Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iommar, dels »Äfven ehuru i mindre mån,
i en del under ogynsamma af
don vanligen uppträdande h
»Stoekholtm mpntericr". Flera spel-
hålor ha uppstått inom hufvudstaden
tirfotl.
ire Sn ifpTa
eodan
kom en landtbrukare JfrAn Uplwul för
{ Stockholm göra Åtskilliga uppköp och ,„,
därför utrustad med on god knsan, Man-
nen tog in pA ett af de mindre vftl ansedda
hotellon inom broarne, dftr han traffude
ni ett gladt ooh i hans tyoko fint sftllokap
som bjöd pA förfriekmngar, hvurefter kort-
spel påbörjades, hyilkefc slutade så, att vår
inan oj ullenast fick satta till sin kassa utan
Afven ur och öfverrook samt utkastades och
hotades med stryk.
Kronprinsen ar uuder konungens ut-
rikes roBo regent med dl kunglfg makt,
utom i de falK som 39 § K. F. utstakar.
Konungen anträdde i mdndags afton ein
ofvnn omtnlado utrikes färd.
Donation, Aflidno kassören Gustaf Ed-
vard Bergh i Karlskrona har testamenterat
40,000 kr. tillkrigsmanskassauagratiiilfoudi
20,000 kr. till neylet för fattiga barnafader
ekor dttrstfldes; 15,000 kr. till amiralitets-
församlingen och 15,000 kr. till stadsförsam-
lingtiu, tillsammans 90,000 kr.
I frefofrdgan, Major Cl. Adelsköld,
gon> vid mötet i Stockholm valdes till le.
damot i den komäté, eom skulle igångsatta
Cn petition till regeringen om att inleda un-
derhandlingar med andra stater för att vid
uppkommande mellanfolkliga tvister fd dem
åtgjorda genom en skiljedomstol, har, dA
Imn icke bevistade mötet, sedermera ufgif-
vit följande yttrande:
jas nvacr för min dol fullkomligt stimma kllns-
lo? För och har alltid ll%U.änJrifvlt mig åt de
idéer, för hvilkft nå mflnga af Europas och Ame-
rikas mest frainBtåcude och ädlaste personligheter
inom andens, veteuskapens och politfkons vcrld tor
mande af krigets olvckor och folkens ekonomiska
undergäug genom den vttpnado freden, samt mel-
lanfolftliga tvisters slitande genom skiljedom, och
ja; anser för cn Ära att sta i samma led som
llCJaS vill afven i det liuigsta tro ntt, då flero olycks-
bådattdo stormmoln nå den politiska himmclcuuu.
der senare tiden lyckligt och vftl skingrats genom
°n sådan skiljedom, min m& kuuna hysa den be-
rittigadc fövhoppuing, att cn naturlig"’kärlek till
freden lios de styrande, och icke minst, deu oer-
hörd* risken och de oberäkneliga ftsydorutt af ett
¦ ’- –-la förhållanden, sknfl följdriktigt
sådan skiljedom allt mera i for-
, och alla försök
ST uppkommande tvistel.
tillåtas uttala sin mening
ges regering har uupr
varmaste sympatier for
beviset att detta vnrit t...
der de senaste 70 åreu,
i till fredlig lösning
_, innan kanonerna
i afgöra saken, Svor-
gåugcr ådagalagt de
as bevarande och bastå
i mcuadt ar, att vi uti*
hvarunder Europa ofta
stÄtt i eld och lågor, kunnat uudgÄ att bli ’svedda
eller brända; och jag ar siirdeles fullt ocb tast
öfvertygau, att regeringen med glädje skulle helsn,
och ddtoge uti eu sådan traktat som mötet afsctt,
om förslag till ou aäilan från behörigt häll fram-
stJldes. Mcu det till tänderna väpnade tillstånd,
lnaruti Europa för närvarande betinuer sig, undras
irke i «n kort vanduing, och icke heller larn stor-
makterna fästa något afseendc vid, om en makt af
andra ordningen, som Svergc, i nunula ögonblick
skulle uppträda med afvapuingsplnuer, om äfven
litar och en, iuoin sig måste erkänna det behjiir-
tanstfirda uti en sådan tanke.
.Nej! Låt kRnnedom om krigets fasor ocb olyc-
kor, snmt den väpnade fredens ruinerande verk-
uiugar på samtid och efterverld intränga i folkens
falla medvetande, låt sann upplysning och bild-
ning blifva den stora allmänhetens tillhörighet, låt
kommunikationerna, länderna oeh nationerna emel-
lan utvecklas, låt slutligen alla verldens tnllboin-
m3r––––––med ett ord sagdt, låt den andliga
«eh materiela samfärdseln folken emellan blifva så
lätt och fri som möjligt, och kiiget skall helt en*
kelt blifva något otänkbart; ty man mördar icke
en bekant, en vän, som man lärt sig högakta och
värdera.
Till vinnande af detta höga mål fordras emcl-
.lertid llug tid, mycket tålamod, och aldrig trött-
,-nande ihärdigt arbete. Men "Droppen urbålkar
stenen, icke med våld utan genom att ofta falla».
Breflåda. P. F. Skönvik och Öster-
etröm. Ni bur veta att anonyma skrifvel-
ser icke kunna påräkna afseemle; redan där-
för kan er uppsats ej få plats. Dessutom
rör den alldeles enskilda förhållanden och
hör för den skull ej under allmänhetens dom
utan bör insändas till ifrågavarande verks
egare eller disponent. Red.
Biskop Landgrens begrafning.
(Efter Veaternorrlands Allehanda.)
Jordfästningen försiggick i tisdags under
allmän tillslutning. Hela dagen voro folk-
massor i rörelse och de tillväxtens» snart
stadens butiker stängts vid half två-tiden.
Det naggades allmänt på half stång på en-
skilda och offentliga bygnader. Väderleken
var gynsam. Det var den harlin-aste vår-
dag vi hittills haft.
Kedan på morgonen började folk samlas
vid biskopshuset och togo i betraktande de
utstalda, i stor myckenhet ankomna kran-
sarne. Det var från kära vänner, tack-
samma underlydande, hvilka velat gifva den
i lifstiden afhållne och vördade biskopen
en sista gärd. Bland kransarne marktes en
från prinsessan Eugenia och Lapska mis-
sionens vänner ined »tacksamhet, vördnad
och kärlek», en från FjeUstedtska skolan
med »vördnad och tacksamhet», en ståtlig
krans från Delsbo församling med inskrift:
»Den mi£ tjänar, honom skall min fader
ära, och där jag är, där skall ock min tjä-
nare vara.» — »Godt arbete gifver härlig
lön.» Vidare hade kransar sändte från Norr-
lands och Gestrike-Heleinge nationer i Up-
sala, den förras med inskrift: »Tujc coe-
lestes illustrant omnia flammas», den senares
med inskrift: »Pietas adolescentium memo-
natn servabit», från Hernösauds, Sundsvalls
och Östersunds läroverk, från lärare vid
Haparanda läroverk, från Luleå läroverks-
kollegium, från Hernösands domkapitel, från
Ilernösands domkapitel, från Hernösands
församlings presterskap och kyrkoråd, från
Säbrå församling med inskrift. »Kring nej-
den spörjes gråt och sorg, stor klagan går
irån Zions borg, ty du är borta, du som
Tar för oss en herde, vän och far», från
ärjungar vid Hernösands flickskola, från
lärarinnorna vid Hernösands flickskola (»Kri-
stus är mitt lif, döden är min vinning»),
från Hernösands seminarium samt från lä-
rarne därstädes (»Din andes ljus och värme
du göt i folket in»), från folkskolans lärare
och lärarinnor (»Minnet af kraftigt stöd oeh
kärleksfull omvårdnad skall alltid bevaras i
vara tacksamma hjärtan»), från navigations-
skolans lärare med inskription: (»Ärad och
aktad i lifvet, saknad i döden» samt ankare
och nagga), från Gådeåstaden, från Umeå
stad »med kärlek och vördnad», från lärare
och lärarinnor vid Umeå seminarium, från
Hernösands bönhusförening, från Ånger-
manlands nordvestra kontrakts presterskap
¦n. fl.
