Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nr 44 SUNDSVALLS TIDNING Lördag 14 April 1888
Dödsfall:
Tlllkännagifves
att vår innerligt älskade dotter
ELSA MARIA
stilla afled i dag, kl. 2.40 e.m., i en ålder
af 3 år, 4 månader och 28 dagar; djupt sörjd
och saknad af oss, syskon och slägtingar.
Sundsvall den 18 April 1888.
Lydia Huss J. M. Huss
född Johansson.
Den som är hugad åtaga sig
uppförandet af ett magasin af sten torde snarast
inkomma med kostnadsförslag till undertecknad,
å hvars kontor skiss till magasinet finnes till
påseende. Närmare upplysningar lemnnas af
arkitekten Appelberg.
Sundsvall den 14 April 1888.
(1878) C. O. Wessén.
Kappsömmerskan Augusta Bergqvist
har flyttat till Trädgårdsgatan 55 och
emottager fortfarande beställningar å nya samt
reparationer och ändringar å gamla fruntimmerskappor.
Förloradt.
En portemonnaie innehållande en mindre
penningesumma borttappades i går Fredag mellan
Rosenborg och staden. Ärlige upphittaren torde
godhetsfulit återlemna densamma till Palmlöf,
Rosenborg. (1269)
Ett Hundhalsband af runda zinklänkar bortkommet.
Vedergällning erhåller upphittaren i
Bokhandlare Andersons butik.
Fröhandel.
Köksväxt och Blomsterfrön
(Priskurant på begäran gratis)
i Frö- och Blomsterhandeln
Fru Rahms gård.
(1271) Carl Boman.
Torr skogshuggen ved
önskas köpa af
(1268) C. J. CARLSSON.
Stiftsnyheter.
Utnämd. Efter anstäldt val af kontraktsprost
inom Jämtlands vestra kontrakt, hvarvid
tre röster tillfallit kyrkoh. i Undersåker
O. W. G. Norrman, två röster kyrkoh. i
Oviken M. Bergman samt en röst kyrkoh.
i Alsen, prosten P. Åström, hvarjämte en
röstsedel kasserats, har domkapitlet till
kontraktsprost i sagde kontrakt utnämt och
förordnat förenämde kyrkoh. Norrman.
Förordnad. Domkapitlet har förordnat
s. m. adjunkten Alex. Alexandersson att
tillsvidare handhafva själavården bland
arbetarne vid den under bygnad varande
Luleå—Ofoten-banan.
Handlingar å stadsfullmäktiges
bord.
I.
Söndagsutskänkningen.
Till Herrar Stadsfullmäktige i Sundsvall.
Det torde väl vara ett obestridligt
faktum, att hvarje förhållande, som i någon
mån står i samband med tillverkning och
försäljning af spritdrycker här i landet, för
det närvarande befinner sig i ett mera än
egendomligt skede. Staten, kommuner och
allmänna inrättningar tveka näml. icke att,
för åstadkommande af allmänt gagn, i form
af skatt draga nytta af de affärsrörelser,
som af sagda förhållanden uppstå; men på
samma gång formuleras genom
lagstiftningsåtgärder alla upptänkliga svårigheter i och
för afyttring af en vara, hvars befintlighet
icke blott är tillåten utan därjämte i sig
innebär en af landets största inkomstkällor.
Detta sakernas tillstånd är dock, enligt vårt
förmenande, icke längre hållbart, utan
måste utan tvifvel inom kort sådana
förändringar vidtagas, att det af lagen erkända
och tillåtna tillståndet blir, åtminstone för
några år, konstant — antingen så till vida
att, med förändring af menniskonaturens
behof och lefnadsvanor, all tillverkning och
försäljning af sprit förbjudes, eller ock att
en tillverkad vara får säljas i sådan
ordning och under sådana vilkor, som landets
talrikaste befolkning synes önska, allt
under förvissning att nykterhetens verkliga
väckelse och befordran hafver sin grund i
hyfsning, bildning och moralitet, men
ingalunda i mer eller mindre vanskliga
lagstiftningsåtgärder, hvilka, enligt hvad
erfarenheten ådagalagt, faktiskt icke kunna
efterlefvas i hela dess utsträckning. Gifvet är
jämväl att dessa restriktiva
lagstiftningsåtgärder, hvilka, till följd af årliga riksdagar,
äro underkastade nära nog årliga
förändringar och hvilka åtgärder till en stor del
hafva sin grund uti aldrig hvilande
påtryckningar från ett håll, där välmeningen är
lika stor som fördragsamheten ringa,
skapat begär att i många former kringgå lagen.
Så har skett på de flesta ställen och jäm-
väl här i staden.
Vi syfta med dessa sista ord på det
förhållandet, att, ehuru i och med tillämpningen
af kongl. förordn. d. 29 maj 1885,
utskänkning af sprit under sön- och helgdagar
varit här i staden förbjuden utom vid
måltiderne, till förtäring under sådana dagar
härstädes försålts ett särskildt slag af punsch
hvilken innehållit ungefär 20 prosent
alkohol och följaktligen, enligt vårt förmenande,
icke varit att hänföra till spritdrycker
enligt § 1 i sagda k. förordning.
Vi hafva jämväl vid detta förfarande
ansett oss vara i vår goda rätt, synnerligast
med hänsyn till utgången af ett mot mig,
Knaust, under år 1886 anhängiggjordt åtal,
hvars befogenhet var föremål för till och
med k. m:ts nådiga pröfning, hvarförutom
stadens utskänkningsbolag, hvars
verksamhet står under hrr stadsfullmäktiges egen
kontroll, tillhandahållit liknande vara till
försäljning.
Allt detta har, som sagdt, ingifvit oss en
viss trygghet med afseende å lagligheten af
vårt tillvägagående, som därjämte
uppenbarligen gillats af stadens invånare, hvilka
just under sön- och helgdagar skänkt oss
sina talrikaste besök.
Men äfven denna fråga har just i dessa
dagar kommit i ett nytt skede, genom det
åtal, som af stadsfiskalen C. E. Jansson
blifvit mot oss anhängiggjort, med yrkande
om ansvar för den af oss sålunda utöfvade
försäljningen af punsch under sön- och
helgdagar; och då icke någon torde kunna
på förhand med bestämdhet förutsäga
utgången af ett dylikt åtal samt detsammas
förnyande i allt fall visar, att den af oss
intagna tryggheten så mycket mindre
förefinnes, som det tvärtom torde ligga inom
möjlighetens område, att ett fortsatt
tillvägagående såsom hittills å vår sida omsider
tolkas såsom halsstarrighet och trots mot
gällande lag, få vi, på det att denna för
oss och samhället vigtiga fråga må på ett
normalt och betryggande sätt varda ordnad,
vördsamt anhålla att hrr stadsfullmäktige
måtte hos länsstyrelsen göra framställning
därom, att från och med den 1
nästkommande maj utskänkning af bränvin och
andra spritdrycker må tillåtas jämväl under
sön- och helgdagar, med iakttagande af hvad
gällande lag stadgar rörande stängning
under de timmar gudstjänst hålles.
