Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifva; — endast att i sin berättelse för eders
k. m:t redogöra för själfva sakförhållandet,
har varit e. k. m:ts befallningshafvandes
skyldighet. Skäl torde dock vara, att staten
äfven gör inköp af skogar, när de här
säljas för ett för köpare fördelaktigt pris, och
jag har, redan då detta skrifves, till e. k.
m:ts pröfning framlagt förslag i sådant
afseende.
— Beträffande den afverkning af skog,
som för närvarande bedrifves inom länet,
är den otvivelaktigt högre än hvad en
rationel skogsskötsel skulle medgifva.
En till berättelsen bifogad tabell visar,
att kvantiteten af virke, reduceradt till
sågtimmer, som från länet utförts under
femårsperioden, går till 19,566,882 timmer.
Detta är utan tvifvel en afverkning, som
i förhållande till länets hela växande
trädmassa kan kallas öfverafverkning.
Åtskilliga omständigheter bidraga dock
till att förmildra det intryck, tabellen lemnar.
För det första torde det kunna antagas
som alldeles gifvet, att verkligheten ställer
sig mycket rikare än sådana förhållandena
vanligen framhållas. Vidare måste man,
under ännu rådande skogsförhållanden, anse
en s. k. öfverafverkning; såvidt därmed
menas en afverkning, som öfverstiger det
kvantum, som allt framgent kan lemnas ur
skogen, vara berättigad. Ännu ske nämligen
hvarje år nya strömrensningar, nya
flottleder erhålla k. befallningshafvandes sanktion
och genom hvarje sådant arbete kommer
man åt nya skogsområden, där afverkning
ännu icke bedrifvits och som äro beväxta
med mogna och öfvermogna träd. Dessa
måste naturligtvis tagas alla, ty att låta
dem stå, vore att låta dem ruttna utan gagn,
och här kan således icke bli fråga om en
beskattning af skogen, så att den
fortfarande lemnar samma afkastning, utan här
är det ett samladt kapital, som måste på
en gång tillgodogöras, såvida det icke utan
gagn skall förfaras.
Man hör ofta klagas, att dimensionerna,
hvartill afverkningen sker, blifva allt
klenare mot hvad de varit förr. Det kan dock
på goda skäl ifrågasättas, om detta är
någonting att klaga öfver. Om smärre
dimensioner, d. v. s. yngre träd, kunna nu
tillgodogöras och säljas till samma pris, som
förr betingades af betydligt gröfre, d. v. s.
äldre, så framgår ju häraf, att man kan
draga större inkomst ur skogen nu än förr.
Det är betydlig skilnad, om samma pris
kan fås för en skogpark, då träden äro 100
år, som för samma park, då träden äro 180
år. I ett skogland, sådant som detta län,
torde det tvärtom vara skäl att lyckönska
sig till, om smäckrare dimensioner, d. v. s.
yngre träd, komma i antagligt köpvärde,
enär omloppstiden då kan förkortas och
komma i ett rimligare förhållande till
människans lifslängd, ty om skogsegaren har
någon utsigt för sig själf eller åtminstone
för sina barn att få skörda vinsten af en
genom arbete och kostnad skyddad
återväxt, så är större anledning antaga att
skogen blir vårdad, än om skörden först kan
komma fjerde eller femte led efter honom
tillgodo.
Tillgång på grofva träd till bjälkar och
andra industriela ändamål, aftager nu år för
år, och kanhända blir det i framtiden
kronoparkerna förbehållet att hålla sådana
dimensioner till salu.
Skogseldar aftaga lyckligtvis och enligt
inkomna rapporter skulle under dessa fem
år inom Norra, Östra och Södra
fögderierna tillsammans omkring 6,000 tunnland
mer eller mindre skadats af eld, men inom
Vestra fögderiet ingen nämvärd skogseld
härjat.
En ung hustru, som under en tvist få månader
efter bröllopet tillfrågades af sin man, hvem som
först borde gifva efter, mannen, som vore »kvinnans
hufvud», eller kvinnan som vore »skapad för
mannen!». Med ett leende och en kyss svarade hustrun
— Hvarken den starkaste eller den svagaste utan
den, som älskar mäst!
Rättegångs- och Polissaker.
Knifskäring. Resehandlanden K. F.
Johansson, mantalsskrifven i Sundsvall,
häktad och tilltalad för det han den 7 april
d. å. tilldelat ynglingen F. O. Olsson från
Skönsmon ett knifhugg i ryggen,
undergick i torsdags ransakning inför härvarande
rådstufvurätt och erkände hvad som lades
honom till last. Johansson och Olsson hade
sammanträffat å allmänna landsvägen
utanför kopparslagare J. Mobergs gård och
därvid kommit i ordvexling, hvilket gaf
anledning till våldet. Johansson dömdes att
undergå 3 månaders straffarbete samt att
ersätta Olsson med 25 kronor.
Hernösands rådstufvurätt dömde i
måndags grosshandlaren Nicanor Scherman att
böta 50 kronor för det han tilldelat
underlöjtnant Carl Bergius en örfil och 50 kr.
för upprepade smädliga yttranden om
denne, samt att ersätta Bergius
rättegångskostnader med 46 kr., hvaraf dock Bergius skall
ersätta två vittnen med hvardera 5 kr.
V. A.
Ovanligt sätt att betala sin skuld.
Å kammarherren, f. d. ledamoten af
riksdagens Andra kammare m. m. M.
Lagerberg har ingeniör J. W. Th. Olàn, förut
bosatt i Stockholm, till Göteborgs
rådstufvurätt uttagit en så lydande stämning:
Sedan jag enligt aftal med kammarherren,
kommendören och riddaren M. Lagerberg och för hans
räkning i honom här i staden tillhöriga
fastigheter inledt elektrisk belysning, har det visat sig,
att jag vid arbetets slut af honom egde att fordra
omkring två lusen kr., som jag begärt att utfå.
Hr Lagerberg, som icke kunnat förmås att
uppgöra, så vida jag ej ville lemna honom arbetet för
lägre pris, företog sig under förliden vecka, mig
ovetande, att sammankalla mina fordringsegare,
hvilka egde att fordra sammanlagdt mindre än hvad
jag borde hafva bekommit af hr Lagerberg, och
föreslog dem vid berörda sammanträde, att för sina
hos mig egande fordringar antaga 50 prosents
ackord, som han ville utbetala, mot erhållande af
öfverlåtelse af hela fordringsbeloppet. Hr
Lagerberg förklarade, att det var i borgenärernas
intresse att antaga förslaget, annars riskerade de att
få intet, men ehuru han ville visa borgenärerna
den godheten att hjälpa dem till 50 prosent, han
själf komme att efter erhållen behörig öfverlåtelse
i kvittning med mig uttaga hela beloppet. Då hr
Lagerberg under sammanträdet sålunda ingaf
fordringsegarne räddhåga, förmåddes ett antal att
antaga anbudet.