Kl. 12 samlades de inbjudna gästerna i
sorgehuset. Vid half två-tiden började kyr-
kans stora klocka ringa och omedelbart
därefter begynte de som skulle delta i pro-
Bessionen komma tillstädes. Några minuter
efter två ordnade sig prosessionen och så
gick liktåget till kyÄan genom Nybroga-
tan, htorgatan och uppför Kyrkogatan, alla
besatta med talrika människoskaror. Först
i prosessionen och före likvagnen gingo ett
tjugutal barn från folkskolan och sidan all-
männna läroverkets och seminariets ungdom,
företrädd af sina florbehängda Btandar. Ef-
ter likvagnen följd en vagn med kransar
och en med den aflidnes närmaste anhöriga,
sedan kommo bärarne, prosten Ruth i Stöde,
kyrkoherdarije Modin i Torp, Boström i
Sundsv.aU, Åberg i Såttna, Edvall i Tors-
åker, Akerstedt T Boteå, Selin i Vibyggerå
och Löfvenmark i Refsund, vidare domka-
pitlet, framför hvilket fördes prestafverna,
burna af d:r ’SVidén och rektor Lagergren
samt ordensinsignierna på ett hyende, buret
af kyrkoherden Matthiesen, hvarefter följde
ett tiotal prester från olika orter, vidare
lärarne från allmänna läroverket, seminariet
och folkskolan, militärstaten, landsstaten,
magistraten, stadsfullmäktige och handels-
kåren m. fl.
Vid ankomsten till kyrkan, där artilleri-
Nr 44
Jterne bildade hack, afflyftes kistan och in-
bars undor tonerna af sorgmarschen »Till
Södermans minne» af L. Norman fram till
koret, eom var klAdt med granar, lefvande
vexter! ooh kransar. Sedan första versen
af psalmen 452 sjungits frän omolllktaren
af on kör, bestående af lärjungar från se-
minariet ooh läroverket, förrättades jordfast*
ningen af viue pustor Nordberg från Säbrå i
hvilken slöt med psalmen 480. Härpå
sjungs »Kequiem» af Josephson utaf sam-
ma kör.
Efter detta intogs predikstolen af pustor
Lundström, hvilken talade öfver den af-
lidno biskopens lifsgerning med ledning nf
2 Sam. bok 3: a b; »Veton I icke att på
donna dag Ar on stor kämpe fallon i Israel».
Kyrkklockorna hafva 1 dag, sude talaren,
dofva och tunga kallat oss Ull sorgofAst i
templet. Vi aro visserligen ej ovana att
hörsamma dylika kallelser. Dock tror jag
att vi nu med djupare vemod och sorg An
eljest hafva församlat oss har. Hvarje män-
niskas död Ar visserligen ögnad attstftmma
vart sinne till allvar, ty den talar till oss
om förgängelsen, men Ännu allvarligare in-
tryck gör dock en sådan mAnniskas död,
som haft stora, vigtiga ooh dyrbara vftrf ntt
SUNDSVALLS TIDNING Lördag 14 April
1888
utftw, wyoket verkat till nflmAn ooh en-
skilt! båtnad och välsignelse ooh som inom
Guds församling framstått såsom en af dess
förnAmsta kämpar, Det Ar omkring en så-
dan mans bår vi i dag hafva församlat oss,
»en stor man, en väldig Guds kAmpe har
med biskop Lars Lundgren fallit till mar-
ken» — det Ar den ullniAnna tanke som vid
underrättelsen om huns död gått öfver tu-
sendens läppar. Om därför inom det gam-
maltestamentliga Israel vid eu hJAltes -
Abners — död deutm klagan höjdes »veton
1 icke att på denna dag nr on stor kAmpe
ih mun fullon i Israel, och folket instämde
dArt under tårar, eå häfta vi i dag anled-
ning utthöjusammu klagosång: En kAmpe,
- stor innu Ar fallen ibland oss. Han hnr
. äs inför värn ögon invigts till hvihtn i
grufvon, Herrens församling hur tulrikt sam-
lats i helgedomen att begråta honom ooh
engu houom sitt sista tack ooh farväl. Men,
icke sant, från on (llsluxl kAmpes bår skil-
man oj så lätt? Mun vill dröja d«r
innu on stund och i minnet återkalla hans
bild och Älskande Wnka på det verk han
utfört, så Ar det ock snsom vi tro med oss
i dag. Nåväl, låtom oss en stund dröja
kvnr i helgedomen omkring den vördades
>iir och Ännu eu gång, den sista framställa
nldun af deu fallne kftnipen. Vi må görn
let för att dAraf lAra oss något, lAra oss
framför allt, såsom någon har sngt, utt be-
¦indra icke uiAnniskaii utan Gud.
IlArefter uppdrog talaren en skildring af
in afliducs verksamhet, öfvergick sednu
ill biskopens personlighet och förhållande
ill prästerskapet. Biskop Landgren har,
nde tularen, städse framstått öppen och
förstilllsum, utan svek och skrymtan, kflr-
jksfull och vAnlig. I han» personlighet
ans intet af prelntensisk höghet som gjorde
•örhållnudet mellan öfver- och underord-
nade stelt och kyligt. Välkommen vnr mau
11 honom när helst mun kom och man
käude att man närmade sig en fnderlig
n. I hans umgänge trifdes man så godt,
. hans samtal voro lärorika, burna nf frisk
;rnft, hurtighet och godmodighet, ibland
till och med af den godmodigaste Jnunor
,. Mycket har han arbetat och verkat,
jycket har han kämpat och lidit, utun öf-
ermod skulle han kunnat säga: jag hnr
mer arbetat än de fleste andre, dock icke
jag utan den Guds nåd som i mig är. Ja,
ian har nu gått till ro, såsom det höfdes
sn Guds kämpe som var på sin post, midt
ti sin verksamhet. Frid vare öfver hune
toft, välsignadt vare hans minne.
Efter några trösteord till enkan vände
sig predikanten till de närvarande presterne
och församlingen:
Älskade fäder och bröder, vi som ännu
å kämpande under korsets fana, hvad
:ola vi då göra, då vår främste man ful—
t, hvad har denna sorgefest att säga oss?
)å hjältekonungen Gustaf II Adolf föll på
jfitzens slagfält, grepos visserligen hnns
krigare of djupaste sorg, men budskapet
-»ni hjältekonungens död öfvade ock en an-
in inverkan på deras sinnen. De grepo
. mycket fastare omkring sina svärdsfästen
:h rusade med eldig fart i striden och
sgrade. Låtom oss handla äfvenså, låtom
>8s så mycket fastare nu fatta om vårt svärd
iom är Guds ord och med hänförelse och
ro kämpa livar på sin plats. Segern blir
’år, ty vår öfverherde Kristus lefver och
;år ännu i spetsen för sin kämpande här.
