ryska revolutionen (februari 1917) utgick
marxisterna i alla länder ifrån, att den parlamentariska demokratiska
republiken är den ändamålsenligaste formen för samhällets
politiska organisation under övergångsperioden från kapitalismen till
socialismen. Visserligen påvisade Marx på 70-talet, att ej den
parlamentariska republiken, utan en politisk organisation av
Pariskommunens typ är den ändamålsenligaste formen för
proletariatets diktatur. Men denna Marx’ anvisning erhöll tyvärr ingen
vidare utveckling i Marx’ arbeten och överlämnades åt glömskan.
Dessutom lämnade Engels’ auktoritativa förklaring i hans kritik
av förslaget till Erfurtprogrammet 1891 — att den demokratiska
republiken är ”den specifika formen för proletariatets diktatur”
— intet tvivel om att marxisterna fortfarande ansåg den
demokratiska republiken som den politiska formen för proletariatets
diktatur. Denna Engels’ tes blev sedan den ledande grundsatsen
för alla marxister, däribland också för Lenin. Men den ryska
revolutionen 1905 och särskilt revolutionen i februari 1917 förde
fram en ny form för samhällets politiska organisation: arbetar-
och bondedeputerades Sovjeter. Stödd på studiet av två
revolutioners erfarenhet i Ryssland kom Lenin — med utgångspunkt
från marxismens teori — till den slutsatsen, att den bästa
politiska formen för proletariatets diktatur ej är den
parlamentariska demokratiska republiken, utan Sovjetrepubliken. På denna
grund förde Lenin i april 1917, under övergångsperioden från
den borgerliga revolutionen till den socialistiska, fram parollen
om organisation av en Sovjetrepublik som den bästa politiska
formen för proletariatets diktatur. Opportunisterna i alla länder
klamrade sig fast vid den parlamentariska republiken och
beskyllde Lenin för att han avlägsnade sig från marxismen, att
han förstörde demokratin. Men den verkliga marxisten, som
tillägnat sig marxismens teori, var naturligtvis Lenin och inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