Vid mitt förnyade besök hos hr Lagerberg samma
dag sammanträdet hållits, för att få uppgörelse,
åtminstone för den del af min fordran som
återstod å vårt skriftliga kontrakt, erhöll jag icke
sådan uppgörelse och långt mindre för mitt
verkstälda öfver- och extra arbete, utan möttes med
begäran att jag måtte meddela godkännande å flera
af honom företedda, af andra personer på mig
utstälda räkningar.
Jag meddelade ock skriftligt erkännande å
några af räkningarna, men hr Lagerbergs yttranden
vid tillfället ingåfvo mig genast därefter bevis på
riktigheten af ett rykte, som under dagens lopp
nått mina öron, att hr Lagerberg företagit sig att
mot min vilja och kännedom bjuda ackord å mina
skulder, och jag nekade att lemna vidare
godkännande samt aflägsnade mig.
Detta tilldrog sig fredagen den 20 april, och
dagen därpå, efter det jag tills på aftonen sysselsatt
mig med arbete, begaf jag mig till min broder fil.
doktor Olàn, som bor vid Storgatan å
Hasselbladska ängen, samt stannade hos honom till omkring
kl. 11 på aftonen, då jag återvände till min bostad
i hotell Göta Källare. Där möttes jag emellertid
af underrättelsen att jag blifvit utestängd från mitt
rum och mina tillhörigheter, som egaren af
hotellet inlåst. Att då på sena kvällen få reda på
anledningen till hotellägarens åtgörande, var icke
godt, helst han själf icke då anträffades, men ehuru
jag kunnat gå till annat hotell, föredrog jag dock
att genast på aftonen först uppgöra min räkning
på hotellet och skyndade åter till min broder,
förstärkte min kassa och återvände för andra gången
samt likviderade på natten min skuld på hotellet
och kvarstannade.
Påföljande morgon besökte jag genast hr
Haglund, som eger hotellet, och fick då meddelande
om att hr Lagerbergs erbjudande af ackord sträckt
sig äfven till hr Haglund, som naturligtvis icke
kunnat tro annat än att jag hade mitt finger med
i spelet, i sin rättmätiga harm stängt min bostad
och inlåst mina till vida större värde än hans
fordran egande tillhörigheter, och ehuru jag under
flera år bott i hotellet, kunde ett dylikt anbud af
likvid ej gerna föranleda till annat än hvad som
skedde, helst hr Haglund naturligtvis ville bevaka
sin lagenliga detentionsrätt i mina tillhörigheter.
Hvad sålunda förekommit från hr Lagerbergs
sida faller under rättstitlarne bedrägeri och
ärekränkning.
I följd häraf och enär jag icke kan låta dylika
handlingssätt få ske utan laga näpst, föranlåtes
jag härmed begära stämning och kallelse å bemälde
kammarherre i påstående att honom måtte varda
ådömt laga ansvar enligt 16 och 22 kapitlen
strafflagen äfvensom utgifvande af skadestånd till
belopp af 7,500 kr.
Fri och öppen talan förbehålles, och ersättning
för rättegångskostnaden yrkas.
Göteborg den 24 april 1888.
J. W. Th. Olàn,
ingeniör.
Målet förevar i onsdags vid Göteborgs
rådstufvurätts 3:e afdelning. Käranden,
ingeniör Olàn, var personligen tillstädes,
biträdd af konsul G. Kraak, och svaranden,
kammarherre Lagerberg, likaledes
personligen, men utan juridiskt biträde, hvarpå han
bad att få fästa rättens uppmärksamhet.
Efter stämningens uppläsande och sedan
kärandeombudet förklarat sig under målets
gång vilja närmare formulera sina
ansvarsyrkanden mot svaranden, inlemnade denne
ett skriftligt svaromål, däri framhölls, att
käranden icke fullgjort sitt kontrakt med
svaranden rörande elektriska anläggningen,
samt dels att svaranden genom sina
åtgöranden, hvilka föranledt stämningen, endast
velat hjälpa några af kärandens
fordringsegare, dem nämligen, hvilka lemnat
materialier till den elektriska anläggningen.
Svaranden hade vidare icke kunnat göra
någon vinst på uppgörelsen, enär han
förbundit sig att utgifva mera, än han kunde anse
sig skyldig Olàn på grund af
kontraktsbrottet. Svaranden yrkade för falsk angifvelse
ansvar å käranden enligt 16 kap. §§ 1 och
14. Svaranden inlemnade vidare
kontraktet med Olàn, ett af ingeniör Pegelow och
professor Wijkander afgifvet
besigtningsinstrument, hvari sades, att anläggningen icke
var fullt kontraktsenlig, samt slutligen det
uppsatta skriftliga aftalet med Olàns
borgenärer.
Kärandeombudet framhöll, att hvad
svaranden i sin skrift anfört icke hade det
ringaste att göra med den sak stämningen
afsåg. För öfrigt skulle käranden genast
kunna vederlägga besigtningsinstrumentet,
om så skulle behöfvas. Kärandeombudet
inskränkte sig emellertid till rent
bestridande af svarandens påstående, under
yrkan att genast få förebringa bevisning i sak.
Därefter hördes å kärandens sida som
vittnen hotellegaren Haglund,
kontorsbiträdet A. P. Andersson, svarfvaremästaren
Henrikson, smedmästaren Rosengren och
museivaktmästaren Jonsson, hvilka samtliga
intygade att svaranden kallat de fyra
förstnämda till sammanträde, därvid han
tillsagt, att kärandens affärsställning vore
sådan, att konkurs vore att befara. I denna
händelse skulle de icke få något för sina
fordringar hos Olàn, men Lagerberg ville
gifva dem 50 prosent, i fall de på honom
öfverläte dessa sina fordringar, hvarpå de
ingått, under förutsättning att Olàn gillade
aftalet, hvilket vilkor på ett af vittnenas
yrkande förbehållits. Två af vittnena sade,
att de ett par dagar efter sammanträdet
uppburit 50 prosent af kammarherre
Lagerberg samt att de sedan erhållit af Olàn
den återstående hälften, med anledning
hvaraf de lemnat Olàn intyg om att de icke
egde någon fordran vare sig å honom eller
å Lagerberg.
Kärandeombudets yrkan om 14 dagars
uppskof för att vidare fullfölja käromålet
och inkomma med slutpåstående bifölls mot
svarandens yrkande att målet skulle
omedelbart öfverlemnas till rättens pröfning.
G. H. T.
I skolan omtalade magistern en dag att den gamle
romaren Cato först började studera det grekiska
språket, då han var 84 år gammal. Skolgossarne
försäkra nu att de gerna vilja följa Catos exempel.