Vi må då ej fälla modet utan resa upp
baneret högt och strida och kämpa under
tårar och böner, till dess vi tillsammans med
den vördade gamle som vi snart skola sänka
: grafven, få sjunga segersången på den
immelske öfverherdens tron. Och du Kristna
Orsamling, som i dag trädt upp att begråta
len fallne kämpen, hvad skola vi säga till
Jig. Jo, detta: tänk på din lärare som dig
irt bafver och efterfölj hans ord. Den
ordade biskopen eom nu lagt sitt hufvud
:ill ro, har ofta för dig i tempel och böne-
tolkat den himmelska sanningen. Har
du tagit vara på hans lårdomar, förmanin-
gar och tröst? Ransaka dig i dag invid
lans bår och tänk efter hvad Gud genom
jonoiu lagt dig på hjärtat. Många och
dyrbara sanningar har han uttalat. Bevara
lem troget. Låt den lära han förkunnade
ara dig kostlig och kär och bevara den
om din dyrbaraste klenod. En gångskall
möta denna din herde inför Guds och
tesu Kristi domstol. Då blir fråga om huru
lu hållit de ord han sagt dig i sin Herres
läran. Vid tanken därpå, se till att du må
;uuua bestå. Gud hjälpe dig och oss alla
därtill!»
Följde så »Integer vita;» från läktaren,
ivarpå pastor Nordberg trädde inför altaret
ich sjöng en för tillfället af musikdirektör
And komponerad jordfästningsbön, hvilken
itfördes på ett denne sångare värdigt sätt.
Sedan sjöng pastor Nordberg begrafnings-
meeean med responsorium från läktaren.
Till sist sjöngs andra versen af psalmen
452.
Den högtidliga akten var härmed slut.
Kistan utbärs under sorgmarsch och fördes
lill sista hvilorummet på nya kyrkogården,
ungefär samma plats, där biskopen stod, då
kyrkogården invigdes.
1888 års Riksdag.
Vid sammanträdets slut i Andra kamma-
ren i måndags väcktes
Motion af hr Liss O. Larsson: om skrif-
;else till k. m:t med begäran om nådigt
itfvervägande huruvida icke fattigvårdsför-
ordningens bestämmelse att ändring i kam-
marrättens beslut i fattigvårdsmål må sökas
hos k. tn:t måtte kunna upphäfvas, samt,
om detta sker, så skyndsamt som möjligt
därom gå i författning.
— Sedan riksdagen bifallit k. in:ts för-
dag till »förordning ang. åtgärder till före-
kommande aföfverdrifven afverkning å ung-
skog inom Vesterbottens och Norrbottens
län», har k. m:t den 19 mars utfärdat nämda
förordning.
Uti detsamma äro sammanförda de genom k.
förordningarne den 29 september 1874 ocb den 23
juni 1882 meddelade stadganden till förekommande
af öfverdrifven afverkning af ungskog i de d1"
af Vesterbottens och Norrbottens län, hvilka
höra till lappmarken, med vissa, nu beslutade —
rke, som för uppodling af jord måste fallas.
Förut var förbud stadgadt att för skeppning elk.
sägning annorledes än för husbehof an vända under-
måligt virke, undantagandet, da afverkningen, efter
undersökning af vederbörande revirförvaltare, an-
sågs erforderlig för skogsskötseln. Rått till fri
disposition öfver undermåligt virke kan nu erhål-
las äfven vid afverkning för odlingsändamAi, dä
markens tjänlighet för odling blifvit genom un-
utrönt och vederbörande
Lagutskottet hade hemställ om afalag å
väckta motioner om Ändring af grunderna
för deltagande i kostnaderna för bygnad oeh
underhåll af tingshus ooh hAradsfAngelse.
Ijlremot uppträdde i Första kammaren hr
Olund«r, som yttrade:
" t hur Aldrig fullt klart hunuat inse, huru en
* som do» Af den 20 doptoinbor 1&84 mi-
ur tif don gnmln ortutvlsan kvarstå. Ällg b)iiob,
ju ltlngro cu ortltt c«t ruin. desto hastlgaro bör
ti Höku titt untliiurödju don, ooh ju lUugro nflgon
mm burit en börda, hoiii bor delii» nf on unntui,
......____.mio iiordcuua aiitim vura, att ivflyfta
i och Ofvertaga sin untlcl dlkrl. lian hur ju 1
i fall redan alltför länge njutit un otillbörlig
lol, på samma gång den förro lidit cu motsva*
do förlust, som aldrig tordo bllfva honom ersatt,
•o meniugsbrytningur, utskottet lilir omfUrmUler,
hvarur donna 1H84 Ars lug »kullo hafva BAsom
att:«Äfltt
tt:«Äfltt
Hoiii men det var vill do gamla striderna mellan
laudtbrukct ouh iudustrion, och att laudthruket da
blef mlndro vill tillgodoaodt, berodde vill duruA, att
det d& ännu varför svagt för att kuuna göra slun
___________— .„. svagt ftir ätt kuuna ffOra~s.ua
Anspråk fullt gällande och skafta sig full rättvisa,
men icke därpå att dot ttfstptl därifrån eller AtnöMo
imma
frAu
t
ni on icke aarpA att Hot afirtou tlUrlfråu
8 g med det ringa mAtt ddraf, som til
2*u, tyra &r ettor douna. httfs antaga
Jordbrukarne och begära att blifva t
de återstäeude tre fl.....
skottet, frAgun ttr ulld
töreslngua fttgttrdeu af
tikiU tala rör cu ytterligare utjumnnig af
hoten, och det hnr slutligen tillagt, utt
förhftllaudon icke föraulcdu till ou »Adat
ning af skyldi,...........
Nutidens
Hådtui fördel-
som i 1884 Ars lug BtoUgns.
__________________ju, attgcr utskottet. Ilar icke
utskottet dltrtncd vederlagt triua egua bIcuIV Hur
icke utskottet, na samma gftug det förklarat, ntt
let ifrågasatta lagförslaget blifvit vilckt för kort
tid efter den genom 1884 Ars lag vidtagna lngun-
, likväl medgifvit, ntt ruttsmedvetandet un-
iia korta tid undergAtt on Hädan färundriug,
delning af skyldigheten, e
t godkände 1884/
Jiii utskottet saluudu verkligen erkänner, att denna
lug nf Ar 1884 icke stämmer öfvercus med uuvn-
raude förhållanden och icke motsvarar nutldeus
’;raf pA ruttvisa, huru Bkall dA allenast dess korta
.illvaro kunna utgöra tillräckligt Bkul för tleas bi-
behållande? Skall en orättvis beskattning ovilkor-
ligen cga bestAud någon viss tid, äfven acdau dess
orättvisa blifvit iusedd och densamma blifvit af
rättsmedvetandet utdömd V Jag stiger orättvis be-
skattning, och jag gör mig ej mödan att bevisa, det
den verkligen ar orättvis, dA jag antager utt ingen
skall motsUga mig htlri, samt dessutom lagutskottet
Bjitlft uttalat eu sAdait uppfattning. I hvilket fall
som hiilst lUrer ingeu vilja bestrida, att den gamla
förut varande fördclningeu af deu ifrågavarande
skyldigheten var orättvis eller Atminstouc blef det,
sedan ufven iuuchafvarcafandra näringar an landt-
............. itudcrna, där de förut varit
______„ ____________.jfver landsbygden, delande
med landtbrukaren alla fördelarne af dilrvarande
samhallsinrattningar, hvilka landtbrukarcu dock
fortfarande fick ensam bekosta.