Vi våga att till stöd för denna vår
vördsamma anhållan åberopa några skäl, hvilka
vi ansett det vara vår pligt att närmare
angifva.
Den första fråga, som härvid måste
klargöras, är, huruvida några "särskilda
omständigheter finnas, hvilka föranleda behof af
försäljningstidens utsträckning" (se § 26 mom.
4 af k. förordn. den 29 maj 1885).
Vi tveka icke att besvara detta spörsmål
jakande — under förutsättning näml. att
stadens invånare i allmänhet åstunda och
begära, att inom Sundsvall bör finnas ett
hotell- och restaurations-väsen så ordnadt, att
detsamma befinnes i jämnbredd med stadens
utvecklade förhållanden i öfrigt.
Vi draga därjämte icke i betänkande att
såsom vår åsigt uttala, att om dylika
"särskilda omständigheter" kunna någonstädes
förekomma, Sundsvall just år ett sådant
samhälle, som lagstiftaren afsett såsom föremål
för en undantagslag.
DA oftanämdna k. förordn. af d. 29 maj
1885 skulle tillämpas i Stockholm med
afseende å utskänkningsförbudet under
sön- och helgdagar, yttrades allmänt, såväl inom
pressen som annorledes, att ett lagstadgande
af så restriktif art som ifrågavarande icke,
utan uppenbart hån mot befolkningens
lefnadsvanor och oberäknelig skada, kunde
vinna tillämpning inom ett så stort och
rörligt samhälle som Stockholm, der man i
öfrigt hade att taga hänsyn till resande
främlingars vanor ooh önskningar.
Utan tvifvel äro dessa uttalade tankar i
alla afseenden att tillämpa äfven jämväl å
Sundsvall och hvad särskildt angår
tillströmningen af resande, är denna jämväl här af
sådan omfattning ooh sådan art, att hänsyn
måste tagas till deras lefnadsvanor,
förutsatt näml. att man icke vill stöta
främlingen ifrån sig.
Härtill kommer att, i motsatts till något
dylikt, just i våra dagar Norrland söker att
draga den så kallade turistströmmen till
sina natursköna, storslagna nejder, för
hvilket ändamål bolag och enskilde personer
göra ekonomiska uppoffringar. Är det icke
under sådana förhållauden jämväl
nödvändigt att äfven i sammanhang med dylika
sträfvanden tillgodose den bildade
främlingens billiga önskningar och vanliga
lefnadsbehof?
Till detta senare hör utan tvifvel ett väl
och fullständigt ordnadt hotell- ooh
restaurationsväsen, där främlingen mot skäligt
pris kan erhålla hvad som öfverensstämmer
med hans lefnadsvanor; och den, som sett
något af verlden utöfver sin egen trånga
krets, känner alltför väl, att våra
småsinnanade strider om rättighet att försälja några
flaskor öl eller spritvaror är något alldeles
främmande för större delen af andra
länders befolkning.
Alltnog — det ligger icke blott i vårt
utan lika mycket i samhällets intresee, att
att den sak, hvarom här är fråga, ordnas
så, att ett normalt, bestämdt förhållande
finnes till i sådan riktning, vi vågat påpeka.
Om de af oss nu anförda skäl gälla
stadens förhållanden i allmänhet, angå de i
ännu högre grad och i synnerhet stadens
utvärdshus Tivoli och Rullan, där rörelse
bedrifves allenast under sommarmånaderna.
Utan tvifvel hafva hrr stadsfullmäktige
sig bekant, hvilka oerhörda kostnader och
uppoffringar som därstädes måste bestridas,
för att i görligaste måtto kunna
tillfredsställa allmänhetens fordringar och anspråk,
och tager man vidare hänsyn till, att det
stora flertalet af stadens befolkning, på grund
af den prägel af arbetsamhet som hvilar
öfver samhället, icke har tid att besöka de
så kallade förlustelseställena annat än
under sön- och helgdagar, är för den, som ser
saken sådan den är, alldeles uppenbart, att
ett afslag å denna framställning är liktydigt
med sommarvärdshusens dödande — något
som väl ej heller kan vara förenligt med
samhällets intresse och bästa.
Slutligen tillåta vi oss påpeka dels att
en stadfästad rätt till utskänkning under
sön- och helgdagar utan tvifvel skulle
tillintetgöra det förhatliga lönkrögeri, som ännu
finnes till både inom själfva staden och vid
dess utkanter, och dels att vår grannstad
Hernösand, hvars myndigheter nog icke
saknat påtryckningar från det håll där
verklighetens kraf i denna fråga icke har någon
betydelse, allt sedan nya lagens införande
haft en sådan rätt, hvarom här är fråga,
utan att några menliga följder däraf
kunnat spåras.
Under åberopande af alla dessa skäl
öfverlemna vi vördsamt frågan till hrr
stadsfullmäktiges afgörande.
Sundsvall den 7 april 1888.
A. F. Knaust, Alfr. Andersson,
hotell Nord. Skeppsbrokällarcn.
C. J. Dahné, Anna Rydberg,
Stadshotellet—Rullan. för Sällskapet.
II.
Gust. Larsons sterbhusdelegares borgen
för f. gasverksföreståndaren
A. Sigell.
Till hrr stadsfullmäktige i Sundavall!
Såsom för hrr stadsfullmäktige torde vara
väl bekant, hafva undertecknade,
sterbhusdelegare efter aflidne kommissionären
Gustaf Larson, af stadens drätselkammare
innestämts till rådstufvurätten med påstående
om utbekommande af kr. 16,875.45 på grund
af en af bemälde Larson år 1883
ingången uppbördsborgen för
gasverksföreståndaren A. Sigell, hvilken tvist ännu är
beroende på rådstufvurättens pröfning.
Ehuruväl i omstämda beloppet ingår
äfven den enligt gasverkets böcker vid tiden
för ifrågavarande borgens ingående
befintliga balans af ungefär 5,500 kr., och vi
sålunda i alla händelser ej kunna komma att
ansvara för mera än skilnaden emellan
nämda belopp och det omstämda, torde det
vara föga med rättvisa och billighet
förenligt, att vi skulle drabbas af en så stor
förlust, och vi våga äfven hoppas att af
domstolarne varda fritagna från
ansvarsskyldighet.
Sigell säger själf, att den så kallade
balansen är oförklarlig och alldeles icke
verklig och för hvar och en, som känt hans
ytterst indragna lefnadssätt, förefaller det
mer än otroligt, att han kunnat för egen
del använda så stora penningebelopp.
Enligt hvad som under rättegången upplysts,
har gasverkets bokföring, som icke skötts
af Signell personligen, varit allt utom
omsorgsfull, och möjligt är, att staden, om vi
blefve ålagda utgifva beloppet, skulle
befinnas göra en vinst på vår bekostnad.
Kunde rätta sammanhanget utletas, är det
troligt, att staden skulle befinnas icke hafva
gjort någon förlust, motsvarande den i
böckerna befintliga balansen.
Att balansen kunnat blifva så stor, är ju
dessutom tydligen beroende på det sätt,
hvarpå Sigells närmaste förmän och revisorerna
af stadens räkenskaper skött sina
åligganden, ty klart är, att, om aflidne Gustaf
Larson eller vi tydligen haft ringaste
anledning att misstänka någon balans, vi
skyndat att söka ordna saken, medan förlusten
ännu varit måttlig.
