Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Rothschild i Parii ooh det är nu
att bygga en direkt rörledning
mellann Baku och hamnstaden Batum vic
’"’ m hafvot, livilken rörledning beräknas
KS» öfwrft» 700,000,000 liter petroleum
fram och eoni i anläggning skulle kosta
omkring 36,000,000 kr.
Ludvig Nobel har ända till sista tiden
själf stått i spetsen för det af honom grun-
fi storartade företaget} omsorgen om
Emma och det därmed förenade arbetet
fi dock till slut hons krafter oeh han lat
JjJJ gflner intaga sin plats, medan han själf
sökte återfinan hälsan.
Nobel vat många band fftst vid fosterjorden,
hans åldriga moder är fortfarande
bosatt i den svenska hufvudstaden, hans sö-
! hafva vid dftrvarande tekniska högskola
°tillit sin ingenjörsutbildning oeh därifrån
?Ä<le han sin maka. Talrika vänner
T ålftgtingar mottaga oek har med saknad
buet om aen energiska och företagsammi
mannens bortgång.
’ Göteborgs stift. Ut-
i offentliggjordes i lör-
Rodhe har erhållit 126 röster
Hågglund 79 »
Lr lottning med biskop BilHng, som äf-
2o erhållit 61 röster,
Vftrinaat kommo domprosten Kosell med
is röster, rektor Wåhlin 36, professorerue
Martin Johansson 22, Olbers 15 ooh Bring
11IoromeDomkttpitlet erhöll Kohde 5 röster,
Ullman 5, Kosell 4, Johansson 2, Billing,
Hflgglund, Bring, Wåhlin och Norrby, hvar-
Jera 1 röst.
Konung Oskar ankom i fredags till
Milano i lördags till Firenze och afreste i
Saga därifrån till Koma.
Ånfiaren Express, som i 10 veckor
kmt infrusen i Oxelösund, försökte i fre-
dags att bryta eig ut men förgäfves.
Bland lyckönskningsbrefven till
Biffliarek på hans senaste födelsedag var
gfven ett från kronpriusessan Victoria af
Kronolänsman F. Itobért i Elnihult
har af en hr Johan M. Magnusson i V.
Tboreås angifvits hos länsstyrelsen i Vexiö,
för det hr K. vid två tillfällen såsom kon-
trollör å Thoreås Qvarnagårds bränneri skulle
undandragit bränvin från beskattning. An-
gifvaren åberopar fyra namngifna personer
forten som vittnen.
Statens järnvägar. Stationerna Hybo
/lön 1,800), Kumla (lön 1,500), Erikslund
lön 900), Holmsveden och Okna (lön 800),
äfvensom en bokhållareplats i Malmö, äro
förklarade lediga till ansökning.
»Kejsardömets katekes" lät Napo-
leon 1 trycka i en million exemplar för att
hos den franska ungdomen inprägla, att man
»vid straff af evig fördömelse måste älska
kejsaren». Af boken finnes sedan 40 år
tillbaka ej ett exemplar att köpa till hvad
pris som hålst. Hvart ha de tagit vägen?
— frågar en utländsk tidning,
Staten köper jord» K. m:t har be-
myndigat länsstyrelsen i Kalmar att fur sta-
tens räkning till ett pris af 16,000 kr. in-
köpa hemmanen Böle *J3 6—7 i Ryssby
Bocken och Norra Möre hårad. De skola
nämligen läggas till Ebbegärde kronopark.
Vniformförfångvårdstjänstemän,.
Sedan regeringen godkänt i detta afseende
uppgjordt förslag, har fångvårdsstyrelsen
bestämt, att denna uniform senast den 1
april 1889 skall vara anlagd af direktör,
bevaknragsbefålhafvare, vaktmästare och fur-
ste vaktkonstapel samt före samma dag 1890
af öfrige konstaplar. Uniformen är af mörk-
blått kläde, med enkel knapprad. Samtlige
befäl bära sabel, konstapel huggare.
Sparbankerna» Riksdagen beslöt i lör-
dags att hos k. m:t genom en skrifvelse an-
hålla om ett tillägg i gällande lagstiftning
angående rikets sparbanker i syfte af för-
buds utfärdande för medlem af sparbanks-
styreke eller för i banken anstäld tjänste-
man att gå i borgen för lån i banken.
1 Tierp fruktar man att den tätt befol-
kade Tierpsslätten, som ligger 33VJ fot un-
der Dalelfvens vattenBtånd, skall öfversväm-
raas när fjällfloden kommer. Man påyrkar
att manskap må i tid uppbådas för att ar-
beta på förstärkande af den gamla dammen
vid Ingsån i Söderfors. U.
Vngdomens fria lekar voro på tal
vid gymnastikläraremötet i Stockholm. Som
bekant ha dessa nästan alldeles kommit ur
braket de senare åren, trots ihärdiga an-
strängningar af ungdomens vänner. Mötet
diskuterade orsakerna härtill och botemed-
len samt kom till följande resultat: att på
grund af lekens uppfostrande värde uttala
önskvärdheten af kraftiga åtgärders vidta-
gande för att få leken införd i våra allm.
läroverk och för sådant ändamål betonas att
lämpliga och rymliga lekplatser anordnas,
att lekmateriel anskaffas genom skolans för-
sorg, att lärarne mera intressera sig för lek
och att tillräcklig tid lemnas, till en början
minst 2 eftermiddagar i veckan, alldeles fria
från öfrigt skolarbete.