1884 Ars lag ar blott on mildare form af denna
orättvisa, endast ett steg. men ett alldeles för litet
riktning mot utjämnandet af denna olika
_____uing, hvilkeu aldrig borde funnits till och
aldrig skulle hafva funnits till, om forna dagars
lagstiftare uågonsin kunnat förutse, att den jord,
som dA blott hade något varde för den, som odlade
deusamma, och af sådan anledning endast beboddes
af jordbrukaren i en framtid skulle blifva ett hem
äfven för audra näringars idkare.
Denna de gamla lagstiftarnes brist pA förutseende
har för landtbrukarue varit ödesdiger, och det är
först under senare Ar, som Åtgärder vidtagits för
Åstadkommande af ändringar i lagarne i enlighet
med de förändrade förhållandena. Mig synes, att
nera upplysta tider böra försona, hvad de före-
fåeude brutit, och att man icke bör tala om att
ilott stegvis och småningom framgå mot ett mål,
iom borde ha hunnits långt fur detta.
Ltskottet har i sitt utlåtande fält ett yttrande,
som jag icke kan helt och hållet lemna oanmärkt.
Sediin utskottet uämligeu förklarat de omständig-
heter, som motionären anfört såsom skäl för siu
motion, vara otillräckliga för att redan nu företaga
så genomgripande förändringar, som med förslaget
afses, tillägger utskottet, äfven om den närvarande
tidpunkten i öfrigt kunde anses lämplig för cn dy-
lik Åtgärd. Det är icke svårt att förstå, hvad ut-
skottet därmed afser. En tid. då jordbruket blifvit
tillerkändt sA stora fördelar genom de nyss antagua
tullarne, kan icke vara lämplig att påyrka ytter-
"igare förmåner för detsamma; men om jag icke be-
drager mig, är det ingalunda meningen, att indu-
strien häller skall blifva lottlös, utan torde äfven
åt deu vara afsedt ett liknande skydd. Vid sådant
’örhållaude kan jag icke inse, att denna tid är
mera olämplig än någon annan, om öfverhufvud
någon tid kan anses olämplig för uppfyllande af
rättvisans och det sunda rättsmedvetandets kraf.
På grund af hvad jag anfört, ber jag att få yrka
afslag å utskottets hemställan och bifall till deu
af hrr Smedberg, A. P. Lind, A. Nilsson i Rinka-
by. C. Persson i Stallarhult ooh P. Pehrsson i Tör-
leryd afgifna reservation.
Efter ett kort svar af hr Sjöcrona biföll
:auimaren utskottets framställning utan vo-
tering.
— I år måste jag under alla omständigheter resa
till Marstrand och försöka, om jag icke kan bada
bort den förfärliga podagern.
- Men, kära mamma, se’n hafva vi ju aldrig
mera nflgon reda på, om det blir omslag i väder-
leken eller icke.
Rättegångs- och Polissaker.
Stölden hos Witkouskj. Kaneaknin-
gen med häktade torparen Lars Persson-
Norell, tilltalad för ofvannämda stöld, egde
rum i torsdags inför Sundsvalls rådhusrätt.
Sedau ett vittne blifvit hördt som berättade
att Norell till vittnet utbjudit hos Witkow-
sky stulet tyg och en skinntröja, öfverlem-
aade åklagaren målet, med yrkande om an-
jvar å Norell fur stöld, hvaremot han uf-
stod från åtal mot hustrun, hvilken förnekat
all kännedom om mannens stölder. Norell
anhöll emellertid om uppskof för att få in-
kallade ett par personer, som skola ha åsett
den handel, hvarigenom N. blef eeare till
de af honom innehafda varorna. Rådhus-
rätten beviljade uppskofvet ooh förklarade
hustrun skild från målet.
Flckstdld. Prostituerade Kristina Char-
lotta Eufrosyne Norgron, född i Sundsvall
den 25 januari 1865,liaktad och tilltalad för
det hon ur arbetaren Lars Nyländers byx-
ficka tillgripit en nortmonne innehållande
15 kronor, undergick i torsdags ransakning
inför hftrvarande rådhusratt. Den tillta-
lade erkftnde brottet ooh dömdes af ratten
att för andra resan stöld undergå 8 måna-
ders straffarbete och till 2 års vanfrfljd ut-
öfver strafftiden. Härlönttom dömdes hon
att för våld å arres t rummets fönster bota
15 kronor, som förvandlades till 2 dagars
straffarbete.
Förfalskningarna i Lindesborgs spar.
bnnk. Förre inspektören K. F. A mau i
Håkausboda har, sedan sparbanken lemnat
en af honom inlemnud kostnadsersättning it
2,000 kr. för oskyldigt häktande utan åse-
ende, till Lindesbergs rådhusrätt instämt
borgmästaren I, Dergöö, bergsbruksidkaren
A. Larsson i Torphyttan och nAmdeman-
nen P. Persson i Vasselhyttnn med yrkande
om ersättning efter 10 kr, för dag för den
tid af 7 månader .han hållits häktad. Or-
eukon hvarför hr Aman ej stumt sparbanks-
direktionen utan blott tro dess ledamöter
beror dftrpå, att direktionen såsom sådan
ej fattade beslut om att begära Åmans häk-
tande. Borgmästaren Uergöö har såsom di-
rektionens ordförande utfört målet, och di-
rektionsledamöterna Larsson och Persson åt-
följde ittnBtniin Hultman vid Åmans hak-
tnudu. Det Ar härför de uu skola »sota».
Målet ftr utsatt att förekomma dun 7 maj.
Framdeles lar Åman kommu att anhan-
giggöra rattegång angående olaga häktning
ttfboMöt person.
De ha haft en liteu tvist, och manucu, som Bkall g&
till sitt kontor och först önskar försona sig med
sin hustru, Htlger till hr™-
— Kan du Icke saga mig ett vutiligt ord’/
- Ack John, svarar dou ångerfulla lilla fruu. i
dot luu BlAr siua armar kring hans hals. förlåt
mig för dot jag varit dum I Vi hade oratt båda tvA.
Uch glöm icke gosseus skor, älsklingen min, och
två tunnor cokos, och sA är potatesou slut, och så,
John. för du lof att ge mig litet panuiugar At mjölk-
Meddelanden fr. allmänheten.
Flora gAugcr har jag
itt eu sou till on bonde i II, vi kuuna ju kalla
.lonom Janne tilarf, med Bin huBt och forskrinda
på vllg till att hemta hö ur eu lada vid »Högedal»
kallad; huru som han dA när han ar pA vag till,
eller ifrån ladan stannar med häst och bohag, pA
~" framför ladan liggnnde kulle, för att göra eu
...... rdar och handelsbutik nAcn
let mesta är beullindo Janne
a 80 grader under noll. — Borde det inte til____
eu djurskyddsförening i kommunen som kunde gifva
Bådaim sällar näpst enligt lag. - Mcu i brist pA
sådant så ville jag bedja de omkring booude att
de nästa gAug Jauue Slaif lcnumr »lirunte» på
kullen, de måtte ställa houom pa väg hem sA att
han slipper stå och frysa ouh svälta - jag skull
vist inte undandraga mig det besväret att gifva
»Brunte» lösa tyglar om jag ser Janne uästa gång
lemna houom i förmälda ställning.