Meddelanden fr. allmänheten.
För välvilja och deltagande, som i så
rikt mått kommit mig och mina små barn
till del i vår stora sorg efter min aflidna
hustru, tillåter jag mig att på detta sätt
framföra min ödmjuka tacksägelse.
Sundsvall den 15 maj 1888.
J. M. Ekelund.
Till redaktion af Sundsvalls Tidning.
Anhålles om plats i eder ärade tidning
för nedanstående.
Efter som jag är känd för en radikal
nykterhetsvän och deltog i debatten på
kommunalstämman i Timrå den 15 april,
där jag yttrade hvad som af absolut
nykterhetsvän är återgifvet i n:o 47 af eder
tidning så går här det ryktet att jag är författare
till ofvannämde nykterhetsväns uppsats,
hvilken uppsats i hufvudsak är sanning, men då
det upptagits så illa af den det vederborde
och jag i dag på morgonen blifvit vid ett
sammanträffande med f. d. riksdagsmannen
P. Näsman i Näs offentligen tillfrågad om
jag hade slutadt att skrifva, hvilken fråga
jag hvarken med ja eller nej kunde
besvara, utan jag måste först fråga honom
hvad han menade och då var hr Näsman
nog artig att omtala att han höll mig för
att hafva skrifvit ifrågavarande artikel,
hvilket jag å min sida bestred, men som hr
N. ej lät sig öfvertyga så får jag vänligen
bedja redaktionen att jämte införande af dessa
rader intyga att jag ej är författare till den
omförmälda uppsatsen.
Östrand den 16 maj 1888.
Johan Nilsson.
Det önskade intyget meddelas af
Red.
I sedlighetsfrågan.
Hr redaktör!
Önskar plats för nedanstående skrifvelse
i eder ärade tidning.
Med anledning af att jag känner en inre
maning att hemställa en öppen fråga i
sammanhang med en uppmaning till hvar och
en inom detta samhälle man eller kvinna,
som har ett något medlidsamt hjärta för
dessa arma kvinnor som offra sina lif till
dessa usla män, hvars högsta begär är att
få tillfredsställa sina lustar och begärelser.
Jag har länge väntat att någon af våra
prester eller privata församlingsföreståndare
i denna stad skulle finna sig föranlåten att
göra något, om icke mer, att åtminstone
utlysa ett möte, för att om möjligt vidtaga
några åtgärder för att stäfja detta
förskräckliga onda som här i denna stad
framom många andra städer gör sig gällande,
och som i högsta grad är egnadt att
undergräfva sedligheten, äktenskapet och
familjelifvets helgd, förnedrar kvinnan och i
grund förstör mannens känsla för kvinnans
heder o. s. v. Vi hafva af enskildt bref
från lektor P. Waldenström blifvit visade
en väg, och som jag tror mig veta för
mången är kändt, vill därför framställa denna
frågan: skulle det intet vara skäl uti att
försöka gå denna väg med den ifrågasatta
saken? Men det hela tycks ådagalägga att
man i allmänhet eger mindre intresse för
denna sak; man har inte nog blifvit vaken
öfver detta onda, men det är tid nu att
vakna upp om så är att vi befinna oss
ibland dem som sofva, och såsom en man
förena våra krafter och göra hvad vi kunna.
Mycket kan göras blott vi ega ett hjärta
som fylts af Kristi kärlek; denna kärlek
tvingar oss att göra allt för våra medmänniskors
sanna väl och bästa. Många säga sig ega
denna kärlek uti sina hjärtan, men när det
blir frågan om att uti det praktiska lifvet i
ord, handlingar och gerningar ådagalägga
det, så uppenbarar det sig att det intet
öfverensstämmer med hvad man säger sig ega
och hafva.
Detta har jag velat hafva sagt, emedan
jag tror mig mer än mången känna till huru
förhållandet på denna plats är och
gestaltar sig för hvarje vecka äfven i frågan om
den lagskyddade osedligheten och
myndigheternas förhållande till den samma.
Nöden går mig till hjärtat och jag önskar
därför att det snart vidtoges några
åtgärder för saken. Jag är en arbetare, min
tid är upptagen från tidigt på morgon till
sent på kvällen; mången fins det som hafva
godt om tid, gör hvad ni kunna, saken är
högst allvarlig. J. R. Pettersson.
Om gräsblandningar m. m.
(Meddeladt från nya fröhandeln).
(Forts. från lördagsnumret).
De gräs, som med sina djupgående rötter vida
bättre förmå bibehålla sin växtkraft under
högsommaren, äro synnerligast hafregräset och
hundäxingen. De hafva därföre jämte ängsvingeln under
sista 10 à 15 åren funnit en vidsträcktare och
välförtjänt spridning i våra grannländer äfvensom i
vissa delar af Sverge. Alla tre äro fleråriga och
tidigt på våren utskjutande gräs.
Hafregräs (Avena elatior L.) flerårig S. B. 48 är
ett af våra förnämsta högt växande foderslag,
gifvande riklig höskörd och ymnigt bete, trifves på
hvarje jordmån, lämpar sig äfven för högländta och
torra platser. Odladt tillsammans eller i
blandning med hundäxing, röd- och alsikeklöfver, gifva
dessa grässorter förträffliga fodervallar, hvilka
kunna skördas två gånger på sommaren. Anmärkas
bör att både hafregräset och hundäxingen blomma
så tidigt att de böra skördas strax efter
midsommartiden, och åter växa så fort de komma i
blomning efter 8 à 9 veckor.
Hundäxing (Doctylis glamerioto L.) flerårig S. B.
32 är ett godt fodergräs, blommande samtidigt med
hafregräset, kommer särdeles tidigt i växt och bör
fördenskull icke stå länge emedan den blir hård
och sträf, har den i för stor myckenhet ingått i
fröblandningen eller skrider man icke i rättan tid
till skörd; anmärkas bör att tillväxten är så
kraftig att första skörden i vanliga år bör företagas
strax efter midsommar, om nu boskapen skulle visa
sig ej kunna få bugt med den, så kan äfven detta
i sig själf goda gräs komma att lemna ett dåligt
foder. Ogynsamma omdömen kunna på grund häraf
lätt fällas öfver densamma, liksom vid bristande
kunskap af annat skäl. Denna art utvecklar sig
nämligen icke såsom rajgräset under första året
utan når sin kraftiga växt (i likhet med timotejen)
först under under andra och tredje, då således
rödklöfvern redan är nästan utgången. Det är därföre ett
stort misstag att vilja använda hundäxing för
ettåriga vallar, liksom de klagomål öfver dess
uteblifvande, af ett och annat skäl, som däraf föranledes,
icke i någon mån böra motverka dess användning
i fleråriga vallar.