Fältskärsmästare-examen aflades i
Stockholm den 9 dennes af mediko-filosofie
kandidaten Karl Emanuel Axelson.
Vnåev flyttveekan från den 23 till
-»a:si komma ett tjugutal medlemmar af
Änsthga föreningen af unga kvinnor att
X uT och Järnväg88tationer möta till
’J"* ankommande kvinliga tjänstsö-
kande för att bispringa dessa med råd och
»pplysmngar. Liksom förut varit fallet,
Komma äfven nu att i föreningens lokal,
S» »<rn,ämda da8ar anordnas möten för
tjänatfljckoi- kl. 7-9 alla aftnar.
Waldenströms riksdags-
rksamhet. På det tadel, som
en sändare i Hemlandsvännen uttalat där-
över svarar P. W. sålunda:
insändaren tror, att utgången af frågan
J1» mm interpellation (om prostitutionen)
jeivis berott på antipatier mot min person.
J>et är ett mycket vanhedrande omdöme om
Kammaren, som ins. sålunda uttalar, och det
fi
en oförskräckthet, som dock lättslår
-"« i hänsynslöshet». Ja, huru det först
Jjnger ihop med min oförskräckthet, det
na* Jag därhän. Om jag skulle tala om
SKUlle icke många tro det. Dock, om
är mindre rädd än åtskilliga andra, så
vn,oiLagiV188t icke »»ledning att känna sam-
vetsförebråelser därför. Men hänsynslöshet
»dock något klandervärdt, säger man. Ja,
™« nu insändaren eller någon annan kunde
visa mig gränsen mellan oförskräckthet och
nansvnslöshet. Jag är alldeles säker på,
att* u Jag SJ°rde anmärkning emot det
«t, nvarpå somliga af kammarens ledamö-
ttLJU8tferade Prot°kollet, så ansågs det af
twSr w ))nän8y?8löst», medan insändaren
mpn68-?8. a funnit det »oförskräckt» gjordt
™en riktigt och väl behöfligt. När jag i
jvisektionsfrågan uppläste ur en medisinsk
UBSntt nägra ord af en svensk professor
Nr 46
ora föriök, tom i vetenskapens intreme gjorts
JVldÄ8iniltio? ?Wa 7fiHtf8kt to
— vftl kan räknas «»-
.. - - förskräckligaste form af vivisek-
tion, då ar jag s&ker på, att många ansågo
(Jet »hänsynslöst». Frän andra hrtli däremot
har jag mottagit tacksägelser, oeh det från
håll, dar känslan för det anständiga ar val
så atark som hos någon ledamot af Andra
kammaren, Flere Ärm exempel ekullo
jag kunna anföra. Hvad ar då hänsynslös-
het? Det ar ett högat obestämdt oeh mång-
tydigt ord, som ar mycket lämpligt att an-
vända, nar man vill tadla ett oMrskräckt
uttalande, som blottar saker, hvilka man
anser borde få vara hemliga, eller ett upp-
trädande, som något afvifcer från de van-
liga hjulspåren. Såsom bevis på min han-
syns öshet anför ins., att jag ej respekterat
»aneienmtetens ratt», då jag, ehuru ung riks-
dagsman, tillåtit mig att göra saker, som
borde vara äldre ri&daganlän förbehållna.
Jag får därpå svara, att det finnes ingen
aneienmtetens ratt. Alla ledamöter af kom-
rnaren aro likstälda. Om det skulle hända,
att någon äldre riksdagsman i strid mot
grundlagens tvd iga ord ansåge somliga rät-
tigheter sig förbehållna ooh förty försökte
taga ett visst förmynderskap öfver yngre,
oeh om ms. vill saga, att jag genom mitt
uppträdande gjort något för att bryta detta
förmynderskap, så skall jag anse detta så-
som ett svnnerligen godt loford om mitt
uppträdande. På samma gång får jag doek
*yet saga, att jag har svårt för att tro, att
it i Andra kammaren skulle finnas några
så lutnpna karaktärer, att de af harm öfver
att ej få vara mina förmyndare skulle rösta
mot mm interpellation, ifall de annars au-
såge henne ändamålsenlig.
Ins. anmärker vidare såsom en orsak till
antipatierna emot mig, att jag »griper in i
debatten om de flesta frågor äfven af myc-
ket olikartad natur». Det där ar nu föret
och främst inte sant. Vid den senaste riks-
dagen t; ex. deltog jag i debatten l.o) i tre
rågor, i hvilka jag hade väckt motion, 2:o)
i elfva frågor för öfrigt. Af dessa elfva frå-
gor voro icke mindre än åtta kultur- och
bevillnings-(;tull)-frågor, som på grund af
min personliga ställning ooh mitt arbete lågo
mig synnerligen nära. Insändarens anmärk-
ning i denna del är således fullkomligt obe-
ogad. Oeh för resten: Hvad sammanhang
tade denna sak med min interpellation?
Kukt ingenting.
Sammalunda förhåller det sig med insän-
darens anmärkning, att jag »ibland kastar
mig in i debatten utan politisk klokhet, d.
v. s. då intet står att vinna, annat än att
motståndarne retas». Hvar gång man vet
sig vara i minoritet, vet man, att man in-
genting vinner med att deltaga i debatten.
Skulle det nu vara politiskt oklokt att un-
der sådana förhållanden begära ordet, då
funnes väl ingen klok man i kammaren.