Under tiden hafva äfven våra
medborgesmän sjökaptenen J. Berglund och
smeden N. Svensson blifvit oförmögne att
deltaga i gäldandet af någon del af förlusten.
Billigheten synes således fordra, att vi
icke förpligtades till någon utbetalning, men
då naturligen en rättegång af denna
beskaffenhet alltid är förenad med kostnader och
till sin utgång tvifvelaktig, få vi, för att en
gång kunna få arfsutredningen afslutad,
härmed vördsamt anhålla, att hrr
stadsfullmäktige förlikningsvis måtte antaga en
summa af 2,000 kronor såsom full godtgörelse
och nedlägga den mot oss anhängiggjorda
saken.
Sundsvall den 10 april 1888.
För Gustaf Larsons sterbhus:
F. Erlandsen.
Bref från hufvudstaden.
Stockholm den 8 april.
Det mot hvarje form af gudstro och
idealistisk världsåskådning riktade
nedrifningsarbete, som har sedan en längre tid
fortgått med särskildt syfte att bringa
arbetareskarorna till affall från kristendomen ooh
förnekelse af tron på Gud ooh ett lif efter
detta, har nu fortskridit så långt, att en
organisation af fritänkarne*) till en förening
eller ett samfund kunnat åstadkommas,
hvartill närmaste anledningen gifvits genom hr
Viktor Lennstrands föredrag.
Såsom ett ord i sinom tid må vi med allt
skäl betrakta det kraftiga inlägg mot hela
denna riktning, som d:r Carl von Bergen
gjort genom det föredrag, han på
långfredagen kl. 1/2 2 gaf i Sveasalen öfver frågan:
»behöfva vi en ny religion?» inför en
åhörarekrets af minst 500 personer.
Tagande till utgångspunkt dagens
betydelse, betonade han, att Jesu hela
kärleksfulla ooh själfuppoffrande lif var ett
försoningsverk, men att om han tvekat att
besegla det med sin död, hade det hela varit
förspildt, samt att sålunda hans korsdöd var
- under förhanden varande förhållanden —
den nödvändiga afslutningen af detta
försoningsverk. Kyrkans lära om hans död
såsom försonande är sålunda till sin kärna
sann, men man måste sofra kärnan från
skalet.
När den gamla kyrkans lärare skulle
formulera kristendomens lifsinnehåll i
lärosatser, hade de inga andra uttrycksmedel än
sådana tankeformer, som tillhörde en
förkristen, naturalistisk världsåskådning. Denna
formulering måste nödvändigtvis blifva
otillfredsställande. Vill man vara rättvis, måste
man mera taga hänsyn till hvad de ville
säga än till hvad de — på grund af
uttrycksmedlens bristfällighet — sade.
Men ortodoxer och fritänkare ha det
gemensamt, att de förvexla de ofullkomliga
uttryckssätten med det oändligt rika och i
människospråk outsägliga innehållet. Att
religionen aldrig talar i abstrakta begrepp,
alltid i symboler, detta förbise de. Därför
ser »fritänkaren» i kristendomen ingenting
annat än vidskepelse och oförnuft. För den
allenastående betydelsen af Kristi person
såsom den heliga kärlekens representant har
han ingen blick, intet sinne.
Men den kristendomsfientliga riktningen
har ingen framtid. Den är för det första
söndrad inom sig sjlälf. Några af dess
anhängare vilja sätta en ny religion i stället för
hvad de djärfvas kalla "den kristna
vidskepelsen". Andra åter vilja ingen religion ha.
Denna rörelse står vidare i strid med
utvecklingen, emedan den vill afslita bandet
mellan det förflutna och det närvarande.
Slutligen är tidpunkten särdeles illa vald
för ett utrotningskrig mot kristendomen, ty
våra dagars vetenskap och konst förete — i
sina främste representanter — ett sådant
erkännande af kristendomens sanningar, att
det med skäl kan sägas, att vi lefva midt
uppe i en den kristna renaissancens
tidsålder. Föreläsaren visade huru de nutida
»fritänkarnes» djärfva påståenden inför nutidens
vetenskap framstå såsom helt och hållet
gripna ur luften. Han framhöll särskildt
haltlösheten af den positivistiska religion, som
en del fritänkare vilja sätta i kristendomens
ställe.
Föreläsarens uttalanden om den
närvarande antikristliga rörelsen voro skarpa; men
ingen, som håller på det religiösa, och som
varsnat denna rörelses fulaste lyten — denna
själfförhärdelsens blindhet, som icke ser.
emedan den icke vill se, och detta
användande af smädelsen och hånet såsom de
förnämsta vapnen mot oförstådda sanningar —
kan anse dem vara för skarpa.
Den sanna kristendomens sak har
emellertid äfven en annan, lika farlig fiende —
nämligen den ljusskygga och intoleranta
offisiella kristendom, som utgör det säkraste
skyddsvärnet för all bestående sosial
orättfärdighet, det svåraste hindret för alla
reformer i mänsklighetens inträsse, och som
därför städse, åtminstone i utvärtes måtto,
omfattas af bakåtsträfvarne inom de högre
och medelklasserna. Hufvudorganet hos oss
för denna riktning, tidningen »Vårt Land»,
borde blygas att (såsom det nyligen gjort)
håna d:r von Bergen för hans försvar för
kristendomen mot fritänkarne. Det är just
anhängarne af det slags kristendom, som
"Vårt Land" representerar, hvilka genom
sin fanatism, sitt oförstånd och sitt försvar
för själfviska klassintressen — under
religionens täckmantel — till en väsentlig del
vållat, att fritänkeriet blifvit en så pass stark
makt som det nu är.
*) Begreppet »fritänkare» — egentligen en person,
som i sitt tänkande icke vill vara bunden vid
några på förhand uppstälda dogmer — innebär i och
sig ingalunda betydelsen af religionsfiendtlighet.
Men sedan ateister och materialister numera
uteslutande tagit namnet i anspråk för sin räkning,
och det sålunda i den allmänna uppfattningen fått
en trängre betydelse, kan naturligtvis ingen, som
håller på Guds- och odödlighetstron vidkännas
detsamma, så vidt han vill undvika missförstånd.
Sundsvall 14 April.
Minneslista
Lördag 14, kl. 10 f. m., auktion å diverse vadmal,
sy- och stickmaskiner m. m. å
auktionskammaren.
- kl. 10 f. m., auktion å diverse lösegendom,
en kiosk m. m. i gården No 19 Sjögatan.
- kl. 11 f. m., auktion å diverse lösegendom
i aflidne snickaren J. Boströms å Stadsmon
sterbhus.
- kl. 12 p. d., auktion å diverse losegendom,
2 kor, 200 lisp. hö m. m. i sterbhuset efter
afl. skepparen J. Öberg i Korsta.
Söndag 15, kl 6 e. m., sammanträde rörande
Skönsmons blifvande barnhem å skolhuset
derstädes.
Måndag 16, kl. 12 midd., auktion å cirka 1,000
lisp. ho samt ett stokreatur hos M.
