( 41 Penningarna på källaren. Då blodet säledes, som sagt är, til sit watn är förtiockt, och genom de aldrafijnaste sijlar i kroppen, det är genom körtlarna, oumgängelig, förhindras den osynliga uthdunstningen och uthswettningen, hwar uthi wår helsa merendehls består, och man der på oförtöfwat faller in i någon swår siukdom, så framt icke något durchlopp, eller mycket wattulåtande emillankommer. Hwarföre ock Italienaren Doct Sanctorius Sanctorius fant detta ärender af den angelägenhet, at han i samsällte trrettijo åhr arbetade der på, och med sin wicht änteligen uthfant, huru mycket en menniskia af den eller den maten, i det eller det wädret, af den eller den affecten uthdunstade, som i dess Statice läsas kan, öfwer hwilken book Lister och Baglivi hafwa giordt wackra anmerckningar. Åter här emot äre någre, som resa til Brunnen, eij för någon särdeles siukdom skull, uthan för det de äro ofruchtsamme, och willja gierna föda barn. Somlige hafwa ock warit så lyckelige, at de någon tijd efter Bruns-Curen funnit sig fruchtsamma. Och så wida eij något naturligit fehl är hoos man eller qwinna, eller någon olikhet finnes uti deras kärlighet, kan fuller Suur-Brunnen något här wid göra, särdeles til qwinnan. Ty det händer offta, at sielfwa qweden är så slapp och opfyld med slemm, at säden sig ingalunda fästa kan och behållas, hwilken slapphet genom Järn-Vitrilet ändras, och slemmet genom Suur-Brunnarnas såpelöder bortsköljes. Doch blijr af desse orsaker sällan någon