Vare härmed huru som helst: den klokhet,
som talar endast, då man vet sig vara i ma-
joritet, den lemnar jag gerna åt hvar och
en, som anser den för en dygd. Min sak
är att kämpa för, hvad jag anser vara rätt,
utan afseende på, ora jag därvid är i ma-
oritet eller i minoritet. livad särskildt de
’rågor angår, som insändaren anför såsom
exempel, kan jag nämna, att efter mitt upp-
trädande i dem en äldre, för sin politiska
klokhet synnerligen ansedd riksdagsman sär-
skildt tackade mig därför, i det han tillika
förklarade: »Det är icke många, som nu-
mer ha mod att i denna kammare uttala
sådana sanningar».
Slutligen säger insändaren, att jag i de-.
batten gjort mig skyldig till »otillständiga
personligheter». En sådan beskyllning ber
jag att helt enkelt få tillbakavisa såsom otill-
ständig. Jag har en enda gång gjort ett
!pp på en riksdagsmans person. Det
då en riksdagsman, som mer än en
gång uppträde uti kammaren i ett tillstånd,
som för hvarje nykterhetsvän måste vara vid-
rigt att skåda. Det är ingen af kammarens
ledamöter, som icke vet det. / sådant till-
itånd stod han nu och talade bland annat
om, huru det är bibliskt att dricka sig druc-
ken, emedan Noak gjorde så. Då var det
jag tog bladet från munnen och offentligt
pekade på, hvad alla sågo. Det var det
djärfvaste jag gjort i kammaren, men där-
med är alls icke sagdt, att det var otillstän-
digt. Jag skulle kunna nämna åldriga och
utmärkt framstående kammarledamöter, som
ansågo det vara väl behöfligt. Och för re-
sten hade det ingenting med min interpel-
lation att göra.
Jag slutar här. Utgången af frågan om
min interpellation är ej så mycket att un-
dra på, när man betänker, att den fråga,
som den rörde, aldrig förut varit före i den
svenska riksdagen. Därtill kommer, att jag
icke var i tillfälle att redogöra för, hvad
man i andra land gjort i saken. Ty, som
bekant, våga vi svenskar icke på många
områden taga ett steg på egen hand. Gäl-
ler det att grå/va en grop eller att fylla
’yen en pol, måste vi förut veta, om man i
Tyskland, Frankrike, Norge eller något an-
nat land förut företagit sig något sådant.
Men saken kommer nog igen. Så pass hän-
synslös är jag i alla händelser.
Till offren för öfversvämningarna
i Tyskland har konung Oscar, sedan han
under färden från Hamburg till Frankfurt
dorts uppmärksam nå öfverevämnincon,
slankt 2.ÖÖ0 mark, hvWen summa svenska
sändebudet i lördags öfverlemnade At stats-
ministern Aehenbach.
En förutspådd vtvvrovw..*
Bollnässtaden af innevarande vårs .
enwtees med fruktan oeh bafvan. Aren
1861-79 aro betecknande öfversvamnings-
? år för Bollnäs. Ar 1861 medtog floden bron
så högt vid Odmsbaeken, att enMst drunk-
nade efter landsvägen därstädes. », p
u^EtW^ttWf&P* Vid ett talrikt
besökt folkmöte i Göteborg den 8 april dryf-
ades den af lektor Waldenström T *
interpellationen om prostitutionen.
Efter hflig debatt enades man om följande
resolution: J
Mötet proteitorar mot rikadagons tillvagag&ondo
att vägra W. rättighet att Interpollera regeringen 1
i bcojkIo A ett missförhållande som rör alla sam-
lallekliSBor, H& mycket skadligare som det Ur för-
»{J«de i lagen, men tolereras af myndigheterna i
do större stttderua. G. H.-T.
»Till lärare ooh uppfostrare, sär-
skfldt folkskollärare» samt vänner af
folkskolan har i dagarue ett upprop utfär-
dats om bildande af en mellanfolklig för-
ening, åsyftande att i skolan inplanta hos
barnen fredens ooh den allmanna förbätt-
ringens idé ooh motarbeta den föreställning
om kriget som något Ärofullt oeh berömligt!
I uppropet heter det bland annat:
Att inplanta den fosterlandakansla, som öfvcrallt
kominer omkostnaderna för arméers underhall att
växa till en oerhörd höjd, borde icke längre vara
ett af de förnämsta syftena vid de ungas unpfo-
strån. Det ar den fosterlandskänsla, som ännu i
vara dagar atgudar den rAa styrkan och som un-
¦¦¦ fosterländsk, fridsam upp-
skolböcker (till exempel
lUraro gA ilnmi i det gamla
–––– ,„„.........Jredraga att glfva ökad nä-
ring åt hvad som ännu åtskiljer raser och natio-
ner samt i överensstämmelse därmed åt den kri-
För sakens främjande skall bildas ett »mel-
lanfolkligt uppfostringsråd», sammansatt af
ombud för olika land. Rådets medlemmar
skola utses af regeringarna och på förslag
af meningsfränderna, men få ej betraktas som
representanter för regeringarnas åsigter.
Uppropet är underteeknadt af ombud från
tio olika land, Förenta Staterna, England,
Frankrike, Tyskland o. s. v. Sverge repre-
senteras af skolläraren Emil Hammarlund
och hr Ed. Wawrinsky, Stockholm.
Om utvandringen öfver Göteborg
skrifver G. P.
En utvandraredag, som hittills kanske ingen, var
den 13 april Närmare 3,000 landsmän, om man
nu till dessa äfven vill räkna ett mindre antal af
Suomis söner, hvilka öfver Bottniska viken och vi-
dare medels statsbanan Utkommit, lemnade då fä-
dernejorden och inskeppade sig på de tre stora
liullångarne »Marsdin», »Orlando» och »Komeo».