Djurvän.
Modern: - Vill du ha smörgåsa. lill Ekke?
Ekke: (Med ett elakt grin och vridning på huf-
V Modern: —JLill Ekke, kanske du vil) ha’ Hlgåsa?
Ekke. (samma gest): — Xej!
Modern: — Men lill Ekke, du vill ful] ka pann-
kakan då?
Ekke, (Mera arg): — Ji skull* ha vräkt ur er da
Strödda underrättelser.
i:U egendomligt missfoster har i da-
garne framfödts af en sugga å Gervalds
gård i Vamlingbo nå Gotland, skrifves där-
ifrån till Gotfands Allehanda. Fostret i
fråga, som var af en ovanlig storlek — un-
gefärligen dubbelt så stort som en vanlig
gris -saknade helt och hållet både hui-
vud och bakfötter; blott å ena sidan tyck-
tes vara tillstymmelse till tryne, för öfrigt
var kroppen nf oval form. Ofvanpå ryg-
gen, om man ens kan beteckna det så, syn-
tes en utväxt liknande del af en svans. Så
väl det missbildade fostret, som en vid sam-
ma tillfälle framfödd välskapad gris, voro
då folk kom tillstädes utan lif, men det an-
itt åtminstone den senare haft lif vid
Falska antikviteter. Det nya konstin-
dustrimuseet i Bergen har nyligen blifvit på
ett uppseendeväckande sätt bedraget vid in-
köp af några föremål, hvilka till museet sålts
såsom dyrbara itntikviteter, men som i själfva
verket visat sig utgöra värdelösa efterap-
ningar af senaste datum. Säljaren, en tysk
jude vid namn Stern hade först uppehållit
sig i Kristiania och där utbjudit nere lik-
nande arbeten, men då han i hufvudstaden
fann för många kännare af varornas verk-
liga beskaffenhet, hade han rest upp till
Bergen för att söka en bättre marknad. Han
där in på ett hotell, där han besöktes
irektörerne för stadens museum, hvilka
bland hans kram utsökte och inköpte för
museet en pokal, en kokosnöt med silfver-
infattning, hvilken af säljaren utgafs såsom
äkta och som skulle hafva tillhört en gam-
mal dansk adelsslägt. För pokalen betala-
des ett pris af 200 kronor, hvilket enligt en
af styrelseledamöternas, en juvelerares, ut-
sago skulle vara riktigt röfvarepris, enär man
ej skulle kunna få en ny förfärdigad till
lainma belopp. Att en original antik dylik
ikulie haft ett än högre värde, tyckes ej
mfva fallit någon in. Samtidigt hade till
:n annan guldsmed M. Hammer af den ty-
ske geschäftsmannen utbjudits en annan lik-
nande pokal till ett pris af 150 kr., men
denno hade afvfirjtjanbudet, då säljaren till-
fogat: »Bieten Sie doch! Bieten Sie doch
etwas!» Hammer hade nu förebrått juden
att han blott hade eftergjordt skrap i stallet
för Akta varor. Denne hade dåsagdt: »Glau*
ben Sie, dass ich so dumm bin gute Sachen
paoh Bergen zu nehmen? Nein, dafQr habe
ich weit oessere Verwendung in Deutach-
lond.o Han hade emellertid lofvat att se-
nare sanda något verkligt värdefullt, och
ett par månader därefter skickade han en
eroaljservis, bestående af fyra olika pjeser.
Hammer fann emellertid att afven dessa sa-
ker voro imitationer. Stern lät härefter, då
Hammer ej ville mottaga varan, genom en
hotellvBrd försälja dem till museiatyrelsen,
under uppgift att de tillhört en skotsk fa-
VVallace, hvaruf en gren Ar bosatt i
an, för ett pris af 2,000 kr. Direktio-
ihemtade härefter historikern d:r Ing-
wald Undseths utlåtande om varans pris och
han anslog dem till ett vArde af 10,000 pd
st., samt förmodade att de voro tjufgous,
möjligen tillgripne ur frumlidue konung
Ludwigs af Bayern samlingar. Emellertid
vAcktes misstankar och förhöranstäldes, hvar-
ur framgått att nrtiklurne ingalunda voro
stulna, men däremot förfalskade och nAstan
värdelösa.
Hot mormonerna. ha de amerikanska
myndigheterna börjat inskrida allt bestäm-
dare. I Provo i Utah dömdes nyligen
sexton inttn till sex månnders fängelse och
500 dollars böter för det de lefvat i mång-
gifte.
Oe nyaste v&rliattarne 1 Paris Aro
imitationer af vanliga blomkrukor. I stal-
let för med jord fyller mau den med mossa,
hvari sAttos en blomma. En ung hertiginna
åkte hAroin dagen i Boulognerskogen med
en bloinkrukhntt med en stor viol. Hennes
ekipage mötte den bekanta sångerskan
Jeanne Graniers, hvilken hude liljekonval-
jer i sin hatt, som hnde samma form. Mau
tror, att detta mode kommer att vinna stor
anslutning, nAr don egentliga »blomstertiden»
intrAftar.
Och flndå skrattar mun åt de gumlu nio-
dudärsknpcrua!
Fredstecken, Ueuoraiguveruören i Po-
len general Gurko har, skrifves från Wur-
schau den 4 april, på högre befallning med-
delat samtligu truppbefAlhafvure upplysning
om, att undnutagsföreskrifterna vid bevil-
jande af permissiou upphört att vara gäl-
lande ooh att permission nu äter oinskränkt
får beviljas. Denna befallning uppfattas som
ett ytterst fredligt symptom.
Amerikansk batikstöld. Direktören oeh
kassören vid statsbanken i Raleighi i Nord-
Karolina hafva nyligen rymt tul Kanada
medtagande 360,000 dollurs. Af dessa voro
20 000 dollars guldmynt, och Bom penning-
säcken var tung, tog mun baukvaktmästaren
med för att bära den. Till och med i Ame-
rika har denna fräckhet vilckt mindre vim-
lig uppmärksamhet.
Hemsk olycka Eu hel familj, hemma-
hörande i Kolin Böhmcn och bestående nf
man och hustru, en son och en dotter samt
en tjänstflicka, har under loppet uf samma
dag — den 23 mars ¦— angripits af hund-
gufenskup. Det var blott med största svå-
righet man fick de olycklige bundne och
gjorde O8kadlige.
Den förste, som visade symptom till ga-
lenskap, var tnanuen. Så bröt den förfär-
liga sjukdomen ut. Den olycklige krossade
allt, som han kom öfver, bet och ref om-
kring sig och slet till sist med naglarne utt
stycke kött ur sitt eget bröst. Läkare hem-
tades, och medan han sysslade med den
sjuke kastade dottern, en "\8-årig flicka, sig
öfver honom och sökte bita honom i han-
den. Fradgan stod om hennes mun, och
det vardt snart nog tydligt, att hon led af
samma sjukdom som fadern. Medan man
nu tog vård om henne störtade modern och
sonen, den siste en fullvuxen man, ut pä
gårdsplanen, där de fullo omkull i kramp-
ryckningar. Det var en förfärlig syn.