Odlad tillsammans eller i blandning med
hafregräs röd- eller alsikeklöfver, hvitklöfvor och
humlelucern lemna dessa grässlag förträffliga och
mycket gifvande fodervallar, af hvilka årligen kunna
tagas två skördar, eller ock en skörd och ymnigt
bete, hvars värde hvarje landtman väl känner till.
Både på höst och vår kan dymedelst inbesparas
mycken utfodring.
Ängsvingel (Festuca prateus. Huds.) S. B. 54
flerårig. Ängsvingeln är beträffande den tidiga
utvecklingen på våren nästan likstäld med
föregående. Ehuru den först på andra eller tredje året
lemnar sin fulla afkastning, bidrager den dock
redan det första vida mer än hundäxingen till ett
godt skörderesultat; isynnerhet på lerhaltig och
fuktig jord, dock icke sankt läge, lemnar svingeln
riklig foderskörd. Kan användas i blandning med
hafregräs röd- eller alsikeklöfver.
Genom användning af dessa tre grässorter
vinner man dessutom den stora fördelen att kunna
lemna boskapen bete på fältet 8 à 14 dagar
tidigare, än om detta besätts ensamt med timotej jämte
rödklöfver.
Utom dessa grässlag förekomma ännu flera dels
fleråriga och dels ettåriga, hvilka tillvunnit sig allt
mera användning såsom tidiga och af högt
fodervärde.
Det fins intet som kvinfolken tycka är så roligt
som att rifva upp allt dam som fins i ett rum och
så — låta det helt stilla lägga sig igen.
Strödda underrättelser.
Människoätare i Sibirien. Enligt
meddelande från Krasnojarsk till Novoje Wremja
förhandlades den 28 mars vid Jenisejs
guvernementsrätt för öppna dörrar en sak, som
i ohygglighet söker sin like. En man stod
nämligen anklagad för att hafva skurit
halsen af sin syster och användt köttet på den
mördades kropp till föda. Förbrytaren hade
invandrat från Tarukhantrakten och hette
Prokopius Kalin; han hade till en början
försörjt sig själf, sina bröder Nikita och
David samt sin elfvaåriga syster Maria genom
fiske i en liten bäck i närheten af sin
bostad. Men fiskarne blefvo snart allt
sällsyntare, så att de fyra nybyggarne började
lida hunger, och slutligen upphörde
fångsten alldeles, hvarefter de alla voro
prisgifna åt hungerns kval. David lemnade då
huset för att på annat håll söka medel att
uppehålla lifvet, men Prokopius, som var
utom sig af hunger, dödade den lilla systern
och åt jämte sin broder Nikita, hvilken dock
ej deltagit i mordet, af den dödas kropp.
Inför domstolen aflade de tilltalade en
uppriktig bekännelse och anförde endast sin
hunger som ursäkt. Efter två timmars
öfverläggning dömde rätten Prokopius för
öfverlagdt mord till 13½ års straffarbete,
hvaremot Nikita frikändes.
Amnesterade franska krigsfångar från
1870. Tidningen Liberté omtalar att den
tyske kejsarens amnestidekret bland annat
omfattar 1 fransk underoffiser och 3 franska
soldater, hvilka gjordes till krigsfångar
under senaste fransk-tyska kriget och hvilka
icke blefvo frigifna vid fredsslutet, emedan
de i följd af svåra förseelser blifvit dömda
till långvarigt fästningsstraff.
Tidningen tillfogar, något som låter
nästan otroligt, att familjer och vänner uti
Frankrike sedan år 1870 icke hört något
från dem, hvarför man antog dem vara döda.
En af dem kommer hem under mycket
förändrade förhållanden, emedan hans hustru
gift sig med en annan man och har flere
barn med denne. En annan af de
amnesterade kommer hem för att träffa en dotter
på omkring 18 år, som han aldrig har sett
och som är gift sedan några månader
till baka.
En tysk tidning, som återger denna notis,
tillägger, att åtskilliga af detaljerna ej torde
vara fullt riktiga.
Ett elektriskt gevär. Kapten Day i
Förenta staternas här höll nyligen föredrag
om ett gevär, där elektrisitet användes i
stället för den vanliga affyringen medelst
fjäder och hane. Ett batteri är insatt i
gevärskolfven, och gnistan erhålles genom en
induktionsrulle på samma sätt som är
vanligt med gaständare. Batteriet tål 35,000
skott, innan det behöfver omsättas.
Kaptenen ansåg detta nya lås vara en lika stor
förbättring af nu brukliga, som detta var af
flintlåset.
En ny Jeanne d’Arc har uppträdt i
Chartres. Den unga Marie Geneviève
försäkrar, att Jesus uppenbarat sig för henne
och befalt anläggandet af ett nytt kloster,
hyars nunnor genom trägna böner och
späkningar skulle afvända Herrans vrede från
franska folket och därigenom påskynda
monarkiens återupprättande.
Frankrikes blifvande konung skall heta
Karl XI — profetissan vet dock ej med
visshet, huruvida det blir don Carlos eller
Charles Louis Naundorff, den föregifne
bourbonen, som genom de fromma systrarnes
böner skall varda »det mest kristliga majestätet».
Biskopen af Chartres, som fått i uppdrag
att pröfva sierskans tillförlitlighet, har
förklarat, att Marie Geneviève icke lyckats
bevisa profetians gudomliga ursprung.
Men den unga flickan har vidhållit sina
uppgifter och käckt svarat: »en biskop
behandlade äfven Jeanne d’Arc som en
bedragerska».
Grannländerna.
Finland. För någon tid sedan vägrade
senaten att stadfästa stadgar för
»föreningen för religionsfrihet och tolerans». Med
anledning af det möte, som af föreningen
hölls den 3 maj, därvid senatens utslag
delgafs föreningens medlemmar och beslut
fattades om bildandet af en ny förening
»religionsfrihetens vänner», har senaten, enligt
Nya Pr., beslutit definitivt hindra all
offentlig verksamhet från föreningens sida.
Senaten har nämligen i bref från
civilexpeditionen genom polismyndigheterna låtit
meddela bestyrelsen för »religionsfrihetens
vänner» en tillsägelse att upplösa sig samt
förbud mot hvarje kollektiv verksamhet i
föreningens syfte.
Läraren: — Har Sverge några kolonier?
Alla barnen tiga. Slutligen reser sig lille Karl.
Läraren: — Nå, Karl?
Karl: — Skollofskolonier.
Från utlandet.
Frankrike. Paris, lördagen den 12 maj.
Boulanger har blifvit med bifallsrop
mottagen i Lille af folket. Dock blandade sig
några hvisslingar i bifallsropen.
I ett tal, som Boulanger höll i Douai,
angrep han den nuvarande författningen, som
brister i förutseende och icke en gång
anvisar någon utväg att afskeda republikens
president, om han vägrar lemna sin plats.