»Marsdin» lemnade redan kl. 9 f. m. hamnen.
Alla, som då medföljde, måste sålunda vara uppe i
tid, hvadau redan vid 6-tiden om morgonen den
stora folkvandringen begynte Sillgatan utefter ned
till hamnen. Vid nämda gata, där de fleste af de
stora emigrantkontoren äro belägna, skaffa sig och
emigranterna i allmänhet kvarter under sin här-
varo. Den enskilda företagsamheten står villigt till
tjänst och en mängd hushåll hafva denna vår, kan-
ske mer än tillförene, en betydlig inkomst af den
stora emigrantskaran. Man inrymmer i våningarne
60, 70, ja 80 personer. Halmmadrasser och kud-
dar har mau under vintern ställt i ordning och vid
början af veckan begynner man att bädda längs
alla väggar. Emigranterna betala vanligen 50 öre,
med kaffe om morgonen 60 öre, pr dygn, men denna
gång uppgifves det, att en del värdar passat på och
tagit till och med 75 öre.
I kvarteren föres ett säreget ofta bullersamt lif
af allt det i dessa våningar logerande unga folket
af båda könen, och där äfven de af en och annan
medförda dragharmonikorna spela en ingalunda
ovigtig roll om kvällar och nätter, då hemlands-
danser än en gång öfvas med flit och lust. Några
egentliga oordningar hör man dock ej af från dessa
kvarter, hvilkas innehafvare nu inkassera betydliga
summor.
Utefter den uämda gatan stod det sedan under
hela förmiddagen till fram på e. in. vid 3-tiden, då
»Romeo» afgick, som en ström af människor, de
allra flesta ungt lefnadskraftigt folk, men äfven en
och annan åldring sågs vandra åstad bland de unga.
Mellan de stora ute i hamnen liggande ångarne och
kajen gingo ända till det sista fartygets afgång ång-
slupar så fort de hunno med laster af utvandrare.
På kajen vid debarkeringsplatserna rådde en träng-
sel, som poliskonstaplarne med all möda sökte göra
så dräglig som möjligt. Ofta måste de taga i med
hårdhandskarne.
Den stora utvandringen kunde ej annat än väcka
en viss uppmärksamhet i staden och en mängd åskå-
dare voro hela tiden tillstädes, jömte många lands-
ortsbor, hvilka hit åtföljt anhöriga och vänner. Af
dessa syntes mången med tårad kind vid det sista
afskedet från en son, en dotter eller eljes en hjär-
tevän. Från ångarne vinkades ett sista farväl. Så
vinkades från stranden tillbaka af en man eller far
och af arbete hårda händer aftorkade den fram-
pressade tåren.
Men dessa känsloutgjutelser voro dock i det hela
enstaka fall. Massan af utvandrarne sågo inga-
lunda gråtmilda ut, tvärtom. Många syntes med
trotsigt sinne lemna fädernejorden.
Rättegångs- och Polissaker.
Stölder. Arbetaren Per Olof Svensson
från Borgsjö, häktad och tilltalad för det
han den 22 sistl. mars hos handlanden
Hagblom i Hammar, Torps socken, olofli-
gen tillgripit dels en låda sjsik och en plåt
Från Hagblom och dels åtskilliga linne- och
klädespersedlar från Hagbloms handelsbi-
träde samt från en där anstäld arbetare,
undergick i tisdags ransakning inför Torps
häradsrätt. Den tilltalade erkände och ville
bedja Gud om ursäkt för det han gjort
det.» Svensson, som är född den 5 augu-
sti 1847 i Torp och Naggen, dömdes att
undergå 2 månaders straffarbete och till ett
års vanfrejd.
SUNDSVALLS TIDNING Torsdag 19 April
1888
— Finnen Johan Victor Ekenman till-
talad för etöld of kläder från sin kamrat
Erik Nyländer undergick samma dag fort-
satt ransakning inför Selångers häradsrätt
Som tillkallade vittnen ej tilletädeskommo
blef målet uppskjutet.
— För femte resan stöld straffade Erik
Olof Flemström, född den 30 maj J839 i
Ragunda socken af Jämtlands län, under-
gick i lördags ransakning inför Niurunda
häradsrätt, rörande af honom hos skollära-
ren S. J. Billström å Nyhamo begåni
inbrottsstöld, hvorvid linnekläder till ett
varde af 60 kr. hos B. tillgrepos samt en
sparkstötting tillhörig Rob. Lindström vid
Kubikenborg anammades för att kunna
forsla kläderna till Sundsvall, där tjufven
samma natt emellan den 7 och 8 dennes
af polisen häktades. Flemström erkände
ock desslikes att han sistl. oktober stal två
klockor från en sofvande person å utvärds-
huset »Oröna Lund» vid Landskrona. Flem-
ström, som är 49 år gammal, har däraf till-
bringat 25 år på fästning, oeh utkom från
Långholmen den 3 oktober 1887, där han
aftjänat 10 års straffarbete, som han af
Sundsvhlls rådstufvurätt blifvit ådömd för
5:o resan stöld. Målet uppsköts.
Stölden i Kftrfsta. För detta brott till-
talade N. P. Bergström, Sveneeon-Norroan
fortsatt ransakning inför Tuno häradsrätt.