Wätterberg, Stornäset.
Onsdag 18, kl. 6 e. m., sammanträda
hushållningssällskapets förvaltningsutskotts ledamöter å
sällskapets lokal i Hernösand.
Fredag 20. Selångers tingslags lagtima vinterting
i Kofland.
— kl. 1 e. m., ordinarie bolagsstämma med
delegarne i Sundsvalls nya telefonaktiebolag å
börsföreningens lokal.
— kl. half 9 e. m., extra bolagsstämma med
aktieegarne i Sundsvalls goodtemplars
bygnadsaktiebolag å ordenshuset.
Lördag 21, kl. 10 f. m., auktion å diveree korta
å auktionskammaren.
— kl. 10 f. m., auktion å diverse förfallet
pantgods i gården No 23 A Trädgårdsgatan.
Nedsättning yrkades i skrifvelser till
stadens drätselkammare från Sundsvalls
ölbryggeriaktiebolag och Grönborgs
bryggeri, af det förra med 75 pros. och af det
senare till en bestämd summa af 1,000 kr.
pr år för sin vattenförbrukning från
stadens vattenledning. Drätselkammaren har
remitterat ärendet till stadsfullmäktige.
Magasinsras. I går på morgonen
inträffade härstädes den ovanliga händelsen
att två bottnar uti magasinet Litt. A. Q.
å Norrmalm, tillhörigt bankdirektör A. G.
Dahlman, nedrasade och i sitt fall
sönderbröto östra gafveln å sagde magasin. Å
den öfversta (tredje) bottnen funnos förvarade
1,300 säckar mjöl, hvilkas tyngd antagligen
förorsakat raset. De 12 à 14 tum tjocka
och friska tvärbjälkarne sprungo af som
tändstickor, oaktadt de voro fullkomligt
friska, hvarförutom magasinet endast är
några år gammalt.
Begrafning. I torsdags begrafdes å
Stodsmons begrafningsplats
ångbåtsbefälhafvaren I. M. Rozetsky. Jordfästningen
egde rum i det å begrafningsplatsen
varande grafkapellet och förrättades af
kyrkoherde J. O. Boström. Kistan bars till
grafven af 8 ångbåtsbefälhafvare.
Flottningsbolaget och den aflidnes kamrater hade
prydt kistan med kransar. Omkring 60
personer deltogo i sorgetåget, därtill
inbjudne af bolagets styrelse. Samlingen skedde
å Skeppsbrokällaren.
Det blir följden. Vid åtskilliga
sågverk i Sundsvalls närhet hafva arbetarne
uppgjordt en bestämd taxa å de
lifsförnödenheter som de äro i behof att köpa.
Säljes icke varan till taxans pris så får ej
något köp ega rum. Härom dagen kom en
person till Essvikens ångsåg med potatis
till salu och fordrade för densamma kr. 4.50
per tunna, under hvilket pris den ej
afyttrades. Som taxan upptog potatespriset till
endast 4 kr., måste en arbetarehustru i smyg
gifva säljaren skilnaden.
Wiener-damkvartetten är namnet på
ett nytt sångsällskap, som innehafvaren af
hotell Nord engagerat och hvilket
uppträder för första gången. Sällskapet har
senast uppträdt i Köpenhamn samt har
därifrån det bästa vitsord.
Från Stöde skrifves till Sundsvalls
Tidning af namngifven och trovärdig
meddelare som följer:
Onsdagen den 21 mars hölls i Stöde kyrka ett
talrikt besökt missionsmöte, hvilket genom de
anderika föredrag och den intressanta diskussion,
som därvid förekom, torde hafva kvarlemnat ett
godt intryck hos många bland deltagarne.
Hvad som dock var egnadt att i ganska
betänklig grad företaga detta goda intryck var det
meddelande som i söndags lemnades från samma
kyrkas predikstol, näml. att en del av de vid mötet
insamlade penningemedlen hade "såsom vanligt"
användts till bestridande af de vid mötets uppträdande
predikanternas reseomkostnader. Det torde vara
förlåtligt, om värdet af det myckna vackra talet
om gifmildhet och uppoffring för hedningarnes väl
betydligt förringas, när man erfar, att en
prestman med flera tusen kronors årlig lön ej anser sig
kunna vid ett dylikt tillfälle göra en resa å
järnväg till närmaste grannförsamling, utan måste
därtill erhålla understöd af - missionsmedel.
Reflexionerna göra sig föröfrigt själfa.
Omkring 200 arbetare afreste från
Stockholm i tisdags med bantåg till
Sundsvall för att därifrån till fots begifva sig till
Luloå—Ofoten-banan. De flesta voro från
Småland ooh hade sedan i höstas löfte att
på våren få börja arbeta vid nämnde järnväg.
En plats inom Första kammaren
synes, om mun får tro Vesterbotten,
komma att snart blifva ledig. Till
Vesterbottens enskilda banks stämmu telegraferade
nämligen förste landtmätaren Nyström, hvars
lämplighet såsom verkställande direktör vid
bankens Luleåkontor ifrågasattes, enär han
under en lång tid årligen låge vid riks-
dagen, att han framför det lönlösa
riksdagsmannauppdraget åtoge sig
bankdirektörsbefattningen.
Vid kyrkoherdeval i Piteå regala
pastorat i söndags erhöll, enligt Sv. telegram-
byrån, komminister J. H. Unaeus 42 röster
och komminister G. Höijer 20,525 röster.
Ingen tredje profpredikant.
Kraschen i Piteå. Styrelsen för
Vesterbottens enskilda bank omnämner i sin
berättelse för fjoråret de sorgliga
affärsförhållandena i Piteå; huru åtskilliga handlande
och firmor därstädes, dels för hvarandra, dels
för andra personer, boende inom staden och
dess omnäjd, iklädt sig förpliktelser, som i
ingen mån motsvarade deras tillgångar.
En följd däraf hade blifvit, att ett stort
antal handlande och verksegare nödgats
inställa sina betalningar, och att banken fått
att i konkursmassor bevaka ett mycket
betydligt belopp. Någon utdelning i dessa
massor hade ännu ej egt rum, men stora
summor hade dock influtit och voro för
ändamålet disponibla, nämligen när utredning
fortskridit så långt, att utdelning kan ske.
Bankens förlust på dessa affärer kan
svårligen nu beräknas, men bankinspektören
hade antagit, att den icke kan öfverstiga
200,000 kr., om realiseringen af tillgångarna
icke blifver allt för ofördelaktig. Vesterb.
På besvär af länsmännen i Tunge—
Sotenäs—Sörbygdens domsaga har k. m:t
förklarat, att tingshusbygnadsskyldige enligt
lag icke äro skyldige att med sängar och
sängkläder förse länsmännens rum i
tingshusen. Göteborgs länsstyrelse var af mot-
satt mening.
D:r F. Svenonius har återtagit sin
ansökan till professuren i mineralogi och
geologi vid Upsala universitet.