Denna så kallade grundlag vore en löjlig
kompromiss mellan pseudomonarki och falsk
republik. De, som förut gåfvo sig min af
att vilja föreslå revision, vilja nu ej veta af
en sådan, af fruktan att falla vid valen.
Han vore stolt öfver sitt val i
Norddepartementet, hvilket skulle bidraga till en
nödvändig revision för grundläggande af en
varaktig demokratisk republik.
I sitt tal vid en i går gifven bankett
förklarade Boulanger att kammaren vore
vanmäktig och oduglig samt betecknade de mot
honom riktade tillvitelserna som en
insurrektion af kammaren mot valmännen.
Kammarens femhundra dagdrifvare måste känna
sig mycket medvetna om sin impopularitet,
då nu en afväpnad mans ringaste
handlingar kunna väcka deras oro. Hans val i
Norddepartementet hade ruskat upp
Frankrike. Orden »upplösning» och
»författningsrevision» hade tvungit parlamentet att vakna
upp ur sin dvala. Boulanger skulle med
lugn och uthållighet fullfölja reformarbetet,
men detta vore omöjligt så länge en
författning funnes som helt och hållet gjorde
ministärerna till ett byte för omoraliska
koalitioner. De deputerade valdes för att
sysselsätta sig med landets angelägenheter, men
föredroge att befatta sig med sina egna.
Detta narrverk måste upphöra. Jag lofvar,
sade Boulanger, att uppbjuda alla mina
bemödanden för att göra ett slut på detta
tillstånd. Lefve Frankrike! Lefve
republiken! Efter banketten förekommo några
demonstrationer, dock utan större
dimensioner.
— Nästan alla glasbruk kring Paris
(departementet Seine och Seineet-Oise) ha
blifvit stängda. Anledningen till denna
lockout är att arbetarne på ett ställe velat tvinga
egaren att afskeda en misshaglig förman
och då detta ej beviljades strejkat samt
därvid fått understöd från de andra
glasbruken. Fabrikanterna slöto sig då samman
och stängde sina verk. Snart visade sig
dock, att arbetarne böjde sig, och endast
tre glasbruk förblefvo stängda. Att Paris’
kommunalråd nu beviljat 10,000 francs till
de strejkande betraktas som ett obefogadt
ingripande, och Paris’ republikanska
tidningar yrka att regeringen upphäfver
beslutet.
— Ett fredstal på en Elsass-Lothringen-
fest i Paris. Siegfried, medlem för Seine
Inférieure i franske deputeradekammaren,
höll tal vid en prisutdelning i
Trocaderopalatset åt ett antal barn födda i
Elsass-Lothringen. Häri yttrade han bland annat:
»Krig mellan Frankrike och Tyskland skulle
vara en olycka, hvars utsträckning är
oberäknelig. Enighet och sämja mellan de båda
landen åter skulle hafva ömsesidiga
fördelar af otrolig betydelse. Mellan Frankrike
och Tyskland finnes blott en tvistepunkt,
det är Elsass-Lothringen.» Talaren
framkastade därefter den frågan, om icke
tvisten kunde i godo uppgöras genom att gifva
Tyskland något slags vederlag, och han
påminde om kejsar Fredrik III:s ord om
fredens välsignelser. Försoning mellan de båda
folken kunde gifva upphof till ett
tullförbund, som kunde blifva af omätlig betydelse
för handeln. Måhända — slöt Siegfried —
skulle man nu affärda hans ord såsom
drömmar och illusioner; men i en framtid skulle
man göra dem rättvisa, ty en uppgörelse i
godo vore det enda medel att lykta den kris,
hvaraf verlden nu lider.
— Om sitt besök i detta land skrifver
den engelske tidningsmannen Stead till sin
tidning. I ett utdrag af dessa bref finna vi
följande uttalanden.
Stead tror, att en dag skall komma, då
fransmännen skola hafva glömt
Elsass-Lothringen. Detta skulle vara en lättnad för
Europa, men Stead fruktar, att detta
kommer att vara liktydande med utslocknandet
af den sista ideala gnistan hos
fransmännen, ty »dyrkan af penningen», är det enda,
som återstår för honom af tron. Så påstå
åtminstone alla, som lefva i det landet och
som beklaga bortdöendet af hvarje slags
entusiasm. »Fransmannen ser endast på
skillingen», sade ett fiffigt sändebud,
»Elsass-Lothringen — bah! det betalar ingenting!»
Stead talar härefter om judarnes
öfvervägande och olyckliga inflytande i
Frankrike. »Frankrike uppätes af judarne. Af
84 departement hafva 60 judiska prefekter.(!)
Rotschild är den verklige konungen i
Frankrike. Om grefven af Paris bestiger tronen,
så skall han göra detta endast som judarnes
vicekonung, så berättade man för oss i
Berlin, och hvad man än må tänka därom för
öfrigt, så låter det icke förneka sig, att detta
icke förminskar utsigterna för freden. Om
Rothschild blir den tredje republikens
Cæsar, så skall han svårligen använda sin
auktoritet till att störta Frankrike i krig för en
förlorad provins. Fred alltså, fred af goda
eller dåliga orsaker skall fortfarande råda
emellan Tyskland och Frankrike, ingendera
skall af sig själf angripa den andre. Om
krig uppstår, måste det komma från något
annat håll.» Och därom vill hr Stead skrifva,
tala i sitt nästa bref. Måhända kommer
han därvid att tala om den för freden
hotande verksamhet, som utvecklas af
panslavisterna.
Tyskland. I olika tyska tidningar ha
på sista tiden framkommit uttalanden, som
tyda på att man börjar frukta för att
fredens bevarande skall vara förbundet med
stora svårigheter, särskildt emedan man
befarar att både i Frankrike och Ryssland
förberedas steg mot Tyskland, som skall föra
till ett afgörande krig.
Man beskyller sålunda i flere tidningar
Ryssland för att omsorgsfullt förbereda ett
krig. Det heter t. ex. i den s. k.
Kreuzzeitung: »Ryssland skall skrida till
ytterligare genomförande af sin »historiska
mission», så snart det kan ställa en million
soldater i fält. Rysslands djupt sjunkna
kredit är enda orsaken till att det ej har 600,000
man stridsfärdige. Man bör emellertid ej
härpå bygga slutsatser för fredens bevarande.
Den finansiella förtviflan kan hvarje
ögonblick leda till upptagandet af ett tvångslån,
måhända förenadt med upphörande af
räntebetalning å statsskulden. Detta ögonblick
kan till och med omöjligen på längden
undgås. Om tsaren vet man nog, att han för
sin del älskar freden och särskildt bäfvar
tillbaka för att släppa krigsfurien lös mot
Tyskland. Dock kan efter alla hittills gjorda
erfarenheter ej bestridas, att han redan
medgifvit slavofilväsendet och den häraf starkt
påverkade folkinstinkten mycket stort
inflytande på sig, liksom också alla hans mera
intime rådgifvare äro slavofiler, så att han,
ehuru själfherskare i ordets egentliga och
bokstafliga betydelse ingalunda, själf leder
sitt rikes öden.»