Fyra läkare eftersändes. Då den siste af
dem om aftonen anlände var mannen redan
befriad från sina lidanden. Hustrun, sonen,
dottern och tjänstflickan fördes till sjukhu-
set i Kolin. Tjänstflickan var icke så häf-
tigt angripen som de andra. Hon berätta-
de, att familjen nio dagar förut ätit en gås,
som blifvit biten af en galen hund.
Hustrun, sonen och tjänstflickan hafva
förbättrats. Dottern tros däremot icke hafva
långt igen.
Om den nye tyske kejsarens sivillista
och förmögenhet lemna tyska tidningar
följande upplysningar: I egenskap af kej-
sare har han ingen civillista, men som konung
af Preussen har han däremot sådan, belö-
pande sig till 12 millioner mark. Därtill
kommer ytterligare en summa af 219,296
mark, hvilken- förskrifver sig därifrån, att
sivillistan ursprungligen betalades i guld,
och det nämda beloppet representerar niel-
langiften. Sivillistan står fullständigt till
kejsarens förfogande, och han bestämmer
de enskilda prinsarnee apanage. Afven
disponerar kejsaren fritt öfver familjeför-
mögenheten, rörande hvilken han träffar
testamentarisku bestämmelser vid sin död.
Hur stor sivillistan än synes vara, skulle
den icke förslå till de fordringar, som stäl-
las på den kungliga hofhållningen, om icke
privatförmögenheten komme tillhjälp. Hof-
teatrarne kräfva stora summor och ensamt
operan i Berlin slukar årligen omkring en
million. Det kungliga stallets underhåll
kostar likaledes en hel förmögenhet, såväl
som parkernas och slottens vidmakthållan-
de. Därtill komma själfva hofhållniugen
och apanagen till det kungliga husets med-
lemmar.
Ulfvar i fårakläder. Under människo-
kärlekens mask bedrifvas ofta de skändli-
gaste handlingar. En högst ruskig upptäckt
har på senaste tiden satt bcla Paris i rö-
relse För flera år sedan elogo sig två frun-
timmer ned i Vaugirard, cn förstad till Pa-
ris, och öppnade ett hem för fader- och
moderlösa och andra barn. De fingo snart
ett större antal barn i sitt hem, och för nå-
gra af deBsa betaltes en rätt stor afgift. Här-
med voro dock de båda damerna icke nöjda
utan gingo ur hus och i huB för att samla
gåfvor för sin »barmhertighetsanstalt». Gåf-
vor inflöto också i riklig mängd. En af
gifvarena tyckte dock på sista tiden, att sa
ken var något mystisk, och han uppmanade
polisen att företaga en husvisitution hos de
båda damerna. Visitationen företogs i när-
varo of en ransakningsdoinnre, och gräsliga
saker kommo därvid i dagen. De stackars
barnen — de voro för tillfället 46 till an-
talet — påträffades i ett förfärligt tillstånd.
Deras kroppar hade blifvit förstörda och
miesbildade genom ett oupphörligt arbete.
De flesta ledo af ryggradskrökning och kun-
de knappast stå. Den föda, som bestods
dem, var rent af vAmjelig och på långt när
ej tillräcklig. Sofplatserna voro inrättade i
fuktiga kyffen, och bnrnens bäddar bestodo
af litet halfrutten halm. Men hftrmed voro
myndigheternas upptäckter icke afelutade.
Då Ämbetsmannen stodo i begrepp att af-
lägsna sig, hörde de plötsligt dorva klago-
ljud från en skrubb. De befulde ntt skrub-
ben skulle öppnas, men föreståndarinnorna,
som darrade i hvarje lem, föreaåfvo ntt de
tappat nyckeln till skrubben. Mun lAt där-
för bryta upp dörren. En förskräcklig an-
blick mötte de iuträdaiidc. En stackars gam-
mal kvinna iög dAr hjälplös ouh blickade
bönfullaude upp mot du främmande. Hen-
nes kropn vur uetAckt med trasor. I skrub-
ben kunde ingen ljusstråle intrflngu, och allt
vnr bctAckt ined smuts och orcnligliet. Det
konstaterudes, att den olyckliga var cn frö-
ken S.t André, hvilken de bådu bedrager-
skornii lyckuts narra horn till mg, hvnrefter
do tillskansat sig hennes pAtiuingar ouh in-
spärrat henne i den mörka skrubben. Ge-
nom en olyckshAudclse hade hon förlorat
båda Bina ben, och de båda hjärtlösa frun-
timren hade skrufvnt af hemm träbenen, så
att hon ej kunde röra sig. I ett liknande
tillstånd untrAftndes hennes sAllskapsdam i
un annan skrubb. Dessutom upptäckte mun
ett lik af va 8U-årig dum. Liket hude re-
dan öfvorgått till förruttnelse. Förestånda-
rinnorna påstodo, utt don gamla dött cn
naturlig död, ouh att dot omlust uf hAnsyu
för den uflidnus familj icke ännu leiuuat
någon underrflttolsu om dödsfallet.
De båda bedrugcrskorna blefvo natur-
ligtvis gtitiust hAkttulu.
Cyclouen A Mudnguskar, «um hemsökte
denna ö den 24 sistl. februari, skildras uti
korthet i bref ifrån Tumntave sålunda. Or-
kuncn hur på 24 tiinmur förvandlat Tamn-
tuvc från cu blomstrande koloni till en tröst-
I lös ödemurk. Ungefär tru fjurdedclar af
’ husen bilda nu ett vildt virrvarr af samnion-
| störtnde träd ouh ttikbeklfldnnder uf plåt.
I De starkaste träd blefvo bräckta eoiu små
i smula käppar. Alla furtyg pä redden, från
; det stundat dar liggande frunsku krigs-
på furtygen
! gciska konsulatet, uppbygut för oex muna-
| der sedan, Ar nlldeles ’bortblåst. Socker-
j pluntnger, vuuiljplanteringnr samt risskurden
[ aro förstörda längs hela kusten. Skadorna
1 i Tauiatuve belöpa sig till nära 500,000 doll.
| Stom snösked i Schweiz höra nu till
’ ordningen för dagen. Vägarne öfver Splu-
’ gen och fiernhardine ha spärrats af nedrasade
; snömnssor; på det senare stället omkommo
\ två män. S:t Gotthards-linien är ofarbar
1 på mer än en half mils sträeka.
Från utlandet
Prius Alexander af Battenberg synes verk-
I ligen nf odet bestämd till märkliga saker.
| Han har brutit Berlin-traktaten och genom-
fört, hvad segraren vid Plewna icke för-
; mådde, nämligen föreningen af furstendö-
[ met Bulgarien och Östrumilien, han har
i mot allas förväntan med en oöfvad armé
! slagit de tappre och jämförelsevis väl orga-
i niserade eerberne, och han har därefter för-
j svunnit frau skadeplatsen för sina bedrifter,
1 men han har i sitt fall satt hela Europa i
rörelse. Till nllas öfverraskning fortsatte
den unge segerherren vid Slivitzna icke förli-
det år, då det var anledning därtill, sin
djiirfva bana som bulgarisk lierskare; men
man har just på den allra sista tiden fått
veta utt skulden icke var hans, allt var verk-
ligen fcirberedt till hans återvändande till
Sofia som konung uf Bulgarien då prins
Ferdinand af Koburg plötsligen öfvergaf
sin tveksamma hållning oeh ieinnade Eben-
tlial: Stambulow fick därigenom öfverhand
öfver Kadoslavow och bulgarerne fingo prim
Ferdinand.