Alla tre nekade fortfarande att hafva nå-
l del i nämda stöld. Emellertid var till
2Qt hemtad en koffert, som Bergström
skulle hafva instält dagen före sistl. tret-
tondedags afton hos torparen P. O. Nack-
sten i Gällvik, Ljustorps socken. Sedan
kofferten blifvit uppbruten befans den inne-
hålla 2 mössor; 2 yllevästar; 36 yllehals-
dukar; 12 alnar kambrik; 8 dito kasinett;
50 dito cloth; 16 dito kladningstyg 8 dito
krafttyg; 6«/j dito kläde; 16 dito tvinntyg
och 40 dito kladningstyg, hvilka samtliga
varor, uppgående i värde till öfver 400 kr.,
igenkändes af målsegaren, handl. Edlund,
såsom sig tillhöriga. Bergström förnekade
att ha satt in kofferten hos Nackstén och
likaledes att den tillhörde honom; väl var
den lik den koffert han försålt i Liden, men
trodde ej att det var densamma. Koffer-
tens innehåll kände han> bestämdt icke till.
Sedan åtskilliga omständigheter förekommit,
som tydligen utvisade att det var den Berg-
strömska kofferten, så vidgick han att det
så var, men förnekade fortfarande att ha
varit i Gällvik. För att styrka detta be-
gärde åklagaren uppskof som af häradsrät-
ten beviljades till den 8 nästa maj.
Sedelförfiilskningen. Ransakningen med
härför häktade och tilltalade Melander, Nor-
berg, Forsberg, Weetin och Andersson samt
på fri fot varande bagaren Carlsson egde i
lördags, måndags och tisdags rum å Sunds-
valls kronohäkte inför Njuruada häradsrätt,
ivarunder det märkliga förekom att Nor-
berg i lördags återtog sin bekännelse om all
delaktighet i här ifrågavarande brott, oak-
tadt han både inför Bergsjö häradsrätt och
vid två föregående extra ting inför Sköns
häradsrätt erkändt sig skyldig, men inedgaf
dock fortfarande att han hade kännedom om
de andras brottslighet.
Melander vidhöll hvad han förut berättat
samt tillade med största bestämdhet att Nor-
berg deltagit i utprånglingen samt omtalade
dessutom att Norberg sökt förmå honom att
anlägga mordbrand i Norbergs hus, hvilket
skulle så lätt kunna ske medan N. och hans
familj voro borta på ett besök å Alnön. N.
skulle ställa bränbara ämnen innanför ett
fönster, som M. därpå skulle krossa och där-
på endast sticka m en brinnande cigarr.
Om detta lyckades skulle M. få 50 kronor
dussör. Melander ville icke åtaga sig ger-
ningen, emedan han ansåg det orätt att be-
draga brandstodsbolagen, som äro inrättade
till människors nytta och skydd för olyckor.
Gården hade Norberg försäkrat till 3,000
kr. samt lösegendomen, som M. trodde, till
1 å 2,000 kronor.
Norberg påstod att detta var en fullkom-
lig dikt all t saminan. Väl hade han gården
försäkrad, men ej lösegendomen.
Melander berättade vidare att Norberg
den 27 juli 1885 skjutsat honom till Mid-
skogsbron, (skilnaden emellan Böle och All-
sta i Tuna socken), medförande en press
och öfriga utensilier för sedeltillverkning,
ledan M. ämnade att slå sig ned i en för
ändamålet lämplig inom Allsta by varande
grotta och där, med tillhjälp af Forsberg och
Westin, tillverka sedlar. De senare kommo
också dit, men någon sedeltryckning blef
ej ut af, emedan ett regn kom, som omöj-
liggjorde den affären. Härifrån sändes de
förr omnämda utensilierna på obanade vä-
gar sedermera till Gnarp.
Vid ett annat tillfälle hade Melander före-
hållit Norberg att han ville göra sig både
till direktör, kassör och kamrer för den af
dem inrättade banken, hvarjämte N. erhöll
förebråelser för det han drog in för många
personer i affären och som orden fallit: »du
ill samla alla mordbrännare och andra straf-
fade personer till en liga, men då heder-
ligt folk ej så sällan lura hvarandra, huru
kunna vi då lita på skälmar?»
Vid samma tillfälle hade Norberg yttrat
att pänningar äro en magasinerad yara för
den fattige. Häri hade Melander instämdt
och sagt att enskilda banker ej borde få
utgifva sedlar, hvilken ratt skulle vara för-
behållen riksbanken.
Norberg hade äfven föreslagit att riks-
bankens 5-kronosedlar borde efterapas, eme-
dan de voro lätta att utprångla både inom
och utom landet. Därpå ville M. emeller-
tid ej ingå, då riksbanken borde ensamt ha
sedelutgifningsrätt, hvaremot han ej ansåg
för synd att skada de enskilda bankerna.
Via förhörets slut i lördags afton inlem-
nade Carlsson en skrift hvari han fordrade
300 kr. i skadestånd och ersättning för hans
häktande, hvarjämte, då ingen bevisningemot
honom förekommit, han fordrade att blifva
från m.tlet skild. •
Under måndagen och tisdagen förekom ej
något synnerligt nytt.
På häradsrättens förordnande blef Carls-
son i måndags tagen i fängsligt förvar på
det han ej skulle vara i tillfälle åhöra de
öfriga tilltalades berättelser, men blef han
i tisdags efter ransakningens slut åter för-
satt på fri fot.
Melander påstod under måndagens förhör
att Karl Andersson vore gruntUäggare af
alla förfalskningar, som M7 varit med om
den första, såväl då M. blef dömd för för-
falskning af Göteborgstiorna, som de senare.