Till denna fruktan för Ryssland komma
farhågorna för att det osäkra tillståndet i
Frankrike slutligen skall leda till krig.
Storbrittanien. I engelska tidskriften
Fortnightly Review har sir Charles Dilke
skrifvit åtskilliga artiklar med förslag till
förbättringar inom det engelska
försvarsväsendet. Dessa förbättringar kunna, förutom
försvaret af kolstationer och fästningar,
sammanfattas i följande fyra punkter, på hvilka,
enligt sir Charles Dilkes åsigt, engelska
regeringen bör fästa sin uppmärksamhet.
1. Upprättande af en flotta, hvilken å
ena sidan eger ett tillräckligt antal af
snabbgående kryssare för att skydda alla
förbindelser på hafvet, och å andra sidan
tillräckligt med pansarfartyg för att afvärja en
invasion.
2. En armé för Indien, hvilken måste
hålla jämna steg med utveckligen af de
ryska stridskrafterna vid afghanska gränsen.
3. En armé, hvilken kan sändas på en
expedition för att till exempel i ett krig med
Ryssland gifva ett mothugg och upphäfva
det på Indien öfvade trycket.
4. En armé, hvilken i händelse af en
fiendtlig invasion skulle försvara England.
Det förtjänar anmärkas, att sir Charles
Dilke i grund och botten instämmer med
de konservativa tidningarna, då han
skrifver: »Ingen partiregering kan och skall göra
något, innan folket uttalat sin tanke om
saken. I Europa herskar nu den råa styrkan,
hvarför ett försummande af vårt
försvarsväsen vore ett straffvärdt brott, då vi
möjligen icke endast varda nödsakade att värna
våra egna inträssen såsom en nation, utan
äfven vårt oerhörda inflytande till bästa för
mänskligheten, hvilket inflytande vi nu
utöfva i verldens aflägsnaste trakter, under
oaflåtlig sträfvan att undvika krig och
utbreda fredens välsignelser.
Engelska arméns högsta befälhafvare,
hertigen af Chambridge, har i samråd med
engelska krigsministern utsett flera bataljoner
af milisen, hvilka i händelse af ett
europeiskt krig skola afgå till förstärkande af
garnisonerna i Medelhafvet. Befallning har
utgått, att fullständig utrustning för dessa
bataljoner skall hållas i beredskap att vid
tillsägelse ofördröjligen utlevereras.
Ryssland. Ett nytt attentat mot tsaren
skall i dessa dagar egt rum i
Czarskoje-Selo, om vi få tro ett telegram från
Petersburg till Wiener Tageblatt. Under den i
Czarskoje-Selo nyligen hållna stora
militärrevyn, till hvilken kejsarparet och hela
hofvet kommit från Gatschina, hade en
kavallerilöjtnant försökt aflossa ett skott mot
tsaren. Denne var till häst och höll just på
att tala med den kommenderande offisern.
Löjtnanten hindrades dock af en
underoffiser, som grep honom i armen, hvarigenom
skottet gick på sidan. Attentatsmannen
yttrade därpå en mängd osammanhängande
ord och tycktes plötsligt blifvit vansinnig.
Hans namn är Fedor Timofejeff.
Rumänien. Under rättegången mot
Popoff har krigsrättens president, den allmänt
aktade öfverste Nikolajeff, uttalat sig för
hans frikännande, eller åtminstone för ett
vida lindrigare straff. Han ansåg
anklagelserna mot honom för förfalskning,
underelef och undanskaffande af handlingar
alldeles obevisade och grundlösa. Det enda
man kan förebrå honom, sade Nikolajeff, är
slapphet i kontrollen af den ekonomiska
förvaltningen af första regementets kassa, men
för dylika oregelbundenheter finnas stränga
disciplinära straff. Men det var alldeles
onödigt ett nedsätta en krigsrätt, och detta
till i ett ögonblick, då stat och armé äro
så djupt skakade af de senaste årens
tilldragelser. Detta Nikolajeffs yttrande till
krigsrättens protokoll har i Bulgarien gjort
ett ofantligt intryck, och korrespondenter
från Sofia kalla domen öfver Popoff ett
justitiemord. Emellertid är Stambuloff med
fursten frånvarande på en resa genom
landet, och lemnar obesvarad motståndarens
och gamla vänners öppna beskyllningar att
ha låtit Popoff falla ett offer för sin afund
och hämd. Turen, säga dessa, skall nu
komma till Panitza och sedan till den ärlige
och frimodige Nikolajeff. Det är endast
med den största reservation och motvilja vi
återge dessa beskyllningar mot en man som
Bulgarien har att tacka för så mycket.
Möjligen anser man dem i de patriotiska
kretsarne så orimliga, att de ej förtjäna ett svar,
men ett faktum är, att så vidt vi haft
tillfälle se, ännu intet försök gjorts att
vederlägga dem.
Balkanhalfön. Rörande klostret på
berget Athos, innehåller för öfrigt »Révue de
l’Orient» märkliga upplysningar. Efter hand
hafva de grekiske munkarne utträngts
härifrån och ersatts med ryske. Sålunda
finnas nu öfver 1,000 ryske munkar i klostret
Pandeleimon, 600 Seraion och på hela
bergsudden öfver 2,500. De stå under befäl af
den ryske generalen Assimoff, hvilken
förvandlat hvarje kloster till en fästning.
Dessutom finnas ytterligare 17 kloster, bebodda
af åldersvage grekiske munkar; men äfven
de skola af ryske konsulns hotelser och
löften förmås att öppna sina lokaler för de
ryske munkarne och pilgrimerna, hvilka, att
döma af dem, som redan finnas på Athos,
äro ingenting annat än uttjänte ryske
soldater.
Athos är den östligaste af de tre uddar,
som från halfön Chalkis, öster om
Salonikibukten, utskjuta i Ägäiska hafvet.
Skönsmons blifvande barnhem.
Revisionsberättelse.
Sedan fru Charlotta Lindh å Skönsmon under
flere år arbetat för åstadkommandet af ett
barnhem å Skönsmon och för detta ändamål hopsamlat
ett belopp af kr. 1,541.30, anhöll fru Lindh vid en
för ökandet af hemmets medel anordnad lustresa
till Brämön den 25 juli 1886, att en styrelse utaf
för saken intresserade medlemmar af Skönsmons
municipalområde måtte tillsättas för att kraftigare
verka för planens snara realiserande, än hvad bon
ensam ansåg sig kunna göra. Under
ordförandeskap af pastor J. Andersson i Skön blef därför vid
tillfället en dylik styrelse tillsatt, och invaldes till
medlemmar i densamma: pastor J. Andersson,
ordförande, faktor G. A. Olsson, kassaman, maskinist
W. Törnström, arbetare C. Backlund, målare E.
Ågren och faktor J. Kronman.