Därefter hörde man föga mer om prins
Alexander, förrän »Kölu. Ztng» i onsdags
mottog ett telegram frän Wien, som lydde
på följande sätt: »Inom kretsar, som van-
ligen äro väl underrättade, har sedan mid-
dagen det rykte gjort sig gäljande, att furst
Bismarck står i begrepp att ingifvn sin af-
skedsnnsökan. Såsom grund härför angif-
ves helsoskul. men det anses för sannolikt
utt cn hemlig konflikt föreligger». Man
vet nu utt en hemlig konflikt föreligger eller
rättare sagdt förelegat. Kedan d;i prins
Alexander nf Battenberg var furste af Bul-
garien, friude han till den nuvarande tyska
kejenrens dotter prinsessau Victoria, och
den unge fursten — han är född 1857, prin-
setssnn Victoria 1866 — son» var omgifven
af segerns nimbus och dessutom kraftigt
understöddes af sin broders svfirmoder, den
nuvarunde tyska kejsarinnans moder, drott-
ning Victoria, hyste allvarsamma förhopp-
ningar; men kejsaren ville icke gifva sin son-
dotter till sin f. d. löjtnant och svarade,
som tilldragelserna visat, icke utan grund
utt en hohenzollersk prinsessa icke borde
utsättas för några äfventyrligheter.
Prins Alexander har emellertid tydligen
icke öfvergifvit sin plan. För några dagar
sedan berättades det, utt han skulle kom-
mu fall Berlin, oeh man satte dett* i för-
bindelse med en påtänkt föriofning mellan
honom och prinsessan Victoria. Siken till-
drog 8ig icke vidare uppmärksamhet förr
ftn jKöfnUche Zeitun?sÄgrÄmW
Anda från det ögonllick, &j«»r Wilhelm
slöt sina ögon, har man både i och utom
Tyskland vakat med största uppmärksam-
hetJJfver; huruvida det ¦Wk^ESSt
tecken till att den brist på öfvereniurt&m-
niehe, som förut* otvifveluktigt förefunnits
mellan den nuvarande kejsarens hof och
nksknnalern, ännu egde rum. Man vet
hvilket varmt erkännande, kejsar Fredrik
genast vid sitt anträdande till regeringen
visade furst Bismarck, men det var likval
många, som väntade att han icke under
den nya regimen Bkulle blifva eå allamäk-
tig som under den gamla. Det blef dock
snart den allmänna åsigten, ntt han åtmin-
stone skulle behålla fria häuder i ledningen
af Tysklands utrikespolitik. Då framkora-
tno för få dagar Bedan några mystiska ar-
tiklar, eom syntes kämpa mot en osynlig
fiende i det de gingo ut på att framhålla,
att de utspridda underrättelserna, som för
öfrigt visst helt få observerat, oraattTysk-
luml under den nuvarande kejsaren måste
slå in på en engelsk-väulig politik, vore
en förnärmelse mot kejsaren, som tmturligt-
vis uteslutande skulle hafva i sigte Tysk-
lunds intressen. Sedan »Köln. Ztng» supp-
lerat sitt första meddelande från »»Wien»
med ett nytt frAu Berlin, hvari möjligheten
för furst Bismurcks snara tillbakaträdande
sattes i förbindelse med prins Alexanders
frieri, som skall understödjas af drottning
Victorias personliga nörvnro i Charlotten-
burg, få dessa tidningsartiklar en annan
pregel. Det eer verkligen ut eom om den
tyska rikskanslern fruktar för utt ett från
kejsarinnan utgående inflytande skall in-
skränka hans handlingsfrihet på deu ut-
lAndska politikens område, och därför ge-
nast tillgripit sitt gamla kraftmedel att hota
ined att draga sig tillbaka. Att man i väl
underrättade kretsar äfven utom Berlin icke
varit obekant ined sådunu slitningar mel-
luu WilhelmBStrasse och Charlottenburg
frumgar af några anmärkningur, som »Hamb.
Nachr.» genast anknöt vid »Köln. Ztngs»
Wientelegram, och hvari furst Bismarck
starkt understödjes, »emedan hans tillbuka-
t radande i detta ögonblick icke skulle be-
tyda något annat än en uppmuntran till
alla det tyska rikets inre och yttre mot-
ståndare».
Tyskland. Furst Biemurck firade dun
1 (l:s sin 73:dje födelsedag, och var vid
dettu tillfälle föremal för mycket smick-
rande uppmärksutiihet så väl" från hofvets
eom från befolkningens sida. Dftr inkom-
nio mussor uf gåfvor, isynnerhet blommor,
och rikskansleren mottog sirku 700 lyck-
önskningstelegram och 1,200 lyckönsknings-
skrifvelser. Kronprinsen våren af de för-
sta gratulunterna, därefter kom storhertigen
af Baden, arfprineen af Meiningen in. fl.
Från kejsarparet kommo lyckönskningar.
Alla ministrame och etatssekreterarnc suint
styrelserna för de olika myndigheterna in-
fuuno sig likaledes i riksknnslercns palats
för utt uppvaktu. Två militära depututio-
uer hade audiens. Den ena, som bestod
af offisernre, öfverlcmuade at rikskansleren
en hederssköld af silfver, konstrikt arbetad
och prydd med åtskilliga symboliska teck-
ningar. Den »andra deputationen, som be-
stod af 6 offiserare från det Magdeburgisku
kyrussierregementet, hvilket Bismarck till-
hört, öfverlemnnde en eilfverpokul.
Kronprinsen, som är Bismarcks entusiasti-
ske beundrare, var nfirvarunde vid midda-
gen hos furst Bismarck. Sedan rikskans-
leren druckit en skål för kejsaren, talte
kronprinsen för furst Bismarck. Han sade,
att han bildlikt ville framställa, huru han
i närvarande ögonblick förestaide sig riket
i dess politiska och eosiala ställning och i
dess inre och vttre förhållanden. Han lik-
nade riket vid en här, som mist em leda-
re i ett fälttåg, och hvars förste offiser hnr
blifvit hårdt sårad. »I detta kritiska ögon-
blick», fortfor kronprinsen, »rikta 46 mil-
lioner sin blick till fanan och dess bärare,
af hvilken man väntar allt. FanbSraren ar
vår store kansler, han gar före oas, vi följa
honom. Lefve han»! Denna skål mottog*
med stormande bifall.
— Öfversvämniugarnu hufvu uu öfvernllt
nått sin höjdpunkt, vattnet börjar långsamt
sjunka undan. Men nöden är alltjämt t
stigande, och nu först visar sig fldeläggel-
sen i hela sin vidd. Från Elbe ända ned
till Niemen har nästan hela Nordtyskland
hemsökts på det förfärligaste. Den enskilda
välgörenheten har redan utvecklat en etor
verksamhet, men har dock endust förmått
något lindra den första nöden. I toradags
kväll återkom inrikesministern Puttkamer
till Berlin frun sin resa i de öfverevämmade
trakterna. Ett förslag till nödens afhjäl-
pande kominer troligen nu att fortast möj-
ligen utarbetas, så att det kan framläggas
i preussiska deputeradekammaren vid dcee
sammanträdande efter påskferierna.
Turkiska legationen i Berlin har med-
delat Norddeuteche Allgemeine Zeitung,
utt sultanen hnr tillsatt cn kommission för
insamlande af understöd åt de af öfvur-
svämningarna i norra Tyskland lidande.