I en på tisdagen ingifven skrift berättade
Melander, att han till Bergsjö häradsrätt
ingifvit en skrift, hvari han omtalat huru
alla de i förfalskningsbrotten deltagande
uppfört sig mot honom »såsom riktiga djäf-
lar», men rätten hade icke fäst sig därvid.
Under resan från Hudiksvalls till Sunds-
valls kronohäkte hade Melanders medbrotts-
lingar frågat honom huru han fann vistel-
sen å fästningen, därpå han svarat att »fän-
gelset är, som förgården till helvetet».
Slutligen uppgår Melander att Kari An-
dersson är i besittning af en hemlie konst,
som han M. ej kunde förklara, hvangenom
han tvingar en annan människa att göra
hvad han vill, utan att man har förmåga
att motstå honom. Detta var orsaken till
att Andersson kunnat förleda M. till begå-
ende af alla sina brott.
Ransakningen uppsköts på åklagarens be-
gäran till den 27 dennes.
Tid Hernösands rådhusrätt fäldes i
måndags en hästhandlande från Medelpad
att för fylleri och fortkörning öfver kanal-
bron bota kr. 12.60. v. a.
Tyske undersåtarne C. A. Kantens och
J. Martins, förfalskare af pass, ha af Skel-
lefteå rådhusrätt dömts till ansvar enligt 22
kap. 2 § 1 mom. strafflagen. Enär de till-
talade dock erkänt sig hafva begått liknande
förbrytelser å särskilda orter i Norrbotten,
komma de slutligen att dömas af den dom-
stol, där de sist lagforas.
De tilltalade komma sålunda att afföras
till Luleå och Neder-Kalix, på hvilka stäl-
len de äfven begått förbrytelser. Sk. T.
Tack!
för det deltagande som Gnarps sockens med-
lemmar, och i synnerhet kyrkoherde A. Nor-
lander visat mig i min sorgliga belägenhet
i det de förenat sina böner om min frihets
återgifvande, och som denna oväntade nåd
är mig nu gjfven, får jag efter denna för-
sta natts hvila inom församlingen på detta
sätt hjärtligen tacka alla som visat mig och
mina kära barn en så oförskyld godhet.
Trollsveden & Gnarp den 17 april 1888.
Stina Greta Sundin.
Strödda underrättelser.
Den Edgren-Agrellska litteraturens
skörd. Eleverna i de högre klasserna af
ett par kvinliga läroverk i Stockholm hafva
sins emellan bildat en förening i hvilkens
stadgar ingår att: hvar och en som säger
ett godt ord om en karl plikte 10 öre. Förnyas
förbrytelsen tredje gången, utstrykes förbry-
terskan ur föreningen. Vidare ha de små
älskvärda medlemmarne bestämt att de alla
skola gifta sig, icke för att göra männen
lyckliga, utan för att pina lifvet ur dem.
Vi hoppas att det där år en »åkomma»,
som går öfver.
Hästens lokalsinne. Genom de stora
timmerdrifningarne från Alfta skogarne un-
der innevarande vinter har å Fjälesjön i
Bollnäs samlats en ansenlig massa timmer,
man påstår inemot 200,000 träd. De olika
körarne hafva här upplagt hvar sina »väl-
tor», mellan hvilka finnas hufvudvågar och
bivägar i mängd. Genom dagligen tillkom-
mande nya vältor förändra dessa vägar oupp-
hörligt utseende, och när därtill härom da-
gen inträffat ett snöfall, var det omöjligt
Pör en af körarne att finna rätt på sin välta.
Efter att själf hafva sökt förgäfves, skaffade
han sig hjälp och spanade, i tre hela da-
gar utan resultat, lör mannen fans nu ej
annan utsigt än att både gå miste om kör-
ningslön och nödgas ersätta skogsegaren för
det nedkörda timret, då någon föreslog att
taga hästens lokalsinne till hjälp. Sagdt
och gjordt! Hästen spändes för och lera-
nades fria tyglar; efter att en stund hafva
följt hufvudvägen, vek han lugnt af åt en
af de otaliga sidovägarne och stannade snart
vid den så mycket eftersökta våltan, hvars
klumpar nu tydligen igenkändes. II.
Åsigterna ändras. Innan brefmärken
och straffporto för ofrankerade eller otill-
räckligt frankcrade bref blifvit införda, an-
sågs det i Frankrike för högst opassande
oeh obildadt att frankera ett bref till en god
vftn eller bekant.
Grannländerna.
Norge. En insamling för advokaten Stäng
har varit igångsatt af lians meningsfränder
med afsigt att därigenom bereda honom er-
sättning för hvad hans enskilda affärer li-
dit genom det afbräck hans trägna delta-
gande i politiska lifvet vållat i hans stora
juridiska praktik. Denna insamling har nu
inbragt ej mindre än omkring 100,000 kr.
— Regeringen har begärt stortingets
samtycke till ett förslag, hvilket åsyftar
slopandet af Akershus’, Fredrikstens, Kri-
stiansands, Bcrgenhus* oeh Trondhjems fäst-
ningar. Akershus, Fredriksten och Munk-
holmen skulle dock underhållas såsom hi-
storiska minnesmärken. Förslaget afseratt
trygga vederbörande städer mot de faror,
som närheten af en fästning kan medföra
under ett sjökrig samt att möjliggöra in-
skränkning i militärafdelningare och sko-
lors garnisonstjänst.
Telegram t. Sundsvalls Tidning.