Till denna styrelse öfverlemnade fru Lindh de
af henne samlade medlen, hvilka insattes uti
Sundsvalls handelsbank på sparkasseräkning. Styrelsen
fattade det beslut att med de medel, som kunde
komma att för hemmet inflyta, skulle förfaras
enahanda sätt, samt att af hemmets kassa icke
något skulle få från banken uttagas, förrän kassan
vuxit till 5,000 kronor, då den dåvarande styrelsen
skulle ega att närmare besluta om medlens
användande.
Härigenom kan således grunden till »Skönsmons
blifvande barnhem» anses hafva blifvit lagd; och
kommer revisionsberättelsen att omfatta den sedan
dess förflutna tiden, eller från den 25 juli 1886
till innevarande års början.
År 1886.
Inkomster:
Ingående balans .............................. kr. 1,541.30
Under året influtne ......... kr. 295.80
Räntor ........................... » 18.67
Skuld till kassamannen ...... » 2.03 316.50
Summa kr. 1.857.80
Utgifter:
Omkostnader under året kr. 172.33
Utgående balans ............ » 1,685.47 1,857.80
År 1887.
Inkomster:
Ingående balans .............................. kr. 1,685.47
Under året influtne ......... kr. 203.11
Räntor ........................... » 76.73 279.84
Summa kr. 1,965.31
Utgifter:
Till kassamannen för skuld sedan
1886 ................................ kr. 2.03
Omkostnader under året ... » 5.85 7.88
Utgående balans ............... 1,957.43
Summa kr. 1,965.31
Hemmet eger således vid innevarande års
början en kassabehållning af kronor 1,957.43, hvaraf
kr. 1,957.20 innestå å sparkasseräkning med
Sundsvalls handelsbank.
För samtlige utgifter under båda åren finnas med
räkenskaperna öfverensstämmande verifikationer,
tillstyrkande styrelsen ansvarsfrihet.
Till sist få vi å egna och samhällets vägnar
hembära fru Charlotta Lindh ett uppriktigt tack för
det arbete hon nedlagt å ett för samhället så
gagnande ändamål och uttala den förhoppning att
»Skönsmons blifvande barnhem» måtte vinna alla
för de små nödstälde barnen ömmande menniskors
understöd.
Skönsmon den 12 april 1888.
Efter uppdrag:
Maurits Stigell. J. Sjölén.
Afgångna och ankomna fartyg.
Vlie d. 8 maj. Josephine, Fenenga, gt.
Sundsvall.
Glasgow d. 5 maj. Axel, Carlsson, gt.
Sundsvall.
Boulogne d. 7 maj. Stærk, Olsen, gt. Sundsvall.
La Rochelle d. 7 maj. Westphalia, gt
Sundsvall.
London d. 8 maj. Garibaldi. Witlescu, utkl. till
Sundsvall.
Diverse annonser.
Om Handlanden A. Nilsson
icke igenlöser sin rock innan den 26 i denna
månad säljes den för bristande arbetslön.
Sundsvall den 16 Maj 1888.
L. LARSSON.
Se hit!
Den, som kan lemna upplysning
om, hvilken person som kl. 9—10
e. m. den 12 April i Köpmangränd antastade ett
bättre, gift fruntimmer, erhåller en vedergällning
af 100 kronor. Annonsörens namn uppgifves å
Sundsvalls-Postens kontor. (1682)
En nykter och ordentlig yngling kan i Husum
erhålla plats som gårdsdräng. Vidare
meddelar Gustafson & Widlund. (1688)
Sågställare.
Plats för skicklig sådan är ledig att genast
tillträda hos
(1727) Eriksdals Ångsåg.
En skomakaregesäll, skicklig mansmakare,
erhåller kondition nu genast hos E. Söderström,
Trädgårdsgatan 26.
På Alnön
önskar en ung flicka under sommarmånaderna
blifva inackorderad helst hos någon familj där
ungdom finnes. Läget bör ej ligga långt från sjön.
Snart svar bedes i biljett märkt »Sommargäst» till
Collins bokhandel, Sundsvall (1726)
Herrar Sågverksegare.
En faktor för brädgård med hedrande betyg
önskar sig plats som sådan, i brist deraf som
klampare eller tummare. OBS. Lång
verksamhetserfarenhet. Vidare genom Kommissionskontoret i
Sundsvall. (1669)
En hund från Nedansjö är tillvaratagen och
återfås mot annons och underhållskostnad
hos Jönsson, Selånger & Österro. (1640)
En summa penningar har förlorats mellan
staden och Stenhammaren som upphittaren mot
vedergällning torde återlemna till E. J. Hellsén i
Sidsjö.
Kontraboken No. 4588 utfärdad af Sundsvalls
Sparbank är förkommen och varder härmed
dödad. (1611)
Pantsedlarne N:ris 3793, 3608 och 2232,
utfärdade af O. A. Nylén, äro förkomne och
varda härmed dödade. (1734)
Pantsedlarne N:ris 2346, 2726 och 3160,
utfärdade af O. A. Nylén, äro förkomne och varda
härmed dödade.
En dublett med egen ingång centralt belägen,
önskas hyra från den 1 Juni. Svar härå till
»Dublett» torde benäget inlemnas i Sundsvalls
Tidnings kontor. (1707)
Två möblerade rum med egna ingångar finnes
af en händelse nu genast att hyra för billigt
pris i gården M 29 B Bredgränd. (1656)
Tre rum och kök eller ett rum och kök och
särskildt 2 rum med egen ingång finnes att hyra
vid Köpmangatan från slutet af Maj till slutet af
September. Närmare underrättelse lemnas å J.
Rösts kontor. (1539)
En treflig våning passande till sommarnöje,
kommunikation hvarje timma, naturskönt
beläget. Vidare å Sundsvalls-Posten. (1680)
Ett rum och kök finnes att hyra nu genast å
Trädgårdsgatan 29 A. (1518)
I anseende till dödsfall finnes två rum att hyra
i No 48 östra Stenhammaren hos Lindberg.
Rymlig handelslokal i Bulérska huset vid
stora torget uthyres af
(1631) Gust. Nygren.
Ett rum och kök finnes att hyra hos handl.
(1464) E. Sundström, Skönsberg.
Förmånlig butik att hyra.
Den handelslokal, som Herrar Näslund &
Wiklund nu innehafva i gården No 23 vid Storgatan,
finnes att hyra från den 1 instundande Oktober.