Notabla resande. Från Malmö läses
i Morgonbladet den 9 d:s: Icke mindre
än fyra i Sverges hufvadstad ackrediterade
utländska sändebud hafva i dagarne gästat
vår stad, på vag till utlandet. Så anlände
i lördags franske ministern Camille
Barrère, som genast fortsatte färden till
Köpenhamn; belgiske ministerresidenten
baron G. L. Forgeur och nederländske
ministern R. A. A. E. van Pestel kommo hit
med lördagens snälltåg oeh afreste i går på
morgonen med »Bryderen» till danska
hufvudstaden. Slutligen anlände i går ryske
ministern Nicolai Chichkine med dotter,
på väg till Petersburg, och som ingen
ångbåtslägenhet fans att tillgå, har hr C.
måst å Kramers hotell invänta en sådan.
Isförhållandena i Öresund. Från
Helsingborg skrifves i torsdags:
Att isförhållandena i Sundet ännu äro
långt ifrån goda framgår bl. a. af det stora
antal resande från Malmö, som i dagarne
hitkommit för att öfver Helsingör begifva
sig till Köpenhamn. Ensamt till hotell
Continental ankom i söndags afton icke mindre
än 30 dylika resenärer.
Från Malmö skrifves i går i S. D. S.:
Sedan vinden i morse slagit om till S. S.
O. har isbandet härutanför börjat komma i
rörelse, hvadan bättre förhållanden äro att
emotse.
Ångaren »Saltholm», som afgick härifrån
kl. 8,30 f. m., hade vid middagstiden
kommit utanför rännan och avanserade vidare i
isen. »Hveen», som afgått från Köpenhamn
kl. 6 på morgonen, var redan mellan kl.
8—9 i närheten af Sjollen härutanför, men
hindrades där af isen och låg kvar där ännu
vid 1-tiden, då snötjocka stängde utsigten
härifrån till de båda ångarne.
Trelleborgsångaren »Corfitz Beck-Friis»,
som i flera dagar legat i isen nordvart
härifrån, kom i dag loss och syntes sträfva
söderut.
I förmiddags hafva från lotstornet i Malmö
observerats 26 ångare, som passerat genom
Drogden söderut.
— Här i Helsingborg är i dag Sundet
fullt af drifis, som dock är ganska
trafikabel.
I dag på morgonen inkom hit såväl
ångaren Stockholm från Hslsingör som
ångarne Halmstad och Halland från Lübeck
genom Stora Belt.
Allmänna svenska mejeristmötet
i Göteborg öppnades i måndags af grefve
Hamilton på Blomberg, som äfven enhälligt
valdes till mötets ordförande.
Första frågan: »Är en strängare lag
rörande konstgjorda mejeriprodukter af
behofvet påkallad?» inleddes af professor
Nathorst med ett längre anförande. Han
ansåg, att försäljning af allt konstsmör borde
förbjudas. Som arbetarevän yrkade talaren,
att amerikanskt konstsmör skulle förbjudas,
enär det förstör arbetarnes helsa, det
dyrbaraste han eger.
Mötets resolution på frågan lyder: »All
import af konstsmör eller magarin må
förbjudas; all tillverkning af margarin eller
konstsmör inom landet må förbjudas, på det
Sverge måtte blifva det enda europeiska
land, i hvars smör ingen magarin kan
förekomma».
På andra frågan: »Är en svensk
smörnotering önskvärd?» beslöt mötet det svaret,
»att mötet, med uttalande af åsigten, att
önskligt vore, det en svensk officiel
smörnotering åstadkommes, utser en komité med
uppdrag att, efter undersökande af alla de
för en dylik noterings åstadkommande
inverkande förhållanden, framlägga förslag till
de åtgärder, som för sakens bringande till
stånd anses lämplig», inför ett nytt
mejerimöte, hvartill samtliga hushållningssällskap
skulle inbjudas att sända ombud.»
Statstelefon mellan Stockholm och
Göteborg. Telegrafstyrelsen har ingått
till kongl maj:t med framställning att få
anlägga en telefonförbindelse mellan
ofvannämda städer, att framdragas öfver Örebro
och Mariestad, samt att för ändamålet
erhålla ett anslag, utan
återbetalningsskyldighet, af 230,000 kr., hvartill
anläggnigskostnaden beräknas. Styrelsen anser
företaget skola lemna tillräcklig inkomst att
betäcka såväl den minskning i
telegramporto som genom förbindelsens anlitande
kan blifva en följd, som äfven kostnaden
för dess underhåll och betjänande, i
synnerhet om något bidrag för sistnämda
ändamål kan af städerna påräknas.
Som vilkor för upprättande af den
ifrågastälda telefonlinien föreslås att de städer,
som därigenom bereddes den direkta
fördelen att komma i förbindelse med
hvarandra, skulle lemna erforderliga bidrag till
bestridande af kostnaderna för inrättande
och betjänande af för allmänheten
tillgängliga samtalsstationer å börslokaler och
andra ställen, hvarest stadsmyndigheterna
ansågo att dylika stationer borde anordnas,
hvarjämto dessa städer borde gifva staten
företrädesrätt för uppsättande å dem
tillhöriga bygnader af festen för
telefonledningar samt för samma ledningars
framdragande genom det luftområde, hvaröfver
städerna förfogade.
Nytt antiseptiskt förbandsmedel.
Vid svenska militärläkareförenings fjärde
distriktsafdelnings sammanträde i
Stockholm den 6 d:s förevisade ingeniören Waller ett
af honom tillverkadt nytt antiseptiskt
förbandsmedel, trämassefilt, impregnerad
enligt af lasarettsläkaren Söderbaum
föreskrifven formel med sublimatlösning och
vinsyra, den senare att förhindra
kvicksilfverpreparates förflyktigande. Priset kr. (1.50
per kg.) å detta inhemska förbandsmedel
stälde sig lägre än de vanligen använda
utländska preparatens. Det hade med fördel
begagnats vid Falu ooh Gefle lasarett samt
skulle pröfvas vid allmänna
garnisonssjukhuset.
Statsverkets inkomster af tull,
bränvin ooh järnvägar utgjorde under sistlidne
mars månad kr. 4,403,210.30 mot kronor
3,468,706.70 under samma månad 1887.
Största ökningen 1,200,000 kr. kommer
naturligtvis på bränvinsmedlen, emedan
bränvinsbrännarne skyndat sig att erlägga skatt
för tillverkade kvantiteter innan
skatteförhöjningen trädde i kraft. Trafikmedlen ha
ökats med 100,000 kr., hvaremot
tullmedlen minskats med nära 400,000 kr.
Följderna af trätullen i Tyskland.
Härom yttrar handelskammaren i Stuttgart
följande:
»Då år 1885 stora förråd af trävaror före den
nya tullens ikraftträdande fördes öfver gränsen och
gjorde att marknaden trycktes ned, lofvade man sig
bättring af 1886. Detta har dock icke inträffat,
utan fastmer måste man söka afsättning för de
kolossala förråden utan vinst eller till och med
ren förlust. Ännu finnas stora behållningar kvar,
hvilka för tillfället icke kunna afyttras.
Efterfrågan har ökats så mycket mindre som utlandet
(Österrike, Amerika, Ryssland, Sverge) nu uppsökt
Tysklands förra utsättningsfält och de österrikiska
sågverken delvis höllo sig skadelösa genom den
rabatt, som lemnades dem af järnvägare. I
Tyskland har tullen långt ifrån att stegra priset på
inländskt virke, fastmer sänkt detsamma: icke
heller har tullen mäktat höja de utländska prisen.