Stockholm den 19 april. Riksdagen
har beslutit tull å fartyg med 10 pros.
af värdet.
Vid kvällsplenum i går har Förste
kammaren med 63 röster mot 59 afslagit
men Andre kammaren bifallit fisktullen
samt båda kamrarne antagit fläsktullen.
Andre kammaren biföll frötullen med
undantag af klöfver som skulle blifva tullfri.
Berlin den 18 april. Bulletin i dag
kl. 10 f. in.: Kejsaren har haft någor-
lunda lugn natt, men fortfarande feber.
Tillståndet oförändradt.
- D:r Hovell borttog i natt den hit.
tills begagnade kanylen och insatte en
annan af större genomskärning; införan-
det af densamma erbjöd ingen svårighet
eller blodsförlust. Professor Legden
har undersökt lungorna ined negativt
resultat.
Från utlandet.
Tyskland. Kronprins Wilhelm hade den
10 dennes långa och täta öfverläggningar
med furst Bismarck. Han döljer icke, att
han tager parti för rikskansleren mot kej-
saren och kejsarinnan. För öfrigt har han
alltid visat sig fiendtligt stämd mot prin-
sen af Battenberg, och då ett giftermål mel-
lan hans syster och nämde prins var ifrå-
gasatt för något mer än ett år sedan, kal-
lade han denna, förbindelse för en mesal-
lians.
Von Bennigsens ankomst till Berlin har
väckt stor uppmärksamhet därstädes. Det
säges, att Bismarck ditkallat honom. De
hafva haft ett långt samtal med hvarandra.
Enligt ryktet ekulle v. Bennigsen komma
att efterträda v. Puttkamer såsom inrikes-
minister.
Kejsaren lär däremot tillkallat förre ba-
densiske ministern v. Roggenbach. Denne
gäller för att vara mycket liberal och myc-
ket moderat och anses dässutom för en af
furst Bismarcks motståndare. Von Roggen-
bach, som är kejsaren mycket tillgifven,
hade redan blifvit kallad till San Remo,
då man ville tvinga den nuvarande kejsa-
ren att abdikera och öfverlåta regentskapet
på sin son.
— Tronskiftet har framkallat partikulari-
stiska meningsyttringar i södra Tyskland.
Medan ännu kejsar Wilhelm lefde — »ri-
kets grundläggare» — förhöllo sig de riks-
fiendtlige stilla; de ha nu börjat öppnare
framträda med sina söndringsplaner,
Spanien. En skara af femhundra arbetare
i Cordova begaf sig den 7 dennes
till stadshuset och fordrade bröd och ar-
bete. Borgmästaren lemnade litet hjälp
och lofvade att göra allt hvad han kunde
för att förbättra arbetarnes ställning. Lik-
nande uppträden hafva äfven egt rum på
några orter i Andalusien.
Norrlands Skeppslista.
Febr. 13. Hilda, Afzelius, anl. t. Bucnas Ayrcs
fr. Sundsvall o. beordr. t. Colastiue.
18. Framnäs, Nilsson, anl. t. BueuosAyres
fr. Newport o. beordr. t. Campana.
Mars 4. Brage, Baumgardt, afsegl. fr. Rio Ja-
neiro t. Penedo.
8. Sylphide, Törneli, anl. t. Laguna frän
Pernambuco.
10. Axel Wästfelt, Löfvengren, segclkl. fr.
Montevideo t. Vestin(liei).
April f>. Atlc, Åkermark, pass. Prawle Puiut un-
der resa fr. Plyth t. Le Moulc.
14. Mathilda, Rebetsky, afsegl. fr. Hull t.
Port Natal.
— Skall det vara en grafsten? frågar försäljaren,
då en herre andfådd inträder på kontoret.
— Nej, ursäkta, jag måtte ha gått galet. Min
hustru är mycket sjuk, och jag sökte doktorn.
— Jaså, han bor här bredvid, men det ar svårt
för en främling att hitta. Jag skall skicka en
springpojke. — John, skynda till doktorn och bed
honom genast komma hit! Det är en fråga på lif
och död. — Under tiden kanske herrn vill stiga ut
och se på mina grafmonument.
Hon uppfylde hans önskan. Med eyabar an-
strängning eökte han beberska eig, kanske föll
det sig dubbelt evfirt, (lerför att Kate ända
kommit infig hans g&fva. Han räckte henne
boken.
— Den tillhör er, min fru... Hvarför tar ni
ej emot den?
Hon gaf honom en stolt ocb harmsen blick.
— Edra händer ha vidrört den, jag skänker
den åt dig och henne.
Dessa ord träffade honom djupt.
— Det är dock bittert att höra dig yttra så
föraktliga ord!
— Vågar da beklaga dig öfver mitt förakt?
— Jag förbjuder dig åtminstone att förolämpa
miss Westerfield.
Dermed vände han sig åter till Sid.
— Da skall ej lida, så länge jag kan hindra
det, sade han kärleksfullt och sökte lägga ar-
men kring hennes lif, men med en blick på
den unga frän gjorde hon en afvisande åtbörd
och drog sig undan.
Kate uppskattade fullkomligt hennes takt och
finkänsla. :Hon närmade sig och inföll:
— Jag skall mottaga boken — af er, miss
Westerfield.
Sid gaf henne den, utan att yttra ett ord.
Också kunde hon ju ej bättre visa.sin tacksam-
het än genom att iakttaga tystnad.
Kate ref lungt ur bladet med inskriften och
lade det på bordet framför Herbert.