(1578) Augusta Wessblad.
Lastageplatsen
vid Windskärsvarf finnes att hyra. Närmare
meddelar Skeppsklareraren C. G. Wickberg. (1185)
Arrende.
Den som vill öfvertaga och sköta ett
skogshemman, utan att derför betala någon arrendeafgift,
torde anmäla sig å Ortvikens Ångsågs aktiebolags
kontor före denna månads slut. Arrendatorn bör
vara försedd med minst ett par kor och en häst.
Tillträdet sker genast.
Ortviken den 18 Maj 1888.
(1736) A. F. Forssell.
Arrendator!
För ett mindre hemman i Mårdsjön, Stuguns
socken, sökes en arrendator.
Vidare meddelar
(1560) J. A. ENHÖRNING.
Ett större parti
raka 6 tums furupålar, minst 30 fot långa
uppköas hos
(1657) O. Hedvall & Co.
Hos Byggmästare J. W. Wallin.
uppköpes torrt vinterhugget byggnadstimmer samt
furupålar, raka och friska, 35 och 40 fot, 7 tum
i topp. (1495)
Norska hästar
(8 stycken) komma i morgon direkt från Norge
och säljas billigt Trädgårdsgatan No 40.
Trondhjem den 17 Maj 1888.
VICTOR SUNDQVIST.
Vexlar på Amerikas
alla bankplatser säljas af
(216) Sundsvalls Enskilda Bank.
— 378 —
Mrs Presty hejdade sin dotter, då denna stod
i begrepp att visa Kitty boken, och sade
inställsamt:
— Kom in till mig, när du slutat meta, kära
barn. Jag har här en bra bok, som du skall
få läsa.
När flickan aflägsnat sig, återtog hon:
— Hur kan du tänka dig, Kate, att flickan
skulle egna någon uppmärksamhet åt boken, så
länge hon vurmade för metningen? Om det
fins aldrig så många fiskar i bäcken, får hon
ingen ändå, och när hon kommer misslynt
tillbaka och ej vet, hvad hon skall ta sig till, kan
berättelsen möjligen fängsla henne. Jag brukar
ej skryta, men skulle det vara något, som jag
förstår mig på, så är det att behandla barn.
Hvarför har jag icke fått en hel svärm?
Bevakad af barnpigan, satte sig emellertid
Kitty vid bäcken i skuggan af några
lummiga träd.
Tätt bredvid var ett litet lusthus med
halmtak, hvars väggar både innan- och utanför
doldes af slingerväxter. Det var en inbjudande
plats, och Susan, som tagit sin söm med sig,
slog sig ned der inne och sydde flitigt, då och
då kastande en blick på Kitty genom den öppna
dörren. Luften kändes sval och skön, bäcken
sorlade förnöjdt, och stolen var så mjuk och
bekväm. Susan hade nyss ätit middag och var
särdeles välmående. Småningom började hennes
ögonlock falla ihop, och sömmen sjönk ned på
knäet. Hon for dock genast upp igen och sydde
ifrigt, tills tråden var slut. Nu lutade hon
oskyldigt hufvudet mot väggens mjuka
slingerväxter. Var det tankarne, som kommo ögonen
Efterskrift.
I.
— Det är högst bedröfligt, att en hustru vid
dina år skall vara svartsjuk på en af de mest
exemplariska män i hela verlden. Man är i
fara att glömma, det dygden belönar sig sjelf,
och skulle kunna vara färdig att fråga, hvad
det tjenar till att vara trogen.
Då jag emellertid till hvad pris som helst
vill ha fred i huset, får jag härmed underrätta
dig, att jag i dag blifvit löst från mitt
tysthetslöfte och således ändtligen kan ge dig den
förklaring, du för en tid sedan så häftigt fordrade.
För tiotusende gången, kära hustru, har du
haft rätt. Det enskilda bref, jag mottog der
hemma vid tebordet, var verkligen från en dam
— en förtjusande dam, som befann sig i en
kinkig belägenhet. Vi hade åtskilliga år haft
förbindelse med hvarandra såsom juridiskt
ombud och klient. Under förbehåll af den
djupaste tystlåtenhet begärde hon nu mitt råd. Kunde
jag då svika min pligt och visa min hustru
brefvet? Mrs Sarrazin säger ja. Hennes man
säger nej.
Låt mig tillägga, att damens rykte var utan
minsta fläck, och att hon oförskyldt kommit i
en falsk ställning. Rent ut sagdt, hon hade
blifvit skild från sin man.
— 382 —
— Tänker du på det rysliga hafvet, pappa?
Nej, det vackra, vänliga hafvet! Det har ju
fört dig tillbaka till mig och mamma...
Vid tanken på modern hoppade hon ned på
marken och sökte draga honom med sig.
— Kom, kom, så får du träffa mamma. Hvad
hon skall bli glad!
Han tvekade. Hon sprang åter upp i hans
knä och lutade sin kind mot hans som i forna
lyckliga dagar.
— Å, pappa, inte vill du väl vara stygg
mot mig?
Nu följde han viljelöst med.
Leende, sjungande och dansande förde Kitty
honom fram till huset. Glasdörren var stängd,
hon bultade otåligt på. Modern hörde det och
kom ut.
Ändtligen voro alla tre åter tillsammans...
— 379 —
att åter sluta sig, eller somnade hon på allvar?
Hur som helst förlorade hon medvetandet af
hvad som försiggick omkring henne, och de
regelbundna andedragen blandade sig snart med
bäckens musik.
När Kitty en stund förgäfves väntat på napp,
satte hon annan mask på kroken och gjorde ett
nytt försök. Till sist förlorade hon dock
tålamodet, och låtande metspöet sköta sig sjelft,
gick hon för att se sig om efter någonting
roligare.
Plockande några blommor här och der, kom
hon omsider fram till en gräsbänk vid ena
ändan af trädgården. Hon hade dermed aflägsnat
sig från bäcken, men kunde dock ännu se
densamma. Till höger märktes en gammal,
klumpig träbrygga, som ledde öfver den.
Varm och trött, som hon var, satte hon sig
på bänken, bredde ut blommorna bredvid sig
och började binda en bukett. Det var hennes
afsigt att ge den åt modern och, sedan hon på
det sättet ställt sig in, återkomma till den gamla
frågan, när hon skulle få återse Sid.
Under det hon var som ifrigast upptagen af
sina blommor, ropade någon åt henne från
andra sidan bäcken.
Hon hoppade till, såg sig om och upptäckte
en herre, som i detsamma kom ut på bryggan.
Han frågade efter vägen till Brightwater Cottage.
Det var något i hans röst, som drog henne
till sig, utan att hon kunde göra sig reda
derför. Hon skyndade öfver den öppna planen
för att besvara hans fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