Verkan af tullen är sålunda allt annat än gynsam,
och mellanhandlaren har icke vunnit därpå,
alldenstund tullen, såsom skyddstull betraktad, är för
låg. Slutligen hafva trätullarne såsom andra nya
tullar ingripit djupt störande i hela den inländska
och mellanfolkliga affärsverksamheten.»
Detta offisiella uttalande af en tysk
handelskammare, som för icke långe sedan väntade sig så
storartade frukter af det beprisade systemet, är
förtjänt att särskildt beaktas såsom ett varnande
»tidens tecken».
Björnstjerne Björnsons föredrag
om Gambetta hölls å hotell W—6’ stora
sal i Stockholm, som till sista plats var
upptagen af en lifligt lyssnande åhörareskara.
Det är lätt förklarligt, att ett ämne
sådant som ifrågavarande skulle inspirera både
i fråga om idéer och framställningssätt en
man, som i så mångt och mycket visat sig
vara en själsfrände till en af den moderna
politikens mest storslagne män. Man
förstod så väl att den, som om Gambetta
yttrade, att han var sitt folks samvete och att
detta var det högsta en man kunde komma
till, själf hade en känsla af titt vara i
samma ställning, af att bättre än någon annan
lefvande representera sin egen nation. I
denna sentrala uppfattning af Gambetta
såsom inkarnationen af det pånyttfödda
Frankrike samlade sig de spridda dragen af
folktribunen, diktatorn, statsmannen, som
talaren tecknade i breda, kraftiga linier. Och
öfver hela framställningen göt sig skimret
af den kärlek till folket och den tro på
folket, som hos Gambetta utgjorde den allt
besegrande makten och som ingen bättre än
just Björnstjerne Björnson förmått
genomtränga och åskådliggöra. Det vore ingen
komplimang åt den store skalden och
talaren att förklara detta föredrag såsom ett af
hans bästa, ty han var åtminstone före dess
början allvarsamt illamående. Men hans
spänstiga natur och hans lefvande intresse
för ämnet segrade öfver den fysiska
indispositionen; småningom antog föredraget
formen af en hjärteglödande, improviserad
skildring af en kär vän, och talaren ryckte
oemotståndligt med sig äfven dem som voro
minst benägne att böja sig för hans
omdömen och begåfning.
Föredraget — det varade nära halfannan
timme — framkallade stormande
bifallsyttringar från det talrika och entusiasmerade
auditoriet.
För ångfartygsrederier att beakta.
Hit anlända finska tidningar meddela, att
den öfverenskommelse, som sedan sju år
tillbaka bestått mellan åtskilliga finska
ångfartygsbolag att för gemensam räkning
bedrifva rörelsen samt därefter dela vinsten sig
emellan efter en viss prosent för hvarje
fartyg, blifvit upplöst. I denna förening, den
s. k. »sydfinska seglationsföreningen», har
flertalet, om icke alla de finska ångbåtar,
som hittills underhållit den reguliära
förbindelsen mellan Sverge och Finland varit
representerade. Tidningen »Nya Pressen», som
beklagar föreningens upplösning,
beledsagade notisen därom med bland annat
följande reflexion:
»För den utländska konkurrensen vore
detta äfven ett synnerligen gynsamt tillfälle,
att genom att inkasta på linien Stockholm—
Helsingfors—S:t Petersburg ett par eller
flera reguliert gående och snabba ångare
vinna terräng på den linie, som vi med egna
båtar kunna sköta, och få lönande
sysselsättning för sina för eget behof öfverflödiga
fartyg. Att allmänheten icke ser till
nationaliten, då det gäller att komma fram fort
och billigt, veta vi af erfarenhet.»
Skeppsförluster under sistlidne
februari månad. Enligt offisiel rapport
från Bureau Veritas ha under nämda
månad 101 segel- och 10 ångfartyg förolyckats.
Med afseende på nationaliteten voro af dessa
41 engelska, 19 nordamerikanska, 13 tyska,
13 norska, 7 franska, 4 italienska, 4
svenska, 3 holländska, 2 österrikiskt-ungerska,
2 ryska samt 1 hvardera af resp. dansk,
grekisk och spansk nationalitet. Af
segelfartygen hafva 54 strandat, 7 förolyckats
genom kollision, 6 uppbrunnit, 4 sjunkit, 10
abandonnerats, 17 kondemnerats och om 3
hafva ej några underrättelser ingått om
deras slutliga öde. Af ångfartygen hafva 7
strandat, 2 förolyckats genom kollision, och
om 1 har intet försports om dess slutliga
öde.
Den höjda bränvinsskattens
fördel — för somliga. Medan
konsumenterna förarga sig öfver den beslutade och
redan tillämpade förhöjningen (10 öre pr
liter) i bränvinstillvärkningsskatten, fins det
en och annan bränvinspatron, som gnuggar
händerna af förtjusning, enär »det nya
systemet» öfverträffat hans förväntning.
Sålunda berättas att Skånes troligen störste
bränvinsbrännare har omkring en million
liter bränvin på lager, naturligtvis beskattadt
innan förhöjningen trädde i kraft.
Härigenom får han ett litet »dyrtidstillägg» af sirka
100,000 kr. Och denna betydliga vinst
kommer att ytterligare ökas genom de höjda
sprittullarne och den beslutade
nedsättnigen i bränvinets minimistyrka.
En antisosialistisk
arbetareorganisation förberedes af järnarbetaren
Skarin, som arbetat därpå sedan i fjol sommar.
Hr S. har i Östgöta korrespondenten
meddelat något om sin verksamhet.
Organisationen, som heter Sverges
arbetareförbund, har till program: »Den sosiala
klyftans minskning genom arbetsklassens
höjande i sedligt, moraliskt, intellektuelt och
ekonomiskt hänseende; det sistnämda
medels en högre uppdrifven arbetsskicklighet
i förening med nykterhet oeh sparsamhet.»
Till delta förbund hafva i 21 af södra och
mellersta Sveriges städer tillsammans 38
föreningar — äldre arbetareföreningar -
anslutit sig och lofvat att sända ombud till den
kongress, som af samtlige för saken
intresserade skall hållas i Stockholm vid
midsommartiden.
Utgifvandet af en tidning ingår också i
planen.
Hr S. ämnar nu besöka Norrland för att
intressera dess arbetare för sin
organisationsplan.
Uppgifter i tidningen Socialdemokraten,
gående ut på att hr S. skulle till egen
fördel användt de insamlade medlen, förklarar
han vara osanna och har väckt
tryckfrihetsåtal mot samma tidning för dessa
beskyllningar.
Häktad tjänsteman. Tillförordnade
landskanslisten Sandell i Vesterås har
inmanats i häkte för förskingring af omkring
4,000 kr. Sandell, sedan en tid tillbaka
äfven tillförordnad stadskamrer, hade god
utsigt att erhålla nämda plats till följd af sin
föregående punktlighet och ordentlighet.