— Från Berlin telegraferas i tisdags: Kej-
sar Fredrik som med lätthet arbetat och
trjort åkturer, har under senaste nätterna
hostat något mera och varit något illamå-
ende. I dag är matlusten god och kraf-
terna hafva tilltagit. _____________
Afgåugna och ankomna fartyg.
öppet »Cecilia», Ok’sson (iicniiim i Sundsvall)
k 14 marB från Arrojo (IVirtorlco) titl Cana-
Skei
åtgick „ ...„
leu för order.
*kolvaktmustarcn lwr upp kok» for att elda med
skolan
- Ni har det bra, ni pojkar, sftgcr han till skol-
ungdomen. Xu eldas drt med koks at er. I’* min
hkoitid var det i ute så noga.
- Hvad hblli det >arn.t med dA f..r tiden drt?
- Med rottiugen.
- 2G6 -
han ej med peraontr, för b vilka prat och skval-
ler äro en lifsuppgift. Men nllt detta var mrs
Preety obekant, och hon sag derför med en
viss anjrelan på gästen, under det han läste,
hvad Kandal ekrifvit.
Kaptenens ädla nnsigte fördys trades, ocb med
en suck stoppade ban kortet i fickan.
En stund* tystnad följde, bennydeck tänkte
på, hvad han nyss läst, och de båda damerna
betraktade honom med syi bart intresse, fastän
af olika anledningar. Samtalet, som börjat så
linigt, tycktes alldeles abtanna. Nu uppträdde
emellertid cn ny person på scenen.
Det var Kitty, eom återkom i triumf från
sin ridt.
— Mamma, fisnan gjorde ännu mera än ga-
lopperade — hon slog bakut ocb kastade af
mig... A, jag har inte ttött mig alle I fitertog
flickungen, då hon oåg moderns ängsliga min.
Det är eå roligt att kastat af. Det är alldeles
som om marken lyftes upp till en — ocb sft,
ett-tu-tre, ligger man der!
Nu fick bon ögonen pft den främmande herrn,
Dennes leende förrådde genast, att han var
barnvän.
— Gr lilla dotter, mrs Norman ? sporde han.
— Ja.
Kitty frågade hviskande modern, hrem ban
var. Kaptenen hörde det och sade:
— Jag beter Bennydeck. Vill du komma bit
till mig?
Plickau kände länge sedan till hans jakt.
— Jag har sett er vackra båt, sade bon och
närmade sig. År det roligt att segla med den?
- 271 ~
aldrig kunde betrakta annat än i misstrons för*
falskade dager.
Under det ajelfbedrägeri, hvaraf hon led, ge-
nomläste hon gång på gång kapten Bennydecki
bref till hennes far. Hon sfig allt tydligare lik-
heten mellan sig sjeif och den stackars flickan,
som elutat sitt förspilda lif hos nunnorna i det
franska kloBtret.
Detta medförde två resultat.
När Herbert ville veta, hvart de skulle bege
sig, nämde bon Sandyeeal. Han skref redan
samma dag och bestälde rum å hotellet.
Det dröjde dock en tid, innan någon lägen-
bet etod till bads. I saknad af en väniuna
eller elägting, till hvilken bon kunde anförtro
sig, och intagen af en sjuklig fruktan för fram-
tiden, fullföljde bon nu Mil det yttersta jemfo.
relsen mellan sig sjelf och den förtappadr. va-
relie, hon läst om. Sid skickade ett anonymt
bref till priorinnan i klostret vid Sandjsual.
Den yppade bon oförbehållsamt allt, blott
med förtigande af namnen. Hon skildrade, hur
ensam ocb isolerad hon stod, förklarade si i?
hysa en innerlig önskan att göra bot ocb bätt-
ring ocb fora ett fromt lif. framhöll aåsom sin
•törsta olycka, att hon blifvit uppfostrad af
menuiskor utan religion, och erkände att hon
brakat besöka en protestantisk kyrka som en
formsak, blott för det hennes pligt som lärar-
inna tvingat henne dertill.
— Den religion, jag finner hos första kristna
kvinna, som bjelper mig att träda i hennes fot-
epår. Ir jag beredd att antaga, ja» jag längtar
till ocb med derefter, tillade bon. Vill ni taga
emot mig, om jag kommer till er i min nöd?
- 270 -
Emellertid gick kapten Bennydeck utför trup-
pnn för att återvända till sin jakt. Nere i for-
stugan mötte ban en herre och dam. Natur-
ligtvis sfg han pa den sistnämda. Hon vnr li-
ten och mörk och skulle ha varit vacker, om
hou ej sett sil sjuklig och nedstämd ut. Hvad
b k u lie han väl ha sagt eller gjort, om lian ve-
tat, att de två framlinjjarne voro Handnl Linlevs
l>ror och Roderick Weetcrficlds dotter!
IX.
Misstron får långsamt men säkert iimtec i
lijcrtat, och till siat når den titt ödesdigra mal.
Sid blef allt mera öfvertygad om, att Her-
bert jemforde sitt nuvarande lif med de lyck-
liga dagar, ban baft på Mount Morven, och i
»in oförnuftiga fruktan motsåg hon den tid, då
han skulle Jernna henne utan skydd i verld, som ej
har någon plats för kvinnor, sådana tom bon.
Det var en olycksalig inbillning. Hur mora-
lisk svag Herbert än var, både lian ej ftunu
förlorat den hederskänsla, som från födseln blif-
vit inplantad bos honom. Handlande under
dess inflytande, var han, om m»n si får «äga,
beständig midt i sin obeständighet. Lika är-
ligt som ban förebrådde sig sin otrohet mot
hustrun, lika srligt sökte han göra sin pligt
mot den kvinna, ban vilseledt. Trots alla de
själastrider, ban utkämpade med sig sjelf i en-
samheten, visade han sig alltid god ocb hän-
synsfull mot henne. I hela hans uppförande
lig en trygghet för framtiden, som hon dock
- 207 -
— Om din mamma ej iruuade sig tillbaka
till London i dag, tkulle jag bo henne låta dig
(olja med på cn tur, men det kan ju ske cu
annan gång.
— Ja, ja, i morgon eller öfvermorgoti, föru<
slog hon ifrigt. Vet du, hvar jag bor i Lon-
don? Mamma, hvrr bor jag, när jag är i
London?
Innan modern bann svara, fick barnet en ny ide.
— Vänta, rlu behöfver inte säga det. Det
står på mormors koffertar, som redan k’ ute i
gången.
Hon sprang ut, och kaptenens blick följde
barnet med ett intresse, som stärkte moderns
goda tanke om honom. Hon ämnade just fråga,
om han var gift och fjeif hade barn. då Kitty
kom tillbaka och upplyste, ntt ndresaen var:
Bucks hotell, Sydenham.
— Mamma skrifter alltid upp sådant for ntt
inte glömma det, fortfor bon. Skall inte ctu
göra på samma sätt?
Beunydeck tog fram sin anteckningsbok, och
vändande sig till mrs Norman, frågade han
muntert:
— Tillåter ni, att jag följer ert exempel?
Den unga frun gick icke blott in på skämtet,
utan tillade vänligt:
— Glöm ej. när ni kommer till London, att
Kittye inbjudning också Sr min.
I dH.amma »Ig den punktliga m» Presty pä
sitt ar ocb erinrade dottern om, att tlget ej
brukade vänta på de retande. Kate steg npp
och rickte kaptenen banden. Kitty gjorde ännu
bittre, hon gaf honom en kyss, i det hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