— Då detta ej längre bar någon betydelse,
lemnar jag det tillbaka.
Hon tog några steg mot dörren, men stan-
nade och kastade en blick på Sid.
- 887 -
dock orätt att utsätta henne för följderna af det
sammanträffande, hon önskade. Allt, hvad han lof-
vade, var att upprepa för mrs Norman, hvad hon
sagt, och sedan lemna den unga damen svar.
vid tanken på miss Westerfield har jag ofta
känt mig orolig för hennes framtid. Er bror lug-
nade mig i detta afseende.
Han ämnade ställa henne under beskydd af eu
gammal, kär vän till hennes far, kapten Benuy-
deck. Hennes brytning med er gåfve honom ett
länge väntadt tillfälle dertill. Kaptenen är för när-
varande ute på en kryssning, men så snart han
kommer tillbaka, skall den saken ordnas.
Jag har nu meddelat er allt, hvad jag vet. På
det allvarligaste råder jag er att gifva den stac-
kars flickan den enda upprättelse, som står i er
makt. Sök försona er med skilsmässan, som för
öfrigt är till bådas ert bästa.
Samuel Sarraxin.*
n.
Då ftandal ej hörde af kapten Bennydeck på
någon tid, ansåg han sig för Sids skull böra
söka upp honom. På klubben visste man ej,
hvar han fans, och unge Linley beslöt derför
att göra en skriftlig förfrågan å hotellet i San-
Värdens svar förvånade honom.
Några dagar förut hade jakten visat sig i vi-
ken. Kapten Bennydeck kom i land, synbarli-
gen vid bästa helsa, och begaf sig med första
tåg till London. Styrmannen hade fått order
att återvända hem med fartyget, utan någon
vidare förklaring än att seglatsen vore slut
Det var en månad tidigare an den ursprung-
liga planen gått ut på, och Bandal sökte för-
Dcremot tillät jag mig spörja om anledningen till
hennes önskan, men hon sade sig ej gerna kunna
meddela den åt en främmande.
Efter detta svar nekade jag henne adressen.
Icke oförberedd på ett afslag, såsom det tycktes,
frågade hon dernäst, om jag åtminstone ville säga
henne, hvar er bror träffades. Jag var glad öfver
att kunna gå henne till mötes i det fallet. Någon
bättre rådgifvare kunde hon ej få. När jag lem-
nade hans adress i London, upplyste jag henne på
samma gång, att han för tillfället var på besök hos
några vänner, men skulle komma tillbaka om en
vecka.
Hon tackade mig och steg upp för att gå.
Jag må tillstå, att hon ingaf mig intresse, och
den tanken trängde sig på mig, att kanske äfven
hon haft en fader, hvilken höll lika mycket af
henne som jag af mina döttrar. Jag frågade, om
hon hade några vänner i London. Nej, ingen, sva-
rade hon med en undergifvenhet, som skar mig i
hjertat. Med fara för att såra henne, sporde jag
derefter, om hon vore i förlägenhet för pengar.
Hon svarade: Jag har ett litet hopsparad t belopp
från den tiden, jag var guvernant. Förändringen
i tonfallet sade mig, att hon åsyftade vistelsen på
Mount Morven. Nu kom en ny farhåga. Hvar
hade den värnlösa flickan fått herberge i London?
Lyckligtvis kom hon direkt från jernvägsstationen
till mig, och således kunde jag ändtligen vara
henne till litet nytta. En af mina kontorister följde
henne till ett respektabelt folk, i hvars hus hon
bor både billigt och ordentligt. Hvar det är, vill
jag för hennes skull ej säga er. Hon får icke
störas.
Efter en vecka erhöll jag besök af min vän
Bandal.
Miss Westerfield hade samma dag varit hos ho-
nom. Här sade hon detsamma som hon sagt mig
och bad äfven om mrs Normans adress, men der-
jemte yppade hon sina motiv, hvilka hon ej ansett
sig kunna anförtro mig. Dessa rörde honom djupt,
och han var nästan färdig att ge efter för hennes
önskan. Vid närmare eftertanke fann han det
— Kom ihåg, hvad jag lidit, sade hon mild t,
och förlåt mig, om jag sårat er.
Det lätta fräsandet af hennes klädning hör-
des i den djupa tystnaden. Ögonblicket derpå
vnr hon borta.
Herbert gick med uppriktigt deltagande fram
till Sid. Han såg tårar i hennes ögon, men
sjelf tycktes bon ej medveten om dem. Hon
stod försänkt i tankar.
— Vill du göra som jag, min älskade, vill
du försöka att glömma? frågade han.
— Jag vill försöka att godtgöra.
Svaret överraskade honom, men det var ej
nu lämpligt att begära en förklaring.
— Har du icke lust att hvila litet före mid-
dagen?
— Jo.
Hon tog hans arm, och han förde henne ut
i gången.
— Är det något, du eljes önskar? sporde
han, då de kommit till hennes rum.
— Nej, tack, ingenting.
Hon tillslöt dörren, men öppnade den åter
hastigt.
— Kyss mig! sede hon.
Han kysste henne varmt. Kommen tillbaka
öfver gången, såg han sig om. Hennes dörr
var stängd.
Utmattad efter det eldprof, ban genomgått,
kastade han sig på en soffa. Trots sorg och
smärta, kr af ver naturen alltid ut sin rätt. Snart
föll han i en orolig sömn, men vaknade, då man
dnkade bordet.
— Allt är i ordning, sir, anmälde uppa»sa-
ren. Skall jag knacka på hos frun?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