Sjukdomsfall. Professor Pontus
Wikner i Kristiania lär för närvarande ligga
betänkligt sjuk.
Den första Halmntadslaxen för
säsongen fångades i lördags på morgonen
hafvet utanför Vilshärad i Harplinge,
berättar Hallandsposten. Som bekant börjar det
tillåtna laxfisket den 1 mars, men isen har
länge lagt hinder i vägen därför. Den
Halmstadlax, som i Stockholms- och
Göteborgs-tidningar redan annonserats till salu, går
sålunda under falsk flagg.
Likbränningen. Kapten F. Falks lik
afsändes med söndagens middagståg från
Kalmar till Stockholm för att där, enligt den
dödes i lifstiden uttryckta önskan, brännas,
I följd af denna önskan har Kalmar
presterskap vägrat att förrätta jordfästningen
hvilken därför kommer att förrättas i
Stockholm.
Nya mistsirener. K. m:t har
anvisat medel till anbringande af smärre
mistsirener vid Bremö fyrplats utanför
Sundsvall samt å Dämmans fyrplats i Kalmar
sund.
Borgerligt äktenskap. Inför
magistraten i Göteborg sammanvigdes i måndags
kammarjunkaren Carl Lagerberg, son af
kommendören Otto Lagerberg, och fröken
Jenny Heyman, dotter till grosshandl.
Theodor Heyman därstädes.
Värdet af statens järnvägar var
vid 1887 års stut bokfördt till 253,388,810
kr. Trafikinkomsterna utgjorde 18,450,747
kr. samt behållningen af bruttoinkomsten
utöfver driftkostnaden 5,348,524 kr. Till
statskontoret inbetalades 5,200,000 kr.
Behållningens förhållande till
byggnadskapitalet var 2.22 prosent.
Otrefligt. I Malmö finnes en kvinlig
understödsförening, från hvilken för ett år
sedan på grund af medlemmarnes stora
antal en ny förening utgrenade sig, som dock
fortfarande delvis hade gemensamma
affärer med moderföreningen. Den nya
föreningens ekonomi har handhafts af kvinliga
styrelseledamöter, och lär nu en brist på
8 à 900 kronor förefinnas i kassörskans s.
k. räkenskaper. Det torde blifva styrelsen
i sin helhet, som får sitta emellan för
balansen.
Hästar i storm och yrväder. Från
Hele gästgifvaregård, Elfsborgs län,
försvunno natten till den 4 mars ett par
hästar, tillhörige en bonde, som låg öfver å
sagde ställe. Det antogs att hästarne
blifvit stulna, ty att de själfva slitit och gått
sin väg, kom man icke att tänka på. Den
23 mars hittades emellertid djuren ute i
skogen. På ett högt berg, omgifvet af
klippor och branter, låg det yngre af de båda
stona nästan begrafvet i snön, insnärjdt i
en buske med tömmarne slagna om halsen.
Djuret lefde ännu men befriades snart från
sina plågor. Det äldre stoet stod snärjdt
vid en fura, hvars bark var borta, så högt
munnen hade nått. Det kunde dock föras
hem.
Halländska laxfisket. I bondstugorna
är man — skrifves från södra Halland till
Öresunds-Posten — nu sysselsatt med ett
arbete, som icke på många långa år "legat
före", nämligen laxgarnsbindning eller
kanske rättare knytning. Tillfölje af
laxfiskeribolagets i fjol verkstälda uppsägning af de
flesta kontrakten med laxfiskerättens i
Lagan innehafvare, ämna alla som ega
fiskerätt begagna sina rättigheter härutinnan, så
att man i år kan vänta sig en massa af
denna läckra fiskart fångad, och kanske
äfven prisets sänkning, ty så länge
fiskerätten nästan uteslutande låg i bolagets
händer, var det med laxpriset som det
politiska strecket, det var satt för högt. Man
väntar sig i år ett präktigt fiskeår, emedan
man hoppas på en riklig vattenmängd,
något som »markerar» fisket, ty är floden
liten är laxfångsten knapp och tvärtom.
Ett botemedel mot lungsot, som
redan visat högst öfverraskande resultat, har
upptäckts af ingeniör A. Danius i Malmö,
uppgifver Skånska Aftonbladet.
Sammansättnigen af detta medel, hvilket
hufvudsakligast lär bestå af vegetabiliska
beståndsdelar, är naturligtvis hr D:s hemlighet och
de första experimenten därmed anstäldes
med hans dotter. Sedan har ingeniör
Danius med oförminskad framgång, försökt sin
kur på flere andra personer, dock alltid i
samråd med läkare. Kuren är lätt och
behaglig. De sjuka slå sig ned i ett rum,
i vilket den hälsobringande ångan
insläppes, under det rummet ventileras. De
kvarsitta i tre timmar dagligen. Att ångan är
oskadlig för allt utom de bakterier, den är
ämnad att förgöra, bevisas bäst däraf, att
blommor och foglar trifvas utmärkt väl i
inhulationsrummet samt att hr Danius, som
ständigt står öfver och tillagar blandningen,
är vid bästa helsa.
De allmänna resultaten af denna kur
hafva hittills varit följande: På sjunde dagen
inträder redan lättare respiration, och den
sjukliga mattheten hos patienten minskas.
På åttonde eller tionde dagen upphör
febern, och matlust inträder jämte tilltagande
i vigt. På tolfte eller sextonde dagen är
lungan fri från slem. Sedan börjar
läkningen i mån som hålen eller såren i lungan
rensas från slem. Tiden härför är
beroende på sårens storlek och djup, så att
totaltiden för en kur varierar mellan 6 och
12 veckor efter graden af patientens
sjukdom.
Med drifvan till bädd. Från
Halmstad skrifver Hall.-P:n i måndags: I natt
kl. 1.40 anträffades af patrullerande polisen
utanför ett hus vid Stora Vestertvärgatan
ett okändt äldre fruntimmer liggande i blotta
linnet på en snödrifva och alldeles sanslös.
Hon transporterades genast till
polisvaktkontoret, där hon efter en stund kvicknade
till och kunde upplysa, att hennes namn var
Gustafva Maria Leander och att hon bodde
vid Vestervallgatan.
Efter hvad sedan blifvit utrönt hade den
olyckliga, som en tid varit sängliggande sjuk,
i ett anfall af feber och under det hennes
man, hvilken vårdade henne, råkat somna,
sprungit upp ur sängen och i yrseln
begifvit sig ut på gatan, där hon sprungit en
stund, till dess hon maktlös dignat ner på
det ställe där hon anträffades.
Den sjukas tillstånd lär nu vara
jämförelsevis tillfredsställande.
Vidtberest finne. I tidningen
Polisunderrättelser efterlystes för någon tid
sedan en finsk undersåte f. d. sjömannen Fritz
Georg Hagström, äfven kallande sig Frans
Wilhelm Wilhelmsson, född 1860 i Åbo
län, hvilken den 20 sistlidne mars beredt
sig tillfälle att vid Skeende skjutsstation i
Lyhundra härad af Stockholms län rymma
från fångföraren Jan Mattsson, därvid
medtagande dennes reskassa jämte
fångförpassningen äfvensom en af M. lånad pels med
skärp. Vid Skeende hade Hagström
erhållit skjuts till Kragstra och därifrån till
Rimbo järnvägsstation, där han tillbragt
natten och med champagne förplägat sig
och ett par obekanta pereoner. Vid Rimbo
förlorade man spåren af den resande,
som efter hvad sedan upplysts styrt kosan
till Stockholm, där han af flera, personer
tillnarrat sig penningar till erläggande af
frakt för presenter, som han påstod sig
medföra från däras i Amerika vistande
slägtingar. I Mariefred vardt han slutligen
gripen. I måndags var han instäld till
förhör i poliskammaren, där han erkände allt
hvad som blifvit lagdt honom till last.
Hagström har på senaste tiden fört ett
rörligt och omvexlande lif. Här i landet
har han blifvit 3 gånger straffad för stöld
och en gång för bedrägeri samt hvarje gång
efter utståndet straff hemsänd till sitt
fädernesland, men genast återvändt till Sverge.
Sista gången afvaktade icke myndigheterna
mannens frivilliga afvikande, utan sände
honom med fångskjuts öfver Åland hit till
Sverge i den förmodan att han tillhörde
detta land. Strax efter landstigningen
försatte han sig själf i frihet genom att
rynmma från den siste fångförare han i sitt lif
haft att göra med, eller den trettiondefjerde
i ordningen.
Svensk företagsamhet. Kapten
Brisander, som för ångbåt, tillhörande »China
Merchant Steam Navigation», har uppgjort
ritningar till lämpliga och tidsenliga ångare
för den kinesiska kustfarten. Denna trade
som hittills besörjts af skotska och tyska,
men mycket olämpliga ångare, akrifver till
Söderh. Tidning en sakkunnig
korrespondent från Shanghai, har dock visat sig
ofantligt lönande. Naturligtvis skall den blifva
det ännu mera med tidsenliga båtar.
Kapten Brissanders ritningar ha i Shanghai
underkastats sakkunnig kritik. Utländska
firmor ha erbjudit sig att öfvertaga affären,
men hr Brissander och hans accosié, svensk-
norske konsuln Bock, vilja först söka få
svenskt kapital och bygga ångare på
svenska verkstäder. Skandinaverna i Shang-
hai ha tecknat en grundplåt af 100,000 kr.
Ritningarna ha öfversändts till vårt utrikes-
departement med anhållan, att detta beha-
gade genom kommerskollegium låta tillkfm-
nagifva saken, för den händelse våra kapi-
talister skulle vilja öfvertaga bildandet af
ett bolag.
Spel, balans och rymning. Till
Norrl P. skrifves från Stockholm:
Nyligen berättades i tidningarne att en
ung affärsman, Lundell, i firma Lindh &
Lundell, rymt sin väg, sedan han förut
plundrat firman på åtskilliga större belopp.
Det är nu konstateradt att den
lättsinnige unge mannen själf blifvit plundrad på
stora belopp af »goda vänner» genom
kortspel.
Så uppgifves det med bestämdhet bland
annat att Lundell lyckats erhålla borgen på
ett kreditiv å 10,000 kr. af sin tillämnade
svärfar — han var nämligen förlofvad — en
framstående och ansedd yrkesidkare, jämte
ännu en. Samma dag kreditivet beviljades
lyfte han hela beloppet. På aftonen var
hun med på ett spelparti i enskilda rum i
Hamburger Börs. Här spelades hasard och
Lundell plundrades på hela kreditivbelop-
pet.
Man skulle knappast kunna tro att sådant
kunde hända hos oss, men det är lika sant
som sorgligt. Namnen på hans »spelbrö-
der» äro kända. En af dem är affärsman
och har kontor på Skeppsbron.
Frikostighet med anslag lär vara
ett af »det nya systemets» välsignelser, om
man får döma efter de jubelsånger som
Norrköpings Tidningar uppstämt öfver
resultaten af lördagens gemensamma
omröstningar. »Till och med de militära anslagen,
hvilka samtliga föregående regeringar haft
så svårt att få beviljade, gå nu tämligen
ledigt igenom», försäkrar tidningen, alldeles
glömmande det ofördelaktiga intryck, som
denna underrättelse möjligen kan göra på
hrr L. O. Larssons, A. P. Danielssons och
N. Petersons sparsammekommittenter.
Rättvisligen måste ju också medgifvas, att
regeringen nu fått en fästningsartilleribataljon,
som kanske afslagits, om ej »den kända
majoritetens» ledare lofvat regeringen att vara
beskedliga i fall man finge brödtull. Men
hvad sålunda beviljats har tagits jämt
dubbelt igen, åtminstone för nästa år, genom
nedsättning af anslaget till
fältartillerimaterial. Majoritetens regeringsvänlighet
tyckes således ha något slägttycke med en viss
godsegares omtanke för sina landtbönder,
då han sade: »de skola inte ha det så att
de gråta, men väl så att de lipa». D. N
Ett diskussionsmöte i nykterhet*
frågan hölls i Upsala i måndags. Ofvcr-
läggningen skildras såsom utförlig och t>uk-
rik. Flere universitetslärare deltogo. Ge-
neralkonsul C. O. Berg häfdade den abso-
lutistiska ståndpunkten. Bland de därefter
uppträdande talarne intogo, säger tidn. Up-
sala, professorerna Ribbing och Almkvist,
docenten Nyländer ra. fl. en mera moderat
ståndpunkt, under det kand. O. £. Lind-
berg m. fl. talade för absolut afhållaamhet.
En medlande ställning intogs af professor
Kudin, som ansåg att mycket vore vunnet
med detta möte, om man kunde komma
därhän utt hvar och en erkände att något
måste göras, under det han ville öfverleinnu
åt hvar och en enskildt att afgöra hvad som
borde göras.
Försvunnet fartyg. Skeppet »Euro-
..i», fördt af knuten Söderlund, eom den
7 november sistlidne år afseglade från Mi-
amichi-bar till Liverpool, har sedermera
spårlöst föravunnit och har troligen föro-
lyckats med man och allt. Sverges skepp-
lista för det förflutna året innehåller endast
ett skepp med detta namn, hemmahörande
i Elleholm vid Karlshamn.
Understöd för tidning. Kongl. m:t
har beviljat 500 kronor såsom bidrag till
utgifvande af »Nordisk Mejeri-Tidning» med
vilkor att ett exemplar af tidningen
kostnadsfritt öfverlemnas till hvartdera af rikets
landtbruksinstitut samt till en hvar af de
med statsmedel understödda mejeri-, landtmanna- och
landtbruksskolor inom riket.
Nattsnälltågen. Andra kammarens
tillfälliga utskott Ni. 3 har afstyrkt hr Odeils
motion om indragning af nattsnälltågen å
statens järnvägar.
Sverge, det stora brandförsäkringabolaget
med mer än 3 ¼ millioner fonder,
drefs i fjor med 30 tusen kronors förlust.
Någon utdelning kan alltså ej komma i
fråga.
Bolaget hade i fjor drabbats af ett sällsynt
stort antal eldsvådor, orsakade — säger
styrelsen — dels af en torr och blåsig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